Sykes-PIcot avtalet och Balfour deklarationen kan hjälpa oss att förstå kaoset i Mellanöstern!
Vi måste alltså gå tillbaka till 1916 då Storbritannien, Frankrike och Ryssland i hemlighet kom överens om att dela upp de arabiska territorierna mellan sig.
Frankrike fick då kontrollen över det som senare blev Libanon och Syrien. Storbritannien fick kontrollen över Mesopotamien (senare Irak) och Jordanien. Ryssland slutligen fick kontrollen över delar av Turkiet och det persiska Azerbajdzjan.
Palestina däremot kom att placeras under internationell kontroll.
Araberna hölls helt utanför därför att britterna fille försöka få stöd av Sharif Hussein i Mecca.
En annan orsak till kaoset i Mellanöstern kan spåras tillbaka till den så kallade Balfour deklarationen. Det var ett brev som Storbritanniens dåvarande utrikesminister Sir Arthur Balfour skickade till Lord Rotschild, som då var ledare för den judiska delen av Storbritannien.
I brevet framkommer det att regeringen i Storbritannien är för att etablera ett permanent hem för det judiska folket i det dåvarande Palestina.
Andra avtal som har kommit att påverka Mellanöstern och det kaos som fortfarande existerar där är Treaty of Sevres där ett antal länder delade upp det som tidigare varit det ottomanska imperiet. Det här blev inte så framgångsrikt eftersom Ataturk och den turkiska nationalförsamlingen vägrade skriva under avtalet.
Nästa steg blev därför Lausanne avtalet som skrevs under den 24 juli 1923. Det fungerade lite bättre denna gång eftersom nu hade det turkiska sultanatet upphört och Turkiet representerades nu av turkiets regeringen under Ataturk. Under detta avtal kom man också att avstå från tidigare idéer om ett oberoende Armenien och ett autonomt Kurdistan. Som en del av detta avtal ingick även att Frankrike skulle behålla kontrollen över Irak och Syrien och avtalet kom även att erkänna Turkiets självständighet där Mustafa Ataturk kom att bli den första presidenten.
Redan 1922 så kom Storbritannien att dela upp Palestina i två delar, den större delen (78%) kom att kallas för Transjordan, som kom att bli kungadömet Jordanien år 1945. Den mindre delen som blev kvar kom att få namnet Palestina, där judiska bosättningar kom att tillåtas på den västa lilla delen (Palestina) men inte i det som fick namnet Transjordan (senare Jordanien).
Efter att Storbritannien lämnade regionen år 1947 så kom sedan nästa steg där FN:s Generalförsamling kom att rösta igenom resolution 181 där de delade in Palestina i tre olika delar, en judisk stat, en arabisk stat och en FN_kontrollerad del runt Jerusalem för att skydda de heliga platserna. De arabiska palestinierna kom aldrig att gå med på det här och resolutionen kunde därför aldrig genomföras fullt ut.
Sedan kom staten israel att utropas den 14 maj 1948 och bara en dag efter detta så kom de arabiska grannarna att invadera Israel med stöd av de arabiska palestinierna. Det här satte igång det första Arabisk-Israeliska kriget och 1949 så hade Israel vunnit kriget mot den arabiska koalitionen.
Sedan kom Västbanken att ockuperas av jordanska styrkor samtidigt som Gaza kom att ockuperas av styrkor från Egypten fram till sexdagarskriget år 1967, då dessa territorier sedan kom att hamna under Israelisk kontroll. Trots detta så envisades Jordanien rent formellt med att de har kontrollen över Västbanken och så höll det på fram till 1988.
(Sekulow.2016:27-38).