Archive for November, 2015

Så omfattande var övervakningen i Sverige

November 29, 2015
MD 400 x 400
Den 10 juni 1938 så valde den dåvarande regeringen att utfärda kungörelsen om den allmänna säkerhetstjänsten.
 
Nästa stora steg i utvecklingen blev de så kallade fullmaktslagarna som infördes år 1940, vilket medförde att myndigheterna, och då i första hand den allmänna säkerhetstjänsten fick vad som kan liknas vid obegränsade befogenheter.
 
Men, sakta men säkert så växte kritiken och år 1943 så tvingades tillslut den svenska regeringen att gå till riksdagen och berätta vad som pågått i hemlighet, nämligen en form av politisk övervakning.
 
Efter detta tillsattes den så kallade Sandler kommissionen, som presenterade tre olika betänkanden under perioden 1946 – 1948. I dessa betänkanden framkom det bland annat att telefonavlyssningen hade omfattat hela 11 miljoner telefonsamtal, varav 9,5 miljoner samtal var inrikessamtal.
 
Telegramkontrollen som också var en del av övervakningssystemet hade under perioden 1940-1945 granskat hela 30.000 utlandstelegram varje vecka, vilket totalt uppgick till 8 miljoner telegram.
 
Samtidigt visade sig att den svenska postkontrollen hade låtit granska hela 50 miljoner försändelser.
 
Det här växte med åren och blev allt större, och mot slutet av 1960-talet så hade det gått så långt att var 10:e medborgare fanns i Säpo-registret (Agrell.2015:20-27).
Advertisements

Telefonavlyssning i Sverige

November 28, 2015

MD 400 x 400

På grund av det oroliga omvärldsläget redan år 1939 så etablerades en ljusskygg verksamhet i Stockholm under den kryptiska benämningen “Centralkontrollen” eller CK.

Vad många då inte visste var att det här i själva verket var Stockholms telefonkontrollanstalt (TKA), och att de var toppmyndigheten för all telefonkontroll som genomfördes i riket.

Under denna tid visade sig finnas sammanlagt fem olika kontrollavdelningar, nämligen:

a) telefonkontrollen
b) postkontrollen
c) telegramkontrollen
d) radiokontrollen
e) samfärdselkontrollen

(Agrell.2015:12-15)

 

Tidningarna är i kris

November 27, 2015

MD 400 x 400

Tidningar runt om i USA och Kanada är i djup kris enligt forskare som undersökt saken närmare.

Tidningarnas intäkter i Kanada har sjunkit rejält från 5,7 miljarder dollar år 2000 till 4,1 miljarder dollar år 2012.

De stora amerikanska dagstidningarna  Chicago Tribune, Los Angeles Times och Philadelphia Inquirer som innan uppfattades som nästan heliga och något som alla behövde har i princip fått ansöka om att gå i konkurs.

Philadelphia Inquirer såldes slutligen under 2012 för ett pris som var 10% lägre än när tidningen såldes år 2006.

Andra tidningar, däribland Seattle Post Intelligencer har helt gett upp att ha en tryckt tidning och finns numera bara online.

New York Times som är en av de mest lästa tidningarna, med nästan 30 miljoner digitala läsare hamnade i en så stor ekonomisk knipa att de behövde 250 miljoner dollar från sin ägare, den mexikanska miljardären Carlos Slim för att hålla sig flytande.

Det mest kända exemplet i Kanada vad gäller att drabbas av denna tidningskris är ComWest Global som återuppstått som Postmedia. Men, de är fortfarande mycket tyngda av skulder på 450 miljoner dollar från år 2012.

Även andra tidningar har det mycket tufft, till exempel den största tidningen i Toronto, nämligen Toronto Star. Cirkulationen har dykt med 41% mellan 2007 och 2011.

Andelen betalda prenumerationer har också minskat i Kanada, och 2012 så hade det minskat med hela 27% per hushåll.

En studie som genomfördes under 2011 av The Canadian Media Research Consortium visar på att hela 80% av de intervjuade svarade att de inte kan tänka sig att betala för nyheter, medan 4% svarade att de kan tänka sig att betala för nyheter. Andelen som inte kunde bestämma sig i denna fråga var 15% (Taras.2015:191-194).

Stora förändringar inom mediasektorn

November 26, 2015

MD 400 x 400

En fråga som är viktig både för journalisterna och demokratin som helhet handlar om traditionell media klarar av att stå emot de krafter som brukar beskrivas som media shock. 

Attackerna och utmaningarna kommer från flera håll samtidigt i form av bland annat olika typer av sammanslagningar. Bland annat ser vi en framväxt av så kallad hybridmedia däribland Huffington Post, Reddit, The Daily Beast. Dessa fungerar som en hybrid som består av både tidning, blogg, tidskrift, fotoalbum, sociala medier.

En del av de stora jättarna som vi känner igenom inom tidningsbranschen från 1900-talet har antingen gått i konkurs, eller så är det nu en spillra av sitt forna jag.

Inom musikindustrin så kan vi konstatera att de har förlorat över hälften av sina intäkter sedan år 2000. Antalet biobesök nådde under år 2011 sin lägsta nivå på hela 16 år.

När Comcast tog över NBC/Universal så värderades den del av verksamheten som var NBC:s traditionella tv-nätverk till 0 dollar.

Även i Kanada så är det kris inom mediebranschen, och den största tidskriften Maclean´s visade katastrofala siffror då den minskade med hela 7,3% under perioden 2007 till 2011.

I princip alla mediebolag blöder ekonomiskt. Canadian Media Guild räknar helt kallt med att 10.00 mediejobb däribland journalister, tekniker och chefer kommer att gå förlorade under perioden 2008 till 2011 (Taras.2015:187-188).

Vad menas med parlamentarism?

November 25, 2015

 

MD 400 x 400

Parlamentarism kopplas direkt till att vi har folkvalda som företräder folket, eftersom de är valda i demokratiska val.

Men, statsvetaren och tidigare talmannen Björn Von Sydow har i samband med en större genomgång identifierat åtta olika kriterier som måste vara uppfyllda för att det ska vara tal om parlamentarism.

De åtta kriterierna är:

  1. Hur regeringen sätts samman beror på storleksordningen vid riksdagsvalet. Sedan är det partiledaren för det största partiet som får sondera möjligheten att bilda regering.
  2. Väljarna har ett indirekt inflytande över hur den kommande regeringen ser ut baserat på hur de har röstat i riksdagsvalet.
  3. Statschef och regeringschef är två helt olika funktioner.
  4. Ministrarna är parlamentsledamöter, vilket innebär att de också deltar aktivt i olika debatter som sker i kammaren.
  5. Regeringen tar ansvar som ett kollektiv, men det finns också ett visst individuellt ansvar för ministrarna.
  6. Det är premiärministern/statsministern som har den ledande ställningen i regeringen.
  7. I kammaren finns det möjlighet att väcka misstroendeförklaring mot en regering, eller att ett förordnande om riksdagens upplösning framställs av en majoritet i riksdagen.
  8. Oppositionen i riksdagen deltar i lagstiftningsarbetet, men även att granska hur regeringen utövar regeringsmakten. Detta sker inom ramen för Konstitutionsutskottet. Detta ansvar innebär att om en regering fallet, så tar oppositionen ansvaret att då ta över makten i landet.

(Henry Bäck, Gissur Erlingsson, Torbjörn Larsson.2015:65-66)

 

Utvecklingen från 1990-talet och framåt

November 25, 2015

Mikael

Sedan Berlinmurens fall så har utvecklingen gått med en rasande fart. Vi har sedan 1990-talet kunnat konstatera bland annat att den Europeiska Unionen och Nato kommit att expandera österut.

En annan utveckling som är viktig och som påverkar världen är att kapitalismen gjort sitt intåg i Kina. Samtidigt har det kommit signaler från Ryssland om en ökad vilja att genomföra program för strukturanpassning, så som både världsbanken och internationella valutafonden önskar.

I och med att kapitalismen som system breder ut sig alltmer så sprids också demokratin som system över världen. Det har medfört att västvärlden stärkt kraven på finansiell hjälp och politisk support som baseras på just demokratiska reformer.

För att få bli medlem av denna exklusiva klubb av demokratier så ställdes det krav på att länder skulle respektera mänskliga rättigheter, men även en grundläggande standard vad gäller mänsklig välfärd.

De länder som vägrade följa detta och därmed vägrade att genomföra den här typen av reformer kom att betraktas som misslyckade stater eller skurkstater, som kom att behandlas som om de vore paria.

Antonio Cassese som är en av de ledande experterna kring mänskliga rättigheter och internationell rätt kom också att påpeka en så enkel sak som att mänskliga rättigheter kan uppfattas av en del länder och ledare som subversiva, vilket kan öka motsättningarna och konflikterna mellan olika stater. Något annat som kom att bli mycket omdiskuterat efter slutet på det kalla kriget är staters suveränitet. Detta eftersom stater som kritiseras för brott mot mänskliga rättigheter då reagerade starkt och fördömde inblandningen i deras inre angelägenheter. Även uttryck som neokolonialism kom att användas av en del auktoritära och diktatoriska ledare (Hehir.2013:3).

 

Datainsamling eller övervakning

November 25, 2015

IMG_0616

Datainsamling blir allt viktigare för att kunna genomföra heltäckande analyser som sedan kan ligga till grund för ett bättre beslutsfattande.

Dock har det framförts omfattande kritik mot den övervakning och datainsamling som genomförs av National Security Agency i USA.

Hur mycket data är det då tal om?

Enligt kända uppgifter i dagsläget så samlar de varje dag in 500.000 så kallade vänlistor och meddelanden från inbox. Av dessa så kommer hela 90.000 från Facebook.

Är det då bara USA som håller på med sådana här saker?

Nej, i Kanada har de också den här typen av organisationer. I Kanada går organisationen under namnet Communications Security Establishment Canada. Även denna organisation är i blåsväder då de blivit stämda av British Columbia Civil Liberties Association för att de utan stöd av lag ha samlat in kommunikation från kanadensiska medborgare, vilket anses strida mot Charter of Rights (Taras.2015:180).

Efter den arabiska våren

November 24, 2015

IMG_1141Den arabiska våren är ett uttryck som har kommit att vevas om och om igen. Många länder som inte var direkt inblandade, ville heller inte dras in i det här.

Efter att revolterna skett så började ekonomiska medel strömma in i ett flertal länder från delar av arabvärlden, då länder och rika individer tävlade med varandra om att köpa lojalitet gentemot olika islamistiska politiker eller jihadkrigare oavsett vilka konsekvenser detta skulle kunna få för att de blandar sig i dessa länders inre angelägenheter.

Snart började olika så kallade proxykonflikter att blossa upp i Syrien, Irak, Libyen och Yemen. Ofta handlade om konflikter mellan dessa länder, eller mot den gemensamma fienden Iran.

Det dröjde inte länge innan  en så kallad Al Qaida franchise dök upp som spelare och maktfaktor, nämligen en grupp som kom att bli kända under den hittills okända beteckningen ISIS eller ISIL.

De kom att blanda sig i det sekteristiska våldet i Syrien och de hade också som mål att starta upp det sekteristiska våldet i Irak på nytt.  Denna nya Jihadistgrupp  hade en plan som inte var känd sedan tidigare. Planen visade sig handla om att skapa en hårdförd islamisk stat. Det skulle genomföras genom att direkt blanda sig i andra stater i Mellan Östern och ta över makten där.

Nästa steg i utvecklingen kom år 2014 då denna extrema grupp kom att deklarera att de etablerat ett nytt kalifat i delar av Syrien och Irak. Sedan har det visat sig att många radikala unga män från olika länder i världen anslutit sig i tusental, och så kallade ensamvargar har genomfört ett flertal självmordsattacker i länder utanför Irak och Syrien.

Den arabiska våren och de revolter som hängde ihop med detta väckte nytt liv till gamla schismer inom Islam. Sunnimuslimerna försökte utnyttja den arabiska våren för att bromsa upp den här utvecklingen. Men, även sunnimuslimerna är delade inom sig med olika konkurrerande ideologier.

Samtidigt som det sekteristiska våldet fortsatte i Irak och Syrien, så försökte USA mjuka upp relationerna till Iran, vilket skapade en hysterisk situation i både Israel och delar av Gulfstaterna. Saudierna var rädda för att USA skulle sälja ut dem för att nå en överenskommelse med Iran om deras kärnvapenprogram. Detta provocerade Saudierna enormt, så de började med att skapa nya militärallianser med olika arabländer. Detta därför att de var rädda för att Iran skulle bli en starkare regional makt i området (Danahar.2015:4-13).

 

Kaoset i Mellan Östern efter 2011

November 24, 2015

Mikael

I boken Humanitarian Intervention – An Introduction så beskriver författaren och forskaren Aidan Hehir att redan i början av 2011 så spred sig protesterna över stora delar av Mellan Östern och Nordafrika.

I vissa stater, däribland Jordanien och Marocco så försökte de sig på att genomföra reformer.

Tittar vi däremot på länder som Tunisien, Egypten och Yemen så avsattes presidenter som suttit vid makten väldigt länge. Men, i länder som Bahrain och Libyen så var det andra länder som intervenerade.

I Bahrain så var det Gulf Cooperation Council under ledning av Saudiarabien som sände in trupper för att stödja monarkin i Bahrain. Samtidigt så intervenerade Nato i Libyen för att stödja rebellerna, vilket sedan medförde att Khadaffi störtades.

En annan krutdurk är Syrien där konflikten mellan President Assad och Syrian National Council, som är en koalition mellan olika proteströrelser kom att eskalera under år 2011. I september 2012 så beskrev Lakhdar Brahimi, som då var FN:s och Arabförbundets sändebud till Syrien att antalet döda är extremt högt eller snarare katastrofalt. Man beräknade antalet döda i denna konflikt till någonstans mellan 18.000 till 30.000 människor, och att hela 250.000 människor hade drivits på flykt (Hehir.2013:1-2).

A new Middle East – is it possible?

November 23, 2015

Mikael

Is it even posssible to make any kind of changes in the Middle East when we look at what kinds of regimes exists in this part of the world

Paul Danahar has written the new book The New Middle East – The World After The Arab Spring. In this book he tells us that small changes are taking place. Among the changes we can see is that in some of these countries they are slowly turning away from old socialist ideologies like Baathism,  Pan-Arabism, and Zionism.

At the same time we can witness a new  and violent power struggle between sunni islam and shia islam. In Israel things are changing very slowly, among these changes we can see a growing religious divide.

There is a clear line between the regional powers of the Middle East, and these countries are divided along secterian lines according to Paul Danahar.

Religion has replaced nationalism and arabism as the dominating force (Danahar.2015:3).