Posts Tagged ‘Israel’

Att förstå kaoset i Mellanöstern

June 24, 2017

Sykes-PIcot avtalet och Balfour deklarationen kan hjälpa oss att förstå kaoset i Mellanöstern!

Vi måste alltså gå tillbaka till 1916 då Storbritannien, Frankrike och Ryssland i hemlighet kom överens om att dela upp de arabiska territorierna mellan sig.

Frankrike fick då kontrollen över det som senare blev Libanon och Syrien. Storbritannien fick kontrollen över Mesopotamien (senare Irak) och Jordanien. Ryssland slutligen fick kontrollen över delar av Turkiet och det persiska Azerbajdzjan.

Palestina däremot kom att placeras under internationell kontroll.

Araberna hölls helt utanför därför att britterna fille försöka få stöd av Sharif Hussein i Mecca.

En annan orsak till kaoset i Mellanöstern kan spåras tillbaka till den så kallade Balfour deklarationen. Det var ett brev som Storbritanniens dåvarande utrikesminister Sir Arthur Balfour skickade till Lord Rotschild, som då var ledare för den judiska delen av Storbritannien.

I brevet framkommer det att regeringen i Storbritannien är för att etablera ett permanent hem för det judiska folket i det dåvarande Palestina.

Andra avtal som har kommit att påverka Mellanöstern och det kaos som fortfarande existerar där är Treaty of Sevres där ett antal länder delade upp det som tidigare varit det ottomanska imperiet. Det här blev inte så framgångsrikt eftersom Ataturk och den turkiska nationalförsamlingen vägrade skriva under avtalet.

Nästa steg blev därför Lausanne avtalet som skrevs under den 24 juli 1923. Det fungerade lite bättre denna gång eftersom nu hade det turkiska sultanatet upphört och Turkiet representerades nu av turkiets regeringen under Ataturk. Under detta avtal kom man också att avstå från tidigare idéer om ett oberoende Armenien och ett autonomt Kurdistan. Som en del av detta avtal ingick även att Frankrike skulle behålla kontrollen över Irak och Syrien och avtalet kom även att erkänna Turkiets självständighet där Mustafa Ataturk kom att bli den första presidenten.

Redan 1922 så kom Storbritannien att dela upp Palestina i två delar, den större delen (78%) kom att kallas för Transjordan, som kom att bli kungadömet Jordanien år 1945. Den mindre delen som blev kvar kom att få namnet Palestina, där judiska bosättningar kom att tillåtas på den västa lilla delen (Palestina) men inte i det som fick namnet Transjordan (senare Jordanien).

Efter att Storbritannien lämnade regionen år 1947 så kom sedan nästa steg där FN:s Generalförsamling kom att rösta igenom resolution 181 där de delade in Palestina i tre olika delar, en judisk stat, en arabisk stat och en FN_kontrollerad del runt Jerusalem för att skydda de heliga platserna. De arabiska palestinierna kom aldrig att gå med på det här och resolutionen kunde därför aldrig genomföras fullt ut.

Sedan kom staten israel att utropas den 14 maj 1948 och bara en dag efter detta så kom de arabiska grannarna att invadera Israel med stöd av de arabiska palestinierna. Det här satte igång det första Arabisk-Israeliska kriget och 1949 så hade Israel vunnit kriget mot den arabiska koalitionen.

Sedan kom Västbanken att ockuperas av jordanska styrkor samtidigt som Gaza kom att ockuperas av styrkor från Egypten fram till sexdagarskriget år 1967, då dessa  territorier sedan kom att hamna under Israelisk kontroll. Trots detta så envisades Jordanien rent formellt med att de har kontrollen över Västbanken och så höll det på fram till 1988.

(Sekulow.2016:27-38).

kaoset-i-mellanostern

Fredsavtalet Oslo 2 (Israel / Palestina)

March 12, 2016

Mikael Drakenberg profilbild

I samband med fredsavtalet Oslo 2 mellan Israel och Palestinierna så kom Västbanken att delas in i tre olika områden.

Områdena kom att kallas för Area A, Area B och Area C.

Palestinierna fick nästan total kontroll över Area A, vilket inkluderar de mest urbana områdena. Palestinierna fick också del i kontrollen av Area B.

Men resten av Västbanken, vilket motsvarar 62% av hela Västbanken, vilket benämns Area C ges Israelerna nästan exklusiv kontroll över. Däribland får de kontroll över Polisverksamhet, planering och konstruktion. Det är inom detta område som de Israeliska bosättningarna växer fram. Det bor ungefär 135.000 israeliska bosättare på ungefär 100 olika utposter inom Area C. Samtidigt bor där ungefär 150.000 Palestinier.

Hela 70% av Area C ligger inom det regionala rådet för Israeliska bosättningar och är därför otillgängligt för Palestinierna att använda eller att utveckla. Palestinierna kan inte ens få tillstånd att planera området utveckling. Om Palestinierna bygger bostäder här så förstörs de av Israel och familjerna tvingas iväg med våld (Danahar.2015:166-167).

Den israeliska barriären – en juridisk och politisk konflikt

February 28, 2016

Israel

Mellan Östern har alltid varit en krutdurk och Israel har sedan statens bildande upplevt sig hotad av aggressiva grannar.

Det här är långt ifrån okomplicerat eftersom det finns orosmoln även inom Israels gränser, däribland de mest hårdförda bland sionisterna som anser att Israels gränser har skapats och därmed etablerats av gud.

Fredsprocessen tar ibland ett steg framåt för att följas av två steg bakåt. Ett stort hinder för fredsprocessen är den så kallade barriären mellan Israel och Västbanken. Den internationella domstolen slog år 2004 fast att där barriären går in på ockuperat territorium så är det olagligt enligt internationell rätt, vilket motsvarar cirka 85% av barriären.

Men, Israel har valt att agera på ett trotsigt sätt genom att hänvisa till att domstolen saknar jurisdiktion.

Den här barriären eller muren som en del kallar den för har mycket negativa konsekvenser för Palestiniernas möjligheter att hitta jobb och försörjning, då de som tidigare jobbade inom tillverkningsindustrin och jordbruket i Israel blev av med sina jobb när barriären kom på plats.

Israel har istället för att låta Palestinierna komma in och arbeta, lämnat dem till sitt öde. De har samtidigt valt att importera arbetare så långt bort som ifrån Thailand (Danahar.2015:156-157).

Israel och ockuperad mark

January 6, 2016

MIkael 300 X 300

En konflikt har pågått väldigt länge, i princip sedan Israel skapades. Det är konflikten mellan Israel och Palestinierna.

När Ariel Sharon satt vid makten kom det här att ta ny fart i samband med ett möte mellan Sharon och hans rådgivare.

Det framkom då nämligen att det finns ett begrepp som ingen verkade ha tänkt på innan dess, nämligen “Mawat Land”. Det är ett koncept som härleds tillbaka till det Ottomanska imperiet och det går ut på att mark som inte använts under tre års tid och därmed återgår till det Ottomanska imperiet enligt dåtidens rättssystem.

Detta kom att omvandlas av nutidens domstolar i Israel som slog fast att Israel har kontroll över marken. Resultatet av detta är att fram till dess att en slutgiltig status har kunnat bli klar så får marken använda för judiska bosättningar så länge inte Palestinierna kan bevisa att detta är deras privata egendom.

De första judiska bosättarna började anlända efter kriget år 1967 och baserat på deras religiösa tro så hade det som Israel då kallade Judea och Samaria, men som numera benämns Västbanken getts till det judiska folket från gud.

Med åren så har dessa bosättningar kommit att utökas, vilket många har kommit att se som det största hindret för en framtida hållbar palestinsk stat.

Den 4:e Genevekonventionen förbjuder att ockuperad nations mark överförs till det land som ockuperar marken. Även FN har riktat kritik och krävt att bosättningarna försvinner från de ockuperade territorierna i enlighet med artikel 49.

Här håller inte Israel med, utan de hänvisar istället till att Israel historiska och bibliska kopplingar till marken och att konventionen som FN hänvisar till inte är tillämpbar eftersom det inte har funnits någon “suverän” som är rättsligt accepterad på Västbanken eller Gazaremsan sedan tiden före sexdagarskriget år 1967.

År 1988 så accepterade Palestinierna en tvåstatslösning så som den organiserats enligt FN Resolution 181 från 1947. Då erkände också Palestinierna att Israel har rätt att existera och samtidigt tog den Palestinska exilregeringen avstånd från alla former av terrorism (Danahar.2015:148-152).

Israel-Palestina konflikten: Historisk bakgrund

December 21, 2015

MIkael 300 X 300

Mycket av de konflikter vi kan se och läsa om i Mellan Östern kan härledas tillbaka till det som utlöste konflikten mellan Israel och Palestinierna.

Det jag talar om är det Brittiska protektoratet Palestina som bestod av Israel, Jordanien, Västbanken och Gaza, som tillslut upplöstes den 14 maj 1948.

Går vi ännu längre tillbaka så hittar vi Balfour Deklarationen från 1917, och judarna förstod det som så att om man lyckades etablera ett hemland för judarna och att ett flertal judar slog sig ner i Palestina så skulle de tillslut kunna etablera en judisk stat.

Kriget mellan Israel och Arabvärlden år 1948 löste inte de bakomliggande problemen som uppstod i samband med bildandet av staten Israel.  Israel var så framgångsrika under detta krig att de tillslut kontrollerade hela 78% av det tidigare Palestina istället för 55% som det var tänkt från början i samband med den plan som godkänts av Förenta Nationernas Generalförsamling den 29 november 1947.

1948 års krig kom egentligen aldrig till ett riktigt slut. Israelerna lyckades nämligen pressa tillbaka de arabiska styrkorna till den yttersta gränsen för vad som innan varit det brittiska protektoratet.

Västbanken, Gazaremsan och Östra Jerusalem kom alla att hamna innanför 1949 års stilleståndslinje, som fick namnet gröna linjen.

Resultatet blev att Jordanien kom att kontrollera Västbanken och Egypten kom att kontrollera Gazaremsan. Västra Jerusalem kom i sin tur att kontrolleras av Israel, medan Östra Jerusalem kom att kontrolleras av Jordanien, och i detta ingick bland annat Tempelberget, och olika viktiga religiösa platser för både Judar, Muslimer och Kristna.

Lugnt blev det egentligen aldrig efter det här, och redan 1967 så hotade Israel med vapenmakt mot Syrien på grund av gerillaverksamhet som genomförde räder in i Israel från syriskt territorium.

Saken blev inte bättre av att Israel lyckades skjuta ner ett syriskt MIG-plan, och att Sovjetunionen dessutom lurade Egypten genom att skicka falsk underrättelseinformation till dem där det påstods att Israel hade samlat massiva styrkor vid gränsen mot Syrien (Danahar.2015:140-142).

Mellan Östern som problem

December 14, 2015

MIkael 300 X 300

Låt oss börja med Gaza som bara är 40 kilometer långt, och 6-12 kilometer brett. Där bor i dagsläget 1,5 miljoner människor.

På denna plats styr Hamas som i princip är en palestinsk del av det muslimska brödraskapet. Organisationen som är en islamisk motståndsrörelse bildades år 1987.

Hamas ledarskap styr allt ifrån militära kampanjer mot Israel till olika sociala välfärdsprogram.

Tyvärr är det som så att Hamas vägrar att erkänna Israel och de ser inte någon mening med att ha direkta samtal med Israel eftersom det inte kommer att leda till några eftergifter.

En annan aktör i den här konflikten är PLO (Palestiniernas befrielse organisation) som ledas av Mahmoud Abbas (Abu Mazen) som i princip inte har kontroll över något.

Västvärlden har kommit att stämpla Hamas som en terroristorganisation, vilket har medfört att alla former av förhandlingar mellan parterna har kommit att få genomföras genom tredje part, vilket i det här fallet innebär det muslimska brödraskapet i Egypten och Qatar. Problemet är att de sympatiserar med Hamas mycket mer än vad de stödjer PLO, som domineras av Al Fatah.

Västbanken är också en del av problemet därför att det finns ett motstånd mot Israels ockupation och expansionen av judiska bosättningar. Hus har byggts av judar på ockuperad mark som Palestinierna anser är deras mark. Denna konflikt kan härledas tillbaka till första testamentet.

Förhandlingsläget är väldigt låst därför att Palestinierna har som minimikrav en tvåstatslösning och en oberoende palestinsk stat med Jerusalem som sin huvudstad för hela det palestinska territoriet som ockuperats sedan år 1967. De insisterar också på att det ska baseras på säkerhetsrådets resolution 194 som bland annat innebär rätten för palestinska flyktingar att återvända till sina hem och leva i fred med sina grannar.

Israels nuvarande premiärminister Benjamin Netanyahu har motvilligt  accepterat en tvåstatslösning, men han kräver en demilitariserad stat utan armé eller kontroll över luftterritoriet. Dessutom måste alla möjligheter för att föra in vapen till Gaza stängas och att Palestinierna erkänner Israel som en stat för den judiska befolkningen med Jerusalem som Israels huvudstad. Dessutom kräver Israel att problemet med Palestinska flyktingar måste lösas utanför Israels gränser.

Efter valet 2013 försvårades situationen i Israel av att två nya partier kom in, ett centerparti och ett extremt högerparti. Problemet kom att bli extremt därför att det extrema högerpartiet Jewish Home Party som hade som sitt krav att Israel ska annektera 60% av Västbanken.

Tillslut lyckades de bilda en regering i Israel, men den överlevde bara i två år innan Premiärminister Netanyahu kallade till nyval som hölls i mars 2015. Under valrörelsen så kom Netanyahu att bli alltmer högerinriktad och bland annat fällde han kommentarer om att en Palestinsk stat är en otänkbarhet under hans ledarskap i Israel. Slutresultatet  blev en ny regering som kom att domineras av Likud under ledning av Benjamin Netanyahu (Danahar.2015:127-134).