Archive for January, 2013

Outnyttjad potential

January 23, 2013

Hej vänner och kära läsare!.

I ett samhälle och i en värld som konstant förändras i snabb takt, så har jag funderat lite kring det här med “outnyttjad potential”.

Med “outnyttjad potential” så menar jag personer med potential och viljan att arbeta, och som är villiga att flytta till ett jobb.

Hit räknar jag många studenter, då många är studenter därför att de “inte” lyckas få in en fot någonstans på arbetsmarknaden trots att de anstränger sig väldigt hårt.

Frågan är hur man skall lyckas få en fungerande “matchningsprocess” mellan arbetstagare och arbetsgivare, särskild bland de som kanske inte har en “jättehet” bakgrund.

För, samhället och världen kommer alltid att bestå av människor med olika bakgrunder, kunskaper, kompetenser och erfarenheter. Då har vi inte råd att ha en massa arbetskraft som “inte” kommer till sin rätt. Vi behöver också förändra vårt system så att det blir lättare för de som har svårt att ta sig in på arbetsmarknaden att kunna skaffa sig de kunskaper eller de erfarenheter som behövs för att få in en fot på arbetsmarknaden. För att detta skall fungera behöver vi också “synliggöra” det här med fördomar, intolerans och hat mot personer som är annorlunda eller avvikande, eller som nu inte släpps in på grund av fördomarna och intoleransen mot ofrivilligt arbetslösa.

Dessutom behöver vi fundera på hur vi hanterar det här med “ålder”. För, enligt mig så är det helt uppenbart att det finns åldersdiskriminering som leder till att vissa människor därför hänvisas rakt ut i utanförskap och ensamhet.

För att arbetskraften skall ha det som arbetsgivarna efterfrågar så måste vi ha ett bättre system för livslångt lärande, dvs vi behöver ta bort spärren som finns i studiemedelssystemet som idag är 12 terminer.

Dessutom måste vi samarbeta mer internationellt, transatlantiskt och globalt för en bättre fungerande arbetsmarknad där vi tar tillvara människors kunskaper, kompetenser och erfarenheter på ett mycket bättre sätt. För, alla arbetsmarknader är olika beroende på vilken politik som bedrivs i landet.

Tidigare fanns det möjligheter för de som inte fick jobb att kunna ta ut “förtidspension”, men den dörren är numera stängd. Istället så ser vi att dessa människor har trillat mellan alla stolar. De har nämligen inte fått tillträde till arbetsmarknaden och heller inte tillträde till någon del av de sociala skyddsnäten. De har därmed hamnat utanför allting och finns inte i någon officiell statistik. Dessutom har närmare 40.000 människor dumpats på arbetsmarknadspolitikens “slutstation/soptipp” nämligen FAS 3. Bara 1.5% har lyckats ta sig därifrån medan resten fastnar där enda till de går i pension. Men, på grund av att de varit i FAS 3 så har de inte fått pensionspoäng och kan därmed inte räkna med att få någon pension mer än den gamla “grundpensionen” även kallad “fattigpension”.

Därför måste alla goda krafter slå sina kloka huvuden ihop och försöka hitta nya framtida lösningar där människor bättre kan komma till sin rätt. Själv är jag mer än villig att vara behjälplig på olika sätt och bidra på ett konstruktivt sätt.

Vi måste våga vända blickarna mot världen och se vad har andra länder gjort som fungerar. Här kan vi tex se framgångarna i Kanada med deras “federal student work experience program” som är ett mycket bra program för samverkan mellan högre utbildning och arbetsmarknaden. Det har medfört att fler har fått det mycket enklare att kunna få jobb efter examen när det har varit en gynnsam konjunktur. Den globala finanskrisen har givetvis slagit hårt mot många länder, men att skylla allt på finanskrisen och låtsas om att den är roten till allt ont vad gäller problemen på arbetsmarknaden är fel väg att gå.

Dessutom måste vi hitta en bättre väg framåt än “åtgärdslandet”, dvs det fungerar inte att gömma och glömma människor i arbetsmarknadspolitiska åtgärder som INTE fungerar och som bryter ner människor istället för att lyfta upp människor.

Advertisements

Personligt eller opersonligt i de sociala medierna – vad tycker du?

January 16, 2013

Hej vänner och kära läsare!.

Idag tänkte jag ta upp en fråga som jag gått och funderat över en längre tid , och som berör de sociala medierna.

Det handlar om hur man agerar i de sociala medierna, dvs  om man bör vara personlig eller opersonlig när man skriver.

Går jag på magkänslan så säger den mig att det mest framgångsrika sättet är att vara opersonlig i de sociala medierna, och inte

fokusera på sig självt. Dvs, en mer allmänt hållen text eller kommentar fungerar bäst tex på Facebook eller Twitter.

Så, vad tycker ni: Bör man vara personlig eller opersonlig i de sociala medierna?

De ofrivilligt arbetslösa!.

January 15, 2013

Hej vänner och kära läsare!

Sverige och världen förändras hela tiden och så gör också arbetsmarknaderna. Vi ser en tydlig trend som pågått under en mycket lång tid, nämligen att allt färre behövs på arbetsmarknaden. Samtidigt står politiker och ljuger i tv i bästa sändningstid. Med ljuger så menar jag att de påstår hela tiden att det är arbetskraftsbrist och att alla som är arbetslösa är lata parasiter som parasiterar på systemet.

Samtidigt som nästan tio procent är arbetslösa, så påstår arbetsgivarna att de inte kan hitta rätt kompetens i Sverige utan de måste importera arbetskraft från länder utanför EU.

Det är något som inte går ihop här, nästan tio procent kan ju inte vara “odugliga” som arbetskraft på den svenska arbetsmarknaden. Speciellt som att många av dessa är välutbildade och många till och med högutbildade.

Går vi ner till individnivån och tittar vilka konsekvenserna blir för enskilda människor, så ser vi något mycket skrämmande. Människor som inte har något att leva på och som inte kan få stöd eller hjälp inom ramen för det vi kallar för “Sverige”. Många av dessa får inte jobb oavsett hur aktiva de är med sitt jobbsökande. Det spelar heller ingen roll hur flexibla de är, dvs att de är villiga att flytta till jobb.

Särskilt svårt att överhuvudtagt kunna få jobb har universitets- och högskoleutbildade!.

Tittar vi ut i världen, så ser vi tyvärr att många länder lider av samma problematik, nämligen “Graduate Unemployment”. Detta samtidigt som fler och fler tas in på olika utbildningar och fler utexamineras men det till ett samhälle och en arbetsmarknad som inte efterfrågar deras kunskaper och kompetens.

De har helt enkelt köpt “grisen i säcken”. De sitter nu där med studielån som de inte ens kan börja att återbetala och några dygn efter examen kommer CSN och knackar på dörren tillsammans med Kronofogden. Budskapet är solklart, nämligen: Du skall återbetala hela studielånet på en och samma faktura inom 10 dagar annars blir det utmätning och vi försätter till i privatekonomisk konkurs.

Problemet är att dessa personer inte ens har några pengar, eftersom de inte får några som helst jobb på hela arbetsmarknaden i hela Sverige eller ens inom något av alla de länder som utgör Europeiska Unionen. Då är det ju fullständigt orimligt att CSN kommer och hotar med Kronofogden.

För det är mycket vanligt att de som är aktiva och ansvarsfulla med sitt jobbsökande blir bortsorterade direkt, dvs de har slitit för ingenting.

Grundproblemet är: Utbildningssystemet och de utbildningar som finns har inte hängt med i de samhällsförändringar och de förändringar som har skett i vår omvärld.

Problemet blir ju akut för den enskilda individen: För som nyutexaminerad eller relativt nyutexaminerad så har man också förbrukat sina CSN-terminer, och således finns det inga möjligheter att kunna få omskolning. För, är CSN-terminerna slut så är de slut. Dessa personer kan heller inte få “banklån” för omskolning därför att ofrivilligt arbetslösa anses inte vara “kreditvärdiga” någonstans inom det svenska banksystemet. Så , dessa personer är körda och det är en stor risk att de hamnar på gatan och då är deras liv förstörda för all framtid.

Kanske är det dags att överväga ett antagningsstopp vid alla utbildningar ute på våra universitet och högskolor. Detta fram till dess att det råder balans mella utbud och efterfrågan.

Ett annat alternativ, är att titta på om vi kan matcha in dessa personer på andra länders arbetsmarknader eller i andra länders utbildningssystem där samverkan mellan utbildning och arbetsmarknad är bättre än i Sverige.

För, allt måste göras för att undvika att vi hamnar i det gamla, dvs att många ungdomar “förtidspensioneras” som en arbetsmarknadspolitisk åtgärd.

För att hjälpa de som kör fast efter examen , så kan man ju undersöka möjligheten att “slopa” kraven återbetalning av studielån, med hänvisning till att Det under mycket lång tid framöver bedöms att det inte kommer att finnas något behov eller någon efterfrågan på de här människornas kunskap eller kompetens inom ramen för Sverige elelr den Europeiska unionen. Vi som civiliserad och demokratisk rättsstat vill ta vårt ansvar som stat för att dessa individer som uppenbart har blivit avsiktligt vilseledda och lurade av universiteten och högskolorna vad gäller löften om guld och gröna skogar efter examen. Vi som stat har ansvar för att våra statliga utbildningsinstitutioner ställer ut “falska” löften.  Därför vill vi som civiliserad och demokratisk rättsstat sätta ner foten och beslutar att samtliga nyutexaminerade som är ofrivilligt arbetslösa undantas från och med nu från kraven på återbetalning av studielån, detta så de inte mot sin egen vilja blir jagade av CSN och Kronofogdemyndigheten, beroende på något som inte är deras eget fel.

Har varit på Försvarshögskolan idag!.

January 15, 2013

Hej vänner och kära läsare!

Tidigare idag var jag på Försvarshögskolan i Stockholm för registrering inför terminsstart. Skall läsa fortsättningskursen i Folkrätt/internationell rätt.

Känns riktigt bra att vara tillbaka på Försvarshögskolan, i princip kändes det som att “komma hem” till invand miljö. Lite av en homecoming. Det får mig att tänka på låten “The Rangers had a homecoming” av Bruce Springsteen.

Ny bok av Stefan Ekberg om “Hur man blir framgångsrik”.

January 8, 2013

Hej vänner och kära läsare!.

Idag tänkte jag “tipsa” om en ny bok som handlar om “hur man blir framgångsrik”.

Den 15 januari 2013 så släpper Stefan Ekberg sin nya bok “Så blir du framgångsrik – utan pengar – utan kontakter och med helt fel bakgrund”. Förutom att skriva om hur man blir framgångsrik, så vågar han också vända på det hela genom att presentera 33 skäl till varför de flesta inte blir framgångsrika.

33 skäl till varför de flesta inte blir framgångsrika:
1. De vet inte vad de vill ha.
2. De lyssnar inte på livslektionerna.
3. De gör inte det de borde göra.
4. De umgås inte med rätt människor.
5. De slutar lära sig nya saker.

6. De gör samma sak som alla andra.
7. De tar inte tillräckligt många risker.
8. De ger upp för snabbt.
9. De är rädda för att göra misstag.
10. De fantiserar istället för att acceptera livets realiteter.

11. De är lata.
12. De är inte ödmjuka.
13. De avslutar inte det de påbörjat.
14. De gör inte om det som inte fungerar.
15. De vill ha resultat direkt.

16. De blir negativa.
17. De tänker destruktivt.
18. De producerar dåligt.
19. De har energibrist.
20. De ställer fel frågor till sig själva.

21. De lever i det förflutna i stället för i nuet.
22. De låter sig bli påverkade av småsaker.
23. De skuller på andra.
24. De klagar.
25. De sätter för små mål.

26. De samlar på sin olycka.
27. De skjuter upp saker.
28. De undervärderar målet.
29. De fastnar i pladderstadiet.
30. De underhåller inte sig själva.

31. De söker den lättaste vägen.
32. De besegrar sig själva.
33. De tror att allt är slut när de misslyckas första (eller femtionde gången).

Resa – se nya platser – skriva och träffa nya människor!.

January 5, 2013

JAG ÄLSKAR ATT SKRIVA/BLOGGA OCH JAG ÄLSKAR ATT SE NYA PLATSER OCH TRÄFFA NYA MÄNNISKOR

Själv älskar jag att skriva, och skulle mycket väl kunna tänka mig att bo utomlands och arbeta där, tex med att skriva för svenska tidningar. Tex bedriva omvärldsbevakning med fokus på “USA/Kanada” då vi påverkas mycket av dessa länder. Men, jag skulle även kunna tänka mig att sköta omvärldsbevakningen via min egen blogg, som tidningarna skulle kunna ta in som en del av sin tidning. Detta har man ju gjort på en del tidningar där man samarbetar med bloggare. Tex vet jag att Expressen har ett samarbete med journalisten Gunnar Nordström som bor och arbetar i Los Angeles, och som skriver om NHL Hockey.

Jag skulle även kunna tänka mig skriva en hel del för svenska tidningar vad gäller “juridik och sociala medier” då jag har färsk juridisk utbildning och jag “brinner” för den här frågan. Eftersom jag själv bott och gått i skola i USA när jag var yngre så talar, läser och skriver jag flytande engelska. Dessutom stortrivdes jag i USA och mådde jättebra under mina två tidigare perioder därborta.

Själv älskar jag värmen (klimatet) och den positiva attityden it södra California, och San Diego är min favoritstad då jag tidigare bott och gått i skola i La Jolla som ligger i San Diego County. Jag har också bott och gått i skola i Madison (Wisconsin) så jag gillar också de norra delarna av USA tex svenskbygderna. Så, jag skulle även kunna tänka mig att bo och verka i Minnesota.

Idag är mediernas utrikesrapportering från USA väldigt östkust fokuserad, och jag tror det hade varit på plats att få en lite större bild av USA än vad som är läget idag. Sedan tror jag också att det hade varit bra med rapportering om vad som sker i Kanada, då ingen av de stora svenska dagstidningarna någonsin skriver om vad som sker i Kanada.

Så, att resa och skriva är något jag verkligen skulle kunna tänka mig, då jag tycker väldigt mycket om att träffa och lära känna nya människor!. Dessutom mår jag som bäst när jag har mycket sociala kontakter istället för att sitta hemma för det mesta, vilket är min situation i dagsläget då samtliga svenska arbetsgivare inom offentlig och privat sektor runt om i hela vårt avlånga land där jag sökt jobb uppenbart tycker att jag inte “platsar” på den svenska arbetsmarknaden.

Jag är väldigt aktiv i de sociala medierna och skriver mycket om det juridiska som är det område som jag kan mycket om. Dessutom skriver jag också om jobb och arbetsmarknad då jag har god koll på arbetsmarknaden i USA och Kanada och hur den fungerar. Tex det här med samverkan mellan akademi och arbetsmarknad och det här med Entry Level Jobs, som underlättare för ungdomar och andra med svag eller ingen koppling till arbetsmarknaden.

Jag har ett mycket stort intresse för världen utanför Sverige, och förutom att jag tidigare bott och gått i skola i USA, så har jag bedrivit utlandsstudier vid Universitetet i Helsingfors, där jag studerade på förvaltningsprogrammet vid Svenska Social och Kommunalhögskolan. Från början hade jag bara tänkt att stanna i ett år, men jag trivdes så otroligt bra och fick snabbt nya kontakter och vänner så det var ett lätt beslut att stanna kvar där under hela min utbildning. Helsingfors är en mycket trevlig stad, och under hela min studietid så bodde jag ute i Esboviken utanför Helsingfors. Ett härligt område med närheten till havet och promenadområden vilket passade mig perfekt.

Således funderar jag på att utveckla något eget, där jag får möjlighet att göra sådant som jag är intresserad av och som jag mår bra av, nämligen att skriva. För, idag måste man vara lite kreativ och hitta en egen väg när arbetsmarknaden har plats för allt färre.

Konsten att “må bra”

January 5, 2013

Hej vänner och kära läsare!

INLEDNING

Nu på kvällen tänkte jag ta upp ett ämne som jag funderat länge och väl på nämligen det här med att “må bra”. Detta är särskilt relevant med tanke på att det genom åren varit mycket larmrapporter om “psykisk ohälsa” i våra medier.

 

SAMHÄLLSFÖRÄNDRINGAR – MOBBNING – EXKLUDRING OCH UTANFÖRSKAP LEDER TILL OHÄLSA

Jag har funderat mycket kring hur saker och ting hänger ihop, och jag tror nu att det finns ett flertal förklaringsfaktorer. Dels handlar det om de samhällsförändringar som skett som gjort att många jobb försvunnit, och att många som tvingats lämna sitt jobb inte har kunnat hitta nytt jobb. Detta har medfört att människor tappat bort sin sociala gemenskap och istället blivit ensamma och isolerade. Detta tillsammans med att det idag finns så mycket intolerans och hat mot “arbetslösa/långtidsarbetlösa” har medfört att vi har sett skenande siffror vad gäller den psykiska ohälsan.

Sedan finns det också situationer där människor har farit illa på jobbet, tex vuxenmobbning i olika former. Det har medfört att människor mått dåligt och inte fått hjälp i tid och tillslut har sjukskrivning blivit den naturliga utvägen. Detta har gjort att de åtminstone kommit bort från vuxenmobbningen på sin arbetsplats men i gengäld har de istället blivit sittande ensamma hemma, vilket heller inte är en bra lösning för hälsan.

Slutligen så ser vi att fler och fler arbetsplatser slimmat sina organisationer hårt, vilket gjort att de som blivit kvar får jobba mycket hårdare och människor drabbas då av en extrem form av stress och människor blir utslitna/utbrända. Detta kostar stora summor pengar för sjukvården då det ofta tar lång tid att komma tillbaka när man väl har gått in i väggen.

Slutligen ser vi de fall där människor aldrig lyckas få fotfäste på arbetsmarknaden, tex på grund av att de har utländska namn och därmed blir diskriminerade när de söker jobb i Sverige. Vi ser också hur den skenande ungdomsarbetslösheten medför stora problem och att kraven för att bli insläppt på arbetsmarknaden bara ökar. Tex så ökar hela tiden kravet på mångårig/flerårig arbetslivserfarenhet.

Detta gör att personer som inte har en yrkesinrktad utbildning har mycket svårt att ens få in en fot eller en tå på arbetsmarknaden, och kommer de in så får de ofta nöja sig med otrygga jobb, tex korttidsjobb på några timmar eller några dagar varje vecka. Detta leder i sin tur till ekonomisk oro hos dessa människor vilket ofta bidrar till att man sover dåligt vilket påverkar hälsan negativt.

VAD BEHÖVER VI GÖRA FÖR ATT FLER SKALL KUNNA FÅ KOMMA TILL SIN RÄTT OCH FÅ MÖJLIGHETER ATT MÅ BRA?

En sak som är helt uppenbar för mig är att vi måste jobba mer med attityder, dvs hur vi bemöter och behandlar andra människor. Speciellt gäller det hur vi förhåller oss till det som vi kan uppfatta som “främmande, annorlunda eller avvikande”.  Här handlar mycket om att jobba med att komma bort från “rädslan” och istället se möjligheter och potential hos andra människor. Det handlar både om att jobba med detta bland rekryterare, men även ute bland alla olika typer av arbetsgivare inom både offentlig och privat sektor. Vi måste sluta se arbetslösa som en “risk” eller en “fara/hot”. Många arbetslösa är helt “ofarliga” och nästan alltid finns det en logisk förklaring till varför han/hon har blivit arbetslös.

Därför måste vi uppmuntra det här med att våga mötas face-to-face, och att ha viljan att lära känna varandra som människor. För, denna typen av möten och att man lär känna varandra, kan leda till livslång vänskap.

Dessutom behöver vi jobba mycket hårdare med arbetsmiljöfrågorna, dvs vi måste våga se när det dyker upp problem som “vuxenmobbning” och att då inte vara tysta utan våga säga ifrån. Vi måste våga visa att det är “nolltolerans” mot alla former av mobbning och exkludering i arbetslivet.

Något annat som vi har kunnat se är att ett nytt fenomen har kommit in i Sverige, nämligen “rödflaggning” som också kallas för “svartlistning“. Detta är en svår men väldigt seriös fråga, och ett mycket allvarligt problem. Speciellt som att det kan leda till att en del personer blir “permanent” förbassade till samhällets utanförskap och aldrig kan få jobb oavsett hur aktivt , hårt och ansvarsfullt de agerar vad gäller att söka jobb, och trots att de följer alla lagar, regler, förordningar och direktiv som finns. Detta är allvarligt eftersom det kan leda till att dessa personer blir drivna till ekonomisk utblottning. Detta är farligt eftersom det kan leda till radikalisering och politisk extremism. Politisk extremism i sin tur kan i värsta fall hota rikets säkerhet.

Därför måste vi vara observanta när enskilda individer berättar om att det har varit med och eller är med om detta, och inte avvisa det hela som gnäll eller bitterhiet. Här skall man istället vända på alla stenar och hittar man något som är “otillbörligt” dvs att någon blir bortsorterad från arbetsmarknaden och att detta beteende saknar stöd i lag så bör man då hjälpa personen ifråga. Går det inte att få upprättelse på hemmaplan, så kan det vara på sin plats att man hjälper den personen att kunna starta om i en ny miljö där hans/hennes kunskaper accepteras, och där han/hon accepteras som människa.

För att ytterligare öka möjligheterna för att människor skall kunna mår bra, så måste vi bli bättre på att lyssna på och respektera varandra som människor istället för att ignorera och nonchalera vissa människor. För människor mår ofta bättre om de känner sig välkomna, behövda och accepterade som människor och att deras kunskap och kompetens, men även deras erfarenheter tas tillvara på ett bra sätt.  Arbetsgivarna måste bli mindre “rädda” för att anställa personer som har en lite brokig bakgrund eller som inte haft det perfekta livet eller gått det raka spåret. En del kanske har tvingats ut i utanförskap utan att det är deras eget fel. Det jag talar om är intolerans, fördomar och hat som ofta stänger dörrar in till arbetsmarknaden.

Vi måste också sluta “pressa” människor som har det svårt ekonomiskt, för det finns ingen stöd i forskningen som säger att det är en “drivkraft” när den som redan har det svårt ekonomiskt får det ännu svårare ekonomiskt. För, ens ekonomiska situation är intimt förknippad med hur man mår. Ofta mår man sämre om man har lite eller inga pengar att röra sig med.

För att fler skall må bra måste också fler och bättre arbetsplatser skapas, och vi måste ta arbetsmiljöproblemen på ett mycket större allvar. Både ledningen och mellanchefer måste bli bättre på att läsa av signaler , och våga agera när någon blir illa behandlad eller särbehandlad på ett sätt som individen upplever som kränkande. Samtidigt måste vi också jobba mycket med livsmiljöerna dvs bostadsområdena. En bra och sund bostadsmiljö som är långsiktigt hållbar är ofta en viktig del av att må bra. Mer närhet till naturen och ren luft behövs, därför behövs det nya jobb även utanför storstäderna och stadskärnorna tex på landsbygden och i glesbygden.

Med dagens snabba tekniska utveckling så finns det möjlighet att bygga ut tillgången till bredband så det går att jobba oavsett var man bor i landet. Idag kan vem som helst som har fast telefon installera ett trådlöst nätverk i sin fastighet. På så vis blir det också enklare att få tillgång till världen och marknaden. Så, vi bör absolut inte avveckla den fasta telefonin. För, tillgång till nätet och dess möjligheter är otroligt viktigt i dagens samhälle där alltfler förväntas finnas på nätet , tex i de sociala medierna.

Kanske är det också dags att se över vilka typ av stöd man kan ge till människor som hamnat i kläm. Det kan handla om stöd för att utveckla någon egen verksamhet. Det kan också handla om ekonomiska stöd för att på professionell hjälp och stöd utomlands för att komma vidare med sitt liv, som det i dagsläget inet finns tillgång till inom Sverige eller EU. För, framtidens tjänster kommer att finnas via nätet, och vi ser redan nu ett tilltagande intresse för att bli en så kallad “Global nomad”.  En som är väldigt aktiv inom det här området är Camilla Lebert Hirvi som själv driver en verksamhet inom det här området.  Vi bör även inrikta oss på att erbjuda stöd till de som vill flytta ifrån Sverige därför att de inte längre känner sig behövda, sedda eller välkomna i sitt hemland längre. För vi ser tyvärr att alltfler kör fast här hemma i Sverige och kommer ingenstans med arbetsmarknaden och de blir bättre bittra och besvikna. Det vill säga där finns en stor risk för radikalisering bland dessa människor om de inte får rätt stöd och hjälp i tid. Många av dessa är inte “dåligt” utbildade utan bland dessa finns väldigt många välutbildade unga och lite äldre akademiker. Många av dessa är väldigt IT-kunniga och vill framåt med sina liv och inte bakåt. Många av dessa har istället som det är idag  trillat mellan alla stolar och därmed kört fast fullständigt här hemma i Sverige.

Allt måste helt enkelt göras för att motverka att människor trillar mellan alla stolar och slås ut permanent från arbetsmarknaden och samhället!. För, det blir mycket dyrare för samhället om människor kör fast och inte kommer någonstans och därmed mår dåligt.

Det är helt enkelt dags att lägga fördomar, intolerans och hat mot “ofrivilligt” arbetslösa/långtidsarbetslösa åt sidan. Vi behöver också bättre samverkan mellan länder för att underlätta global rörlighet. För, den som har kört fast eller blivit portad från svensk arbetsmarknad kan vara mycket “eftertraktad” av andra länders arbetsmarknad. Vi ser tex en tilltagande efterfrågan på arbetskraft i USA och i Kanada, vilket man hittar med hjälp av bland annat verktyget Indeed.com. Dessa ofrivilligt arbetslösa behöver bättre “matchning” och många av dem är engelsktalande så de kan lätt flytta mellan länder om de inte har familj. Svenskar har dessutom mycket gott rykte i både Amerika och Kanada på grund av den goda PR som våra NHL proffs gjort för Sverige.

För, jag är övertygad om att de allra flesta mår bäst av att kunna göra något bra med sina liv, även om det innebär att de behöver stöd för att starta om utanför Sverige, och kanske till och med utanför EU.

Idag skapar skattesystemen murar istället för att underlätta för människor!. Dvs, skattesystemet är kopplat till territoriet och då blir det ju svårt att hitta fungerande modeller för hur tex globala nomader skall skatta. För, jag tror många fler än vad vi har idag vill bo och  jobba där de mår bra.

För, ingen mår bra av “ofrivillig” ensamhet och “ofrivilligt” utanförskap”.

JAG ÄLSKAR ATT SKRIVA/BLOGGA OCH JAG ÄLSKAR ATT SE NYA PLATSER OCH TRÄFFA NYA MÄNNISKOR

Själv älskar jag att skriva, och skulle mycket väl kunna tänka mig att bo utomlands och arbeta där, tex med att skriva för svenska tidningar. Tex bedriva omvärldsbevakning med fokus på “USA/Kanada” då vi påverkas mycket av dessa länder. Jag skulle även kunna tänka mig skriva en hel del för svenska tidningar vad gäller “juridik och sociala medier” då jag har färsk juridisk utbildning och jag “brinner” för den här frågan. Eftersom jag själv bott och gått i skola i USA när jag var yngre så talar, läser och skriver jag flytande engelska. Dessutom stortrivdes jag i USA och mådde jättebra under mina två tidigare perioder därborta.

Själv älskar jag värmen och den positiva attityden it södra California, och San Diego är min favoritstad då jag tidigare bott och gått i skola i La Jolla som ligger i San Diego County. Jag har också bott och gått i skola i Madison (Wisconsin) så jag gillar också de norra delarna av USA tex svenskbygderna. Så, jag skulle även kunna tänka mig att bo och verka i Minnesota.

Idag är mediernas utrikesrapportering från USA väldigt östkust fokuserad, och jag tror det hade varit på plats att få en lite större bild av USA än vad som är läget idag. Sedan tror jag också att det hade varit bra med rapportering om vad som sker i Kanada, då ingen av de stora svenska dagstidningarna någonsin skriver om vad som sker i Kanada.

Så, att resa och skriva är något jag verkligen skulle kunna tänka mig, då jag tycker väldigt mycket om att träffa och lära känna nya människor!. Dessutom mår jag som bäst när jag har mycket sociala kontakter istället för att sitta hemma för det mesta, vilket är min situation i dagsläget då samtliga svenska arbetsgivare inom offentlig och privat sektor runt om i hela vårt avlånga land där jag sökt jobb uppenbart tycker att jag inte “platsar” på den svenska arbetsmarknaden.

Jag är väldigt aktiv i de sociala medierna och skriver mycket om det juridiska som är det område som jag kan mycket om. Dessutom skriver jag också om jobb och arbetsmarknad då jag har god koll på arbetsmarknaden i USA och Kanada och hur den fungerar. Tex det här med samverkan mellan akademi och arbetsmarknad och det här med Entry Level Jobs, som underlättare för ungdomar och andra med svag eller ingen koppling till arbetsmarknaden.

 

Sociala medier och utbildningssystemet

January 5, 2013

BAKGRUND

Nu när det här med sociala medier har blivit så stort, så har också en baksida kommit att utvecklas. Det jag talar omär problemet med nätattacker, näthat och olika former av kränkningar vilket nu drabbat ett antal framgångsrika kvinnor via framförallt Facebook.

Vad kan vi då göra?.

Vi måste börja fundera över hur vi tidigt kan lära unga människor om hur man kommunicerar och hur man uppför sig i de sociala medierna!.

Därför måste vi få in det här med sociala medier i utbildningssystemet.

SOCIALA MEDIER OCH UTBILDNINGSSYSTEMET

Med hänvisning till den snabba tekniska utvecklingen och framväxten av de sociala medierna så behövs det också nya kunskaper kring den problematik som nu finns i de sociala medierna. Dvs vi behöver lära ut till ungdomar och andra hur man kommunicerar, hur man uppför sig och hur man skyddar sig mot nätattacker och näthat i de sociala medierna. Därför behöver vi börja i unga år och då redan i grundskolan med att få in det här med sociala medier på schemat. I de läroplaner som finns idag för grundskolan och gymnasiet så ryms inte sådana här viktiga saker. På sikt tror jag man skulle kunna utveckla antingen ett eget ämne som heter sociala medier där det lärs ut hur man kommunicerar och hur man uppför sig i de sociala medierna. Ett annat alternativ är att man “bygger in” det här med sociala medier i antingen ämnet samhällskunskap eller i ämnet svenska.

SOCIALA MEDIER OCH JURIDIK

Det behövs även juridiska kunskaper om vad man gör om man blir utsatt för nätattacker och näthat. Därför borde man inom den högre utbildningen “föra in” det här med sociala medier och juridik inom juristprogrammet men även utveckla fristående kurser inom detta ämnesområde. Detta därför att då skulle det också gå att skapa sig en specialistprofil inom detta område och dessa personer skulle då kunna fungera som konsulter kring denna problematik både inom det privata och inom det offentliga efter att de blivit färdiga med sin utbildning. Utomlands finns detta redan och det kommer alltfler nya böcker på engelska om social media law och social media law for business.

Rättskällor och rättskällelära i Sverige

January 5, 2013

Hej vänner och kära läsare!.

Idag tänkte jag ta upp en jätteviktig del av juridiken nämligen det här med rättskällorna.

En källa som är riktigt bra för att kunna hitta originalrättskällor eller kunskap om rättskällorna är lagen.nu

De skriver följande om rättskällorna och rättskälleläran i Sverige som är tänkvärt och relevant:

“Rättskälleläran finns inte officiellt nedskriven någonstans, men i princip finns det fyra centrala rättskällor i svensk rätt:

  1. Lagtext: Det här är den viktigaste rättskällan, och den som man har som utgångspunkt när man gör en rättsutredning. “Lag” i vid bemärkelse är alla bindande normer, dvs generella regler som gäller för alla (eller åtminstone de som normerna säger sig gälla för). I Sverige innefattar det alla författningar som ges ut i publikationsserien Svensk Författningssamling (SFS), alla föreskrifter som myndigheter ger ut i sina egna författningssamlingar, och alla EG-förordningar. Utöver detta finns även EG-direktiv och internationella konventioner, som visserligen innehåller generella regler, men som inte är direkt bindande i sig, utan måste inkorporeras i svensk rätt genom att infogas i en författning. “Lag” i snäv bemärkelse är en viss typ av författning i SFS, som beslutas av riksdagen, till skillnad från förordningar (som beslutas av regeringen — förväxla dock inte dessa med EG-förordningar). I lagen.nu finns alla författningar som ingår i SFS, men inte myndighetsföreskrifter eller EG-förordningar.

  2. Förarbeten: I arbetet med att ta fram en ny lag (eller att ändra en befintlig) görs utredningar i olika omgångar. Dessa utredningar kallas för förarbeten (eller ibland lagmotiv), och innehåller ofta mycket information om hur lagen är tänkt att tolkas och användas. Enligt den etablerade svenska rättskälleläran väger förarbetena tungt (om än inte tyngre än själva lagtexten) och juridiska resonemang stödjer sig ofta på uttalanden i förarbetena. Beroende på rättsområdet kan förarbetenas betydelse vara större eller mindre. Exempelvis kan en straffrättslig argumentation för fällande dom inte förlita sig enbart på förarbeten — där måste det tydligt framgå från lagtexten att handlingen varit brottslig.

  3. Domstolspraxis: När en domstol tillämpat en rättsregel från en lagtext i ett konkret fall får detta en viss prejudicerande effekt — efterföljande domstolar kommer att döma efterföljande liknade fall på samma sätt. I vissa fall växer nya rättsregler fram på detta sätt, som fyller i och kompletterar lagtexten. Styrkan i denna prejudicerande effekt beror på många saker, men framförallt på vilken domstol det är — domar från de högsta instanserna (Högsta domstolen och Regeringsrätten) samt specialdomstolarna (Arbetsdomstolen, Marknadsdomstolen, Miljööverdomstolen och Migrationsöverdomstolen) väger alltid tyngst. Domar i de lägsta instanserna (tings- och länsrätt) har i princip ingen prejudicerande effekt. När man läser ett domslut är det viktigt att inte tolka in för mycket i domstolens beslut — domstolen tar ofta fasta på många olika omständigheter i det konkreta fallet i sina resonemang, vilket gör det svårt att använda domslutet som vägledning inför ett senare fall, om inte samtliga de relevanta omständigheterna är likadana.

  4. Doktrin: Avhandlingar och andra arbeten inom ett visst rättsområde som skrivs av rättsvetare – vanligen professorer som har specialiserat sig på detta område. Innan en viss fråga har behandlats i domstol har ofta själva frågeställningen behandlats i doktrinen, med en rekommendation om hur den bör avgöras. Olika författare kan ha olika uppfattning om hur en fråga bör avgöras, och domstolen är fri att ignorera doktrinen, men kan också välja att stödja sitt resonemang på vad en författare uttalat i en avhandling”. (https://lagen.nu/om/rattskallor.html).

Att försöka hitta sig själv och en plats i samhället!

January 4, 2013

Hej vänner och kära läsare!.

Idag skall jag skriva om något helt annat, nämligen om “konsten” att försöka hitta sig själv och sin plats på arbetsmarknaden och i samhället.

För mig och många andra har det tagit många år att hitta sig själv och en plats för sig på arbetsmarknaden och i samhället. För en del människor blir sökandet livslångt därför att man upplever det som att man inte “passar in” någonstans.

I värsta fall uppstår en livssituation där man tillslut upplever rotlöshet och att man “inte” känner tillhörighet eller tillit till andra människor.

Så kand det tex se ut för så kallade “återflyttare” som inte får något fotfäste eller i värsta fall inget tillträde till sitt hemlands arbetsmarknad. Detta har det skrivits en mycket bra artikel om i jusektidningen rätt så nyligen.

Min egen erfarenhet och upplevelse som återflyttare är att det oerhört svårt att både få in en fot på arbetsmarknaden och att få några vänner. Själv flyttade jag tillbaka till Sverige sommaren 2000 efter nästan 7 år utomlands. Detta efter studier vid Universitetet i Helsingfors.

Tidigare i mitt liv har jag bara varit borta från Sverige i kortare perioder, nämligen 1.5 år i Madison (Wisconsin) och 6 månader i La Jolla (California). Med det är alltid svårt att flytta mellan länder och system som är så annorlunda. I USA var det väldigt lätt att knyta kontakter och få nya vänner, men i Sverige tycker jag det är tvärtom. Själv har jag haft jättesvårt att få vänner och hitta en plats för mig på arbetsmarknaden och i samhället. När jag återvände hem till Sverige efter andra USA-resan så vill inte mina gamla skolkamrater ha med mig att göra trots att jag hela tiden höll kontakt med dem under tiden jag var borta i California. Det kändes väldigt konstigt därför att innan jag reste så vill helt plötsligt alla vara min vän och då var alla skolkamraterna jättesnälla mot mig.

Att hela tiden mötas av stängda och låsta dörrar in till arbetsmarknaden är otroligt frustrerande, speciellt som jag är fullt arbetsför och att jag både kan och vill jobba heltid. Dessutom är jag väldigt öppen och lätt att ha med att göra. Jag har hela tiden varit öppen och ärlig mot alla potentiella arbetsgivare, och dessutom hela tiden varit mer än villig att flytta till arbetsorten. Dessutom har jag hela tiden varit väldigt flexibel vad gäller mitt arbetssökande, och sökt jobb både inom och utanför mitt kunskaps och erfarenhetsområde, detta därför att jag vill verkligen arbeta och bidra till vårt samhälle.

Men, det känns som att jag bemöts med fördomar och intolerans från alla håll. Så, sakta men säkert så börjar jag fundera på vad jag gör för fel eller om det handlar om en “kulturkrock”. Dvs, att mitt sitt att vara inte fungerar i den svenska kulturen. Själv är jag inte främmande för att flytta utomlands igen om jag inte anses “platsa” på den svenska arbetsmarknaden. Ett annat alternativ är att registrera in ett företag utomlands och bli min egen istället och därmed stänga dörrarna till Sverige. För, om arbetsgivarna i Sverige inte är intresserade av mig så är det ju bättre för mig att söka mig någon annanstans för att inte fara illa helt i onödan.

Men, jag håller fortfarande alla dörrar öppna till Sverige och kan tänka mig att fungera som en fristående konsult, dvs f-skattare som kan bidra med mina kunskaper när så behövs. Mitt fokus i dagsläget ligger på juridisk vägledning inom bland annat förvaltningsrätt, offentligrätt och folkrätt/internationell rätt.

Ett annat juridiskt område som jag brinner för är “juridiken i de sociala medierna” , detta eftersom den snabba utvecklingen inom sociala medier också har en baksida, nämligen det här med “fejkprofiler” som gömmer sig bakom någon annans namn för att mobba, trakassera, förtala och kränka andra användare. Här ser jag stor skillnad mellan Sverige och en del andra länder. I Sverige har vi en tradition med teknikneutral lagstiftning. I USA och i olika amerikanska delstater så ser vi nu att det växer fram nya lagstiftningar som är bättre anpassade för den nya tekniken och de sociala medierna. Tex nya lagar kring problemet med “impersonation”. Detta finns idag i bland annat Texas och California, och där är straffen hårda för den som gömmer sig bakom någon annans namn för att attackera, förtala, hota, trakassera och kränka andra användare. Straffet om man blir dömd är upp till 5 års fängelse.

För mig spelar det stor roll att jag blir uppskattad och accepterad för den jag är och för det jag kan!. Lika viktigt är det med livsmiljön dvs en miljö där jag känner att jag “mår bra”. Därför att enligt mig och många andra så presterar man “inte” bra om man “inte” mår bra.  Själv älskar jag både stad och landsbygd, så jag kan lätt kombinera detta då jag i dagsläget bor på landsbygden, men har en lagom kort/lång resväg in till huvudstaden Stockholm.

Eftersom jag är född och uppvuxen i Skåne, så kan jag även tänka mig en flytt hem till Skåne om det dyger upp något lämpligt/relevant jobb där.

Så, i dagsläget håller jag alla dörrar öppna åt alla håll. Så, jag hoppas att potentiella arbetsgivare/uppdragsgivare är “open minded” och ser möjligheter istället för att säga “nej” och “stop”.  För, jag tror alla har något att bidra med och att tillföra den “riktiga/reguljära” arbetsmarknaden. Jag tror “inte” att någon mår bra av att gömmas undan i det så kallade “åtgärdslandet” som är en återvändsgränd och en väg till permanent utanförskap.