Archive for September, 2013

Om brottsrubriceringen “Olaga hot”

September 30, 2013

Om Olaga hot 4 kap 5§ Brottsbalken

Om någon lyfter vapen mot annan eller eljest hotar med brottslig gärning på så sätt som är ägnat att hos den hotade framkalla allvarlig fruktan för egen eller annans säkerhet till person eller egendom, döms för olaga hot till böter eller fängelse i högst ett år”.

För att hot på internet skall kunna klassificeras som  brottet olaga hot så menar Mårten Schultz att det dels skall vara allvarligt menat och att det skall vara ägnat att framkalla allvarlig fruktan.

Sverige har inte en separat lag eller några separata lagar för det som sker på nätet, utan här gäller en teknikneutral lagstiftning. Dvs, det är Brottsbalkens regler som är tillämpliga även på den brottslighet som sker på nätet. Detta innebär också att det är den som framför hotet tex via Facebook som har ansvar för sina handlingar. Förutom detta så gäller att när någon blir utsatt för olaga hot på nätet så är man inte alltid men ofta berättigad till skadestånd för den kränkning man utsatts för. (Schultz.2013:44-45)

Rättegångskostnader

September 30, 2013

Det som gör att människor ofta skräms från att gå till Domstol är rättegångskostnaderna. För, det är skillnad mellan stora mål och småmål. Sträffrättsliga mål som ofta är rätt så omfattande kan leda till höga rättegångskostnader. Tex då den som förlorar målet åker på att betala både sina egna och motpartens rättegångskostnader.

I de fall som det handlar om ett “småmål” så fungerar det annorlunda. Där gäller istället grundtanken att var och en får stå för sina egna rättegångskostnader, dock finns det vissa undantag.

Dessa undantag är:

(1) en timmes juridisk rådgivning per instans

(2) ansökningsavgiften

(3) resa och uppehälle

(4) vittnesbevisning

(5) översättning av handlingar

(Schultz.2013:33)

Yttrandefrihet och yttrandefrihetsbrott

September 30, 2013

När man publicerar kommentarer eller texter så måste man vara medveten om att olika lagar gäller beroende på var man publicerar det hela. Om man publicerar något på internet och innehavaren är ett massmedieföretag och har utgivningsbevis, vilket de kan få från myndigheten för radio eller tv, eller grån YGL.

Har man ett utgivningsbevis så innebär det att man har en ansvarig utgivare, som därmed är ensamt ansvarig för vad som publiceras på webbsidan. Brott som begås på en sådan webbplats benämns yttrandefrihetsbrott.

Rättsprocessen vid så kallade yttrandefrihetsbrott är lite speciell, och när en prövning görs och det skall göras en bedömning om det är yttrandefrihetsbrott eller inte sköts av en jury.  Om juryn meddelar en friande dom så kan detta inte överklagas. Om juryn istället meddelar en fällande dom, då kan domen överklagas.

Slutsatsen blir därmed att det i praktiken är svårare att få någon fälld  för yttrandefrihetsbrott än några andra brott som han/hon begår på internet.

Åtal i samband med ett eventuellt yttrandefrihetsbrott hanteras av en särskild åklagare, nämligen Justitiekanslern (JK). (Schultz.2013:31)

Om “Allokerat ansvar”.

September 30, 2013

För er som inte känner till det här begreppet så innebär Allokerat ansvar att det är någon annan än den som primärt orsakat skadan  som kan hållas ansvarig. Det handlar därmed om att man placerar ansvaret på ett särskilt ansvarssubjekt.

Denna regel finns tex ute i arbetslivet där arbetsgivaren hålls ansvarig för skada/skador som anställda orsakar i tjänsten.

Dessutom finns det en ny regel i skadeståndslagen (3 kap 5§) som handlar om att vårdnadshavare har ett skadeståndsansvar för de brott som deras minderåriga barn begår, och det gäller även om inte föräldrarna i sig har begått något brott.

Rent konkret innebär det här att en individ som har blivit drabbat av någon annan människas hot eller allvarliga kränkning och att det rör sig om att den personen är under 18 år kan kräva föräldern/föräldrarna på upp till 8000 kronor. Om det däremot är så att kränkningarna har riktats mot flera olika personer då kan föräldrarna bli skadeståndsskyldiga med cirka 8000 kronor till varje enskilt brottsoffer. (Schultz.2013:30)

Om kränkning och skadestånd

September 30, 2013

Hej, Mårten Schultz som är professor i Civilrätt vid Stockholms Universitet har precis kommit ut med den nya boken Näthat – Rättigheter & Möjligheter. Där tar han bland annat upp att det finns reglerat i Skadeståndslagen 2 kap 3§ om kränkning. Denna regel stadgar att “En som allvarligt kränker någon annan genom brott som innefattar ett angrepp mot dennes person, frihet, frid eller ära skall ersätta  den skada som kränkningen innebär”. Enligt Mårten Schultz så krävs det inte att den som anser sig  kränkt visar att så faktiskt är fallet, dvs att man kan visa upp skadan/kränkningen. När det gäller kränkning så räcker det istället med att brottsoffret påvisar att hen utsatts för ett brott , dvs brottet kränkning. Det innebär med andra ord att det är tal om en objektiv bedömning.

I skadeståndslagen så finns det ett antal olika typer av skadestånd, nämligen: (1) Personskada, (2) Sakskada, (3) Förmögenhetsskada, (4) kränkning.

När det är tal om kränkning enligt skadeståndslagen så kan del bli aktuellt med ett så kallat kränkningsskadestånd. (Schultz.2013:24-26)

Angående “näthat”

September 30, 2013

Mårten Schultz som är professor i Civilrätt vid Stockholms Universitet har precis kommit ut med boken Näthat – Rättigheter & Möjligheter.

Redan i början av boken så lyfter han fram något mycket viktigt, nämligen:

Rättssamhället har kapitulerat inför mycket av det som kallas näthat. Inte i teorin, men i praktiken. Mycket av det som kallas för näthat är förbjudet. Näthatet kan juridiskt ofta utgöra brott och klassificeras som hot, förtal eller olaga förföljelse, tex sådant näthat är förbjudet och straffbart. När ett beteende är förbjudet och straffbart innebär det också i allmänhet att den som drabbats av hatet har rätt till skadestånd. Så ser det ut i teorin. Men i praktiken fungerar det inte så. Merparten av alla kränkningar som sker på svenska Internet medför inte något ingripande (från polis eller åklagare). I praktiken är det därför upp till den drabbade själv, offret, att utkräva ansvar för allvarliga kränkningar i Internetmiljön”. (Schultz.2013:16)

Staters suveränitet – icke intervention

September 30, 2013

I folkrätten slås det fast att varje stat är suverän och har rätt att ensamt bestämma lagar och regler på sitt territorium. Dessutom finns det fastslaget i FN-stadgan att suveräniteten skall respekteras, vilket man hittar i artikel 2(7) som förbjuder FN att intervenera inom en enskild stats jurisdiktion.

Men, om säkerhetsrådet gör den bedömningen att situationen är sådan inom statens jurisdiktion att det utgör ett hot mot internationell fred- och säkerhet så har säkerhetsrådet auktoritet att agera. (Weiss et al.2014:35-37)

Hot mot fred och säkerhet

September 30, 2013

FN-systemet fungerar som så att det är FN:s säkerhetsråd som avgör när det föreligger ett hot mot fred och säkerhet. Om det föreligger ett hot mot fred och säkerhet så kan FN:s säkerhetsråd bland annat fatta beslut om sanktioner som då blir bindande för alla FN:s medlemsländer.

Det normala är att man först försöker hitta fredliga lösningar, eftersom det är så det regleras i kapitel VI i FN-stadgan.

Skulle inte det hjälpa eller fungera så kan säkerhetsrådet gå vidare till kapitel VII som bland annat innebär fredsframtvingande operationer. Då handlar det om artikel 39 till 51. (Weiss et al.2014:34-35)

Självförsvarsrätten

September 30, 2013

I FN-stadgan finns också en självförsvarsrätt som kan tillämpas enskilt eller kollektivt. Detta regleras i artikel 51. Förebyggande självförsvar som har kommit att diskuteras mycket aktivt är inte helt uteslutet. Dvs, att man agerar förebyggande och slår till först för att undvika att bli utsatt för en väpnad attack. Dock är detta något som FN inte stödjer.  Frågan handlar egentligen om hur långt innan en attack som man själv agerar förebyggande i självförsvar. Detta har kommit att diskkuteras ännu mer på grund av den mycket kända Bushdoktrinen om “preventivt krig”, och som är en del av deras nationella säkerhetsstrategi sedan 2002.

Detta var aktuellt redan 1981 när Israel hänvisade till självförsvar för att anfalla kärnkraftsanläggningen Osirak i Irak.  Då kom detta att fördömas av FN:s Generalförsamling.

Men, när Israel attackerade en Syrisk anläggning år 2007 som de misstänkte vara en del av Syriens kärnvapenprogram då valde både FN:s Säkerhetsråd och de allra flesta länder att vara tysta om hur man bör utvärdera den komplexa situationen. Denna gång hänvisade dock inte Israel till självförsvarsrätt och många länder ville då inte se ett Syrien med tillgång till kärnvapen.  Det medförde att de flesta länder bara vände bort blicken och det hela sopades undermatten och saken prövades heller inte juridiskt. (Weiss et al.2014:33-34)

Våldsförbud i FN-stadgan

September 30, 2013

I FN-stadgan finns det ett väl utvecklat våldsförbud som man hittar i artikel 2(4). Det innebär att det är förbjudet att använda våld eller aggression mot en annan stat. Tolkningar av detta från Generalförsamlingen slår fast att den stat som först använder våld mot en annan stat har förmodligen gjort sig skyldig till aggression. (Weiss et al.2014:33)