Archive for February, 2013

Problematiken på nätet – något jag vill jobba med!.

February 25, 2013

Hej,

Under senare tid så har det visat sig att det finns en baksida med Internet och de sociala medierna. Det jag talar om är att ett nytt forum har växt fram där hat, hot, trakasserier, mobbning och andra kränkningar har blivit vardag.

Att samarbeta med andra för att försöka hitta lösningar på dessa problem är något jag skulle kunna tänka mig att jobba med som ett riktigt jobb. Här finns det utrymme för flera olika aktörer och kompetenser då det handlar om allt ifrån attityder och värderingar som formas hemma och i skolan, till de juridiska problem som finns vad gäller hur man straffar de som trakasserar, mobbar, förtalar, och på andra sätt kränker andra användare. Det bästa vore om man kunde jobba förebyggande så att det aldrig går så långt att det behöver bli föremål för rättslig behandling.

En fråga som behöver studeras mer ingående är:   “varför enskilda människor spårar ur och blir hatiska och ibland hotar andra användare?“. Så, för att kunna jobba framgångsrikt med de problem som finns på nätet så behöver vi samarbeta över olika disciplin och ämnesområden. Här ryms nämligen juridik, beteendevetenskap, psykologi, rättssociologi osv.
Med vänlig hälsningMikael DrakenbergE-post / E-mail: mdrakenberg@aol.com

Advertisements

Jag har en dröm……….

February 25, 2013

Hej,

Jag har en dröm och det är en dröm om att få ett bra jobb som jag trivs med och som är både utvecklande och stimulerande.

Själv vill jag inget hellre än att arbeta och göra ett mycket gott jobb. Dessutom vill jag bidra till samhället på ett konstruktivt sätt.

Hittills har jag sökt massvis med olika jobb inom både offentlig och privat sektor runt om i vårt avlånga land.

Då jag längtar efter en ny utmaning i livet och det känns som att ingen arbetsgivare vill ta sig tid att kommunicera med mig så känns det jättekonstigt. Visst, det är ekonomiskt hårda tider i världen men det betyder ju inte att man kan behandla och bemöta människor hur som helst.

Så, nu börjar jag istället titta på arbetsmarknaden på andra sidan Atlanten, för där kommunicerar de med mig och har en helt annan ton i bemötande. De är positiva och trevliga mot mig, men det beror väl på att jag kan tala deras språk flytande och dessutom känner mig hemma i den kulturen eftersom jag har bott och gått i skola därborta i yngre år.

Jag älskar södra California, där klimatet är underbart och där människorna är öppna och positiva. Dessutom är de inte så “stela” som vi är här i Europa. Det märker man särskilt när man kommer ner till San Diego , där man till och med klär sig väldigt somrigt på grund av klimatet. Där är varmt och skönt, och människor trivs där.

Förutom California så tycker jag mycket om “svenskbygderna” dvs Wisconsin, och Minnesota. Har bott där i 18 månader när jag var barn och det var ett mycket trevligt ställe och människor var väldigt öppna och sociala.

Tänk vad häftigt det vore att jobba för Sverige i USA på något sätt!. Det vore något som skulle passa mig mycket bra med min utbildningsbakgrund. Detta då jag är utbildad statsvetare, men också har läst juridik (offentligrätt, förvaltningsrätt, och folkrätt).

Tex skulle jag kunna tänka mig att jobba på ett svenskt konsulat i USA , och då vore drömmen att jobba på konsulatet i San Diego eftersom jag känner mig hemma i San Diego. Jag har nämligen bott och gått i skola i La Jolla, California som ligger straxt norr om down town San Diego.

Jag försöker hålla alla dörrar öppna och kan till och med tänka mig att jobba med andra saker som jag brinner för tex Omvärldsbevakning. Själv så har jag god koll på de stora tidningarna utanför Sverige och vad som sker i olika länder. Detta då jag är riktigt duktig på att gräva fram information och aktuella fakta.

Dessutom tycker jag om att skriva, och min Draken berg blog uppdaterar jag lite då och då när jag har något att komma med som kan intressera de som följer min blogg.

Sedan läser jag mycket böcker inom mina ämnes och intresseområden, så jag har rätt so god koll på saker och ting. Mest läser jag på engelska, men jag försöker också följa med vad som skrivs av en del viktiga svenska författare.

Förutom detta så har jag ett mycket stort intresse för Sociala Medier, och har tillsammans med min vän Ingvar Nilsson startat en Grupp som jobbar med att förhindra och stoppa “näthat”. Detta därför att flera av mina vänner har råkat illa ut och vissa har till och med blivit hotade utan att något gjorts för att stoppa eländet.

På min fritid så har jag ett stort intresse för sport av olika slag, och då i första hand Basket och Ishockey. Jag följer våra svenskar borta i NHL och NBA varje dag via Yahoo Sports. På min fritid tycker jag också om att laga mat då jag är noga med vad jag stoppar i mig, dvs ingen “skräpmat” utan här skall det vara riktig mat och grönsaker till maten.

Med vänlig hälsning

Mikael Drakenberg

E-post: mdrakenberg@aol.com

Att förebygga internationella konflikter!.

February 20, 2013

Hej!.

Något som jag tänkt på under min folkrättsliga utbildning är det här med att FN alltoftare kommer in sent, dvs först efter att en konflikt eller väpnad konflikt brutit ut.

Detta märks så tydligt då det finns så mycket resolutioner från FN:s säkerhetsråd angående “mandat” för olika fredsoperationer i diverse oroshärder där det redan brutit ut en väpnad konflikt.

Tidigare så var ju FN på plats långt tidigare, tex den första fredsoperationen i Egypten (1960) , men även den första fredsoperationen på Cypern i början av 1960-talet. Där var det snarare tal om politisk konflikt. Dagens konflikter är mycket mer komplexa och ofta har det till och med gått så långt som till en internationellt väpnad konflikt. Detta leder till att FN i värsta fall blir en kombattant på ena sidan i konflikten. Dvs, att de inte är neutrala eller opartiska.

Så, det som FN en gång i tiden var tänkt som fungerar inte längre. Numera är det att FN:s säkerhetsråd fattar beslut om en resolution och ett mandat för en fredsstyrka och ger något land eller någon region ansvar för att leda operationen. Dvs, ofta lämnar de över ledningsansvaret till NATO, EU, Afrikanska Unionen osv. Detta eftersom FN inte har någon egen stående trupp utan varje gång det blir tal om en fredsoperation så måste FN:s Generalsekreterare vända sig till medlemsländerna och fråga om de kan tänka sig att bidra till en fredsstyrka.

Först efter detta utarbetas en Sofa (Status of forces agreement) och en ROE (Rules of engagement) för själv fredsoperationen.

Enligt mig så borde världssamfundet agera mycket snabbare och vara på plats innan det går över i en väpnad konflikt eller ett inbördes krig. Men, problemet är ju att det är FN:s säkerhetsråd som har denna beslutanderätt och det är ofta som den blir låst av “vetorätten” som de permanenta medlemmarna har. Det innebär att om något land lägger in sitt veto, då stoppas en eventuell fredsoperationer och inget av de permanenta medlemmarna i säkerhetsrådet kan då gå vidare på egen hand. Detta därför att det är rätt så noga reglerat i FN-stadgan hur det skall gå till. Dvs, fredsoperationer utan “våld” utan bara med självförsvarsrätt är möjligt under kap VI i FN-stadgan. Ett säkerhetsrådsmandat med stöd av kap VII däremot medger våldsanvändning vilket markeras med att det ofta står i resolutionen “all necessary measures eller all necessary means”. Detta regleras sedan detaljerat i Rules of Engagement för att alla skall veta vad fredsstyrkan får göra och var de rättsliga gränserna går någonstans.

Brist på dimensionering av utbildningar – där är problemet!.

February 20, 2013

Hej!.

Politikerna pratar hit och dit och skäller på varandra mest hela tiden. De tycks inte riktigt ha klart för sig hur vi kan ta tydliga steg mot att få ordning på massarbetslösheten.

Låt mig ta ett exempel: Som det fungerar idag så handlar allt om att fylla salarna hos universitet, högskolor och andra utbildningsarrangörer därför att då får de mest pengar av staten. Väldigt lite eller ingenting handlar om att dimensionera utbildningarna i förhållande till vad som efterfrågas på arbetsmarknaden.

Därför är det dags att ta ansvar för detta problem.

Bättre information till blivande studenter behövs!.

Det finns tydlig statisk och information kring vilka utbildningar som fungerar, dvs vilka som leder till jobb respektive vilka som inte leder till jobb.

Visst, varje enskild individ har ett fritt val av utbildning, men här behövs förbättringar av studievägledningen så att eleverna får korrekt information när det närmar sig dags att söka utbildning. Detta så att sannolikheten att valet blir rätt från början ökar.

Idag är det många som känner sig vilseledda och lurade av den marknadsföring som kommer från olika utbildningsarrangörer. Bland annat är det ett stort missnöje bland många studenter vid olika universitet och högskolor. Detta då de tycker att marknadsföringen inte stämmer med verkligheten.

Stort eller mycket stort överskott på universitets- och högskoleutbildade som det saknas efterfrågan på!.

Som det ser ut idag och under en lång tid framöver så kommer det inte att finnas avsättning för fler teoretiker på arbetsmarknaden. Så många samhällsvetare tex statsvetare, socionomer, jurister osv kommer det att ginnas ett gigantiskt överskott på i många år. Det gör att många av de som har utexaminerats och de som är på väg mot examen riskerar att fastna i ett långvarit utanförskap då arbetsgivarna inte efterfrågar deras kunskaper eller kompetens. Dvs, många av dessa riskerar att få en massa betalningsanmärkningar därför att de inte kan börja betala av sitt studielån. I värsta fall hamnar de hos Kronofogden vilket kommer att stänga dörren till arbetsmarknaden för dem för gott. Detta därför att sådant tar blivande arbetsgivare reda på.

Dimensionera utbildningarna efter den efterfrågan som finns på arbetsmarknaden!

Därför måste vi förändra hela utbildningssystemet så att man hårt reglerar intaget på dessa utbildningar. Fokus måste istället ligga på den yrkeskompetens som efterfrågas av arbetsgivarna, och att hjälpa de som skall söka utbildning att kunna hitta en utbildning som leder till jobb och som man också har förutsättningar att klara av. För, alla individer är olika och har olika intressen och förmågor/talanger.

Bättre samverkan mellan skola/utbildning och arbetsmarknaden!

Dessutom måste samverkan mellan skolan och arbetsmarknaden/arbetsgivarna fördjupas. För, vi kommer alltid att behöva förändra utbildningarna när samhället och vår omvärld förändras. Dvs, det får inte bli statiskt utan det måste vara flexibilitet i systemet.

Förbättra möjligheterna för omskolning för arbetslösa som saknar möjlighet till CSN-finansiering!

För att fler skall kunna omskola sig eller vidareutbilda sig när det sker förändringar i vår omvärld som påverkar vår arbetsmarknad så måste regelverket runt “studiemedelssystemet” förändras och anpassas till denna verklighet. För, som idag då man låst systemet vid 12 terminer så innebär det att för många är det “omöjligt” med omskolning därför att man i samband med sin tidigare utbildning redan förbrukat sina 12 terminer. Dessa personer är i princip “chanslösa” i Sverige och hamnar mellan alla stolar och har bara ett alternativ idag nämligen att ta ut förtidspension eller bli dumpade i FAS 3 enda till de blir pensionerade. Dvs, det finns människor som riskera att fastna i FAS 3 i 20-30 år. Deras privatekonomi raseras och de får då stora problem med de svenska myndigheterna och de riskerar att jagas av Kronofogden för resten av livet.

Verklighetsförankra beslut och regelverk!

Därför måste enskilda individer, dvs de som berörs av regelverken få vara med och utforma regelverken. Dagen system med att politikerna utan inblandning av vanligt folk fattar beslut om hur regelverket skall se ut är ohållbart.

Regelverken måste helt enkelt verklighetsförankras hos de som är beroende av regelverken i sin vardag!.

Mina tankar kring Sverige och världen!.

February 19, 2013

Hej vänner och kära läsare!.

För att ta första steget mot en fredligare värld, så måste vi börja inse att samarbete är möjligt istället för att alltid fokusera på att konkurrera.

Många frågor och områden är så komplicerade att samarbete behövs för att lösa dessa problem. Jag tänker tex på gränsöverskridande miljöproblem, gränsöverskridande brottslighet osv.

Inget land kan idag lösa dessa problem på egen hand, utan här måste Sverige, EU, Amerika och Asien hitta gemensamma och långsiktigt hållbara lösningar.

Att som idag bara utgå ifrån det som inom Internationella relationer kallas för “realism” dvs att konkurrens är allt som räknas, och att nationella intressen står på spel blir ju helt konstigt.

Det är inte så att man alltid måste konkurrera om etableringar, för det går att jobba tillsammans så att det blir bättre för alla.

Lönekonkurrens och skattekonkurrens är inte så bra eftersom det leder till att länder med mycket låga löner och låga eller inga skatter gynnas samtidigt som länder där kollrektivavtal och högre löner råder missgynnas.

Vilka förändringar har skett i det svenska samhället?

Vi ser hur tillverknings- och industrijobb flyttar till Kina och andra delar av Asien, bland annat expanderar bilindustrin i Kina. Idag är Volvo i kinesisk ägo och delar av det nya elbilsbolaget som köpte konkursboet efter SAAB Automobil är ägt av kineser.

I Sverige har vi sedan en lång tid tillbaka kunnat se hur verksamheter slås ut, därför att lönerna och skatterna är högre än i vår omvärld. Tex så slogs varvsindustrin ut redan på 1970 och 1980-talet. Sedan ett par år tillbaka så finns heller inte kockums i Malmö kvar. Dock så har delar av deras lokaler tagits över av andra företag och verksamheter, bland annat har SVT flyttat in där.

En annan mycket tydlig förändring i det svenska samhället som det går att se med sina egna ögon är hur försvaret bantats mycket hårt, och stora delar av försvaret är helt nedmonterat. Många gamla anläggningar är inte längre i bruk och det har drabbat många orter hårt. Speciellt de orter som helt varit beroende av försvarets anläggning. Andra orter har klarat sig bättre. Tex så etablerades Nya AG köpcenter där som det en gång var försvarsanläggning i Jönköping. I Kristianstad så har delar av försvarets tidigare lokaler tagits över av Högskolan i Kristianstad.

Universiteten och högskolorna behövs för forskning kring framtidens miljöteknik och framtidens drivmedel. Den stora frågan vad gäller universiteten och högskolorna är dimensioneringen av utbildningarna. Dvs, hur många finns det avsättning för ute på arbetsmarknaden?.

Vad bör vi göra?

Istället för att försöka konkurrera ut varandra, borde man försöka hitta samverkansprojekt av olika slag så att jobb inte försvinner och att jobbskapande åtgärder stimuleras. Detta så att nya jobb skapas.

Vad gäller de jobb som försvinner så måste vi bli bättre på att sätta in “omställning” tidigare så arbetskraften inte behöver gå och oroa sig för sin privatekonomi vid eventuell arbetslöshet och om de skall behöva flytta ut och sova på gatan.

En annan frågan som vi skulle kunna samarbeta internationellt kring är “arbetsmarknaden” och då speciellt hur man hjälper “övertalig arbetskraft“, dvs människor som det saknas efterfrågan på, eller som inom nära framtid riskerar att bli “övertalig”. Det behövs gränsöverskridande lösningar, så inte männniskor hamnar i kläm så fort det inträffar en lågkonjunktur eller finanskris. Det kan handla om allt ifrån “matchning” till hjälp med “ny utbildning” för att kunna fortsätta arbeta inom sitt område eller angränsande område. Det kan även handla om “flytthjälp“, speciellt mellan EU och Amerika då det sker en snabbt ökande “insourcing” i USA. Dvs jobben flyttar tillbaka till USA nu under President Obama. Vidare så kan det handla om ekonomiskt stöd för att söka jobb utanför EU…tex i USA och Kanada där jobben skapas snabbare än i Europa. Dvs, världens länder måste sluta att tänka och agera nationalistiskt och protektionistiskt. En sak som man direkt kan se över är regelverket för “arbetstillstånd” som idag är mycket komplicerat i just Nordamerika, och som ofta fungerar protektionistiskt.

För, det är viktigt att arbetskraften nyttjas på ett optimalt sätt, dvs att människors kompetens , kunskaper och erfarenheter tas tillvara istället för att låta människor sitta fast i icke-fungerande arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Dvs, människor måste få hjålp att komma vidare till nytt jobb mycket fortare än idag. Att låta människor sitta i ett utanförskap i flera år trots att de har färk utbildning, färsk kompetens, färska kunskaper och dessutom både kan och vill arbeta. Att “kasta bort” människoliv leder nämligen bara till en ökande radikalisering vilket gynnar i första hand nationalistiska/främlingsfientliga partier utanför de etablerade partierna. Det riskerar också att leda till en religiös radikalisering vilket på sikt kan leda till att rikets säkerhet hotas i ett flertal länder.

Ett sätt att arbeta kunde vara att Sverige köper in platser på “jobtraining” i Amerika där detta koncept är mycket välutvecklat, för att människor enklare skall komma vidare. Många kan ju engelska och har ju inte några större problem att flytta.

Sedan skulle jag rekommendera att vi i Sverige inför en motsvarighet till det framgångsrika federala kanadensiska programmet “federal student work experience program” för att på den vägen stärka studenternas anställningsbarhet. Ett annat alternativ om detta inte går, är att istället hjälpa studenter att kunna bli “transferstudent” och tex göra det möjligt för dem att med statligt stöd kunna gå delar av sin utbildning i Kanada så de på den vägen kan få en enklare väg in på arbetsmarknaden. Helt enkelt , alla stenar måste vändas på!.

Sverige måste också enligt mig söka internationellt samarbeta kring “ungdomars etablering på arbetsmarknaden och i samhället” för att dagens svenska modell fungerar inte. Vi har i princip högre ungdomsarbetslöshet än alla andra länder. Men, även lite äldre arbetskraft måste kunna få ett bättre stöd. Speciellt gäller det människor som har kört fast i det svenska systemet och inte kommer någon vart och som har fått alla dörrar stängda och låsta i sitt ansikte trots att de aktivt söker jobb, och trots att de följer alla lagar och regler till 100%. I Sverige kan allt färre unga vuxna bli fullvärdiga vuxna medborgare därför att arbetsmarknaden är inte tillgänglig för dem och även bostadsmarknaden är utom räckhåll för ungdomar. Här har vi en grupp som blir mer och mer “marginaliserad” och som om de vill säga illa börjar de visa sitt missnöje med att visa sitt öppna stöd för populister och ytterlighetspartier.  Här skulle vi kunna titta på hur Kanada jobbat med sitt system för “Entry Levevel Jobs” som är och har varit mycket framgångsrikt. Det har medfört att det blivit enklare för ungdomar och andra med bristande arbetslivserfarenhet att snabbt få in en fot på arbetsmarknaden. Det har också gjort det lättare för arbetsgivare att hitta relevant arbetskraft tex nyutexaminerade från olika college och universitet, men även annan relevant arbetskraft.

This is so beautiful – Oh Canada!.

February 15, 2013

Hi friends!.

I want to share this little youtube video with you because it´s so beautiful – Oh Canada!.

http://www.youtube.com/watch?v=F4tNGvaoFuM

Den ofrivilliga tystnaden!.

February 13, 2013

Hej vänner och kära läsare!.

Idag tänkte jag skriva om något som ofta händer när människor blir arbetslösa. Nämligen “tystnaden” som det innebär att förlora jobbet.

Tiden när telefonen tystnader, ingen frågar efter en, ingen saknar en ….helt kort och gott att ingen längre vill ha med en att göra.

Att de som tidigare var ens arbetskamrater inte ens pratar med en längre, tänk att vi som människor kan uppföra oss så mot varandra.

Vad kommer det sig att vi gör så egentligen?. Är det någon form av inbyggd norm i samhället, där arbetande förutsätts frysa ute / mobba de som blivit arbetslösa så att de mår dåligt.

Saken har inte blivit bättre av att det finns bloggare som lägger både tid och energi på att mobba och trakassera arbetslösa genom att avhumanisera dem och i princip behandla dem som om de inte har något människovärde.

Den här typen av fenomen måste vi våga diskutera i samhället på ett mer öppet sätt!.

För, tänk dig själv in i den situationen att telefonen tystnar, ingen saknar dig, ingen frågar efter dig osv. Hur skulle du må av att bli behandlad på ett sådant ovärdigt sätt.

Vi måste våga ställa oss den obekväma frågan: Hur mår de som har blivit bortsorterade / utslängda från arbets och samhällsgemenskapen?.

För, alla hanterar vi en sådan situation på olika sätt, en del kanske inte reagerar alls, medan andra reagerar väldigt starkt. En del kanske till och med söker sig till radikala miljöer för att få någon typ av gemenskap när de känner att resten av samhället har kastat dem på soptippen.

Helt enkelt handlar det om att vi måste våga vara medmänniskor, för vem som helst kan faktiskt bli arbetslös eller långtidsarbetslös.

Jag kan skriva om det här därför att jag har personlig erfarenhet. I början så funderade jag inte så mycket, men ju längre tid som gick desto mer irriterad blev jag över det hela. Även om jag vet att arbetslösheten är hög i Sverige och att det hela tiden blivit värre.

Men, det jag inte räknat med och som slog ner som en “bomb” var att det fanns en “rödflaggning/svartlistning” på mig från min tidigare arbetsgivare (ett av sveriges största bemanningsföretag). Det visade sig att de baserat allt på en massa lögner, hörsägen och förtal).

Det medförde att arbetsgivarna i Sverige inte ville ta i mig med tång, dvs jag fick samma behandling som Sverigedemokraterna fick när de kom in riksdagen. Denna typ av “pariabehandling” kändes oerhört förnedrande och kränkande.

Eftersom de inte bett mig om en offentlig ursäkt eller kompsenserat mig ekonomiskt för skadorna som detta medfört, så anser jag att de skall hållas “medskyldiga” till de som vissa inom företaget skrev om mig och som var kränkande.

Först många år senare erkände de att det var uppgifter som fanns i deras gamla IT-system, och att de har bytt till ett nytt IT-system där dessa uppgifter inte finns med. Men, jag litar inte på dem för fem öre  i dagsläget.

Jag fortsätter dock att söka jobb runt om i vårt avlånga land, samtidigt som jag bygger vidare på min utbildning.

Nu lever vi ju dessutom med en ny lågkonjunktur som drar fram som en storm över världen, och den sägs bli betydligt värre en den förra lågkonjunkturen och den globala finanskrisen.

Så, det gäller att försöka se olika möjligheter och hålla dörrar öppna åt olika håll. För, förr eller senare vänder det uppåt. Det har det alltid gjort efter tidigare lågkonjunkturer.

Den största utmaningen är att förändra människors attityder och värderingar, speciellt problematiskt är det med hatet, intoleransen och alla fördomar mot arbetslösa. Idag så drar man alla över en kam och det är ofta en mycket kränkande och förnedrande språkbruk som används.

Så, det är viktigt att man då har fritidsintressen och inte tittar så noga på alla dumheter som publiceras. Tex läsa böcker som inte har med sitt eget land eller sitt eget språk att göra. Dvs, att dra sig undan från verkligheten kan ibland vara bra när man känner att allting går tungt.

Ett alternativ om ens eget land inte vill veta av en är ju att utvandra/emigrera för att börja om någon annanstans. Men, i dagsläget så är ju lågkonjunkturen inte begränsad till Sverige utan den härjar ju över hela Europa, men även utanför våra gränser. Det är många länder som har det mycket svårt just nu. På så vis så har alternativen blivit alltfärre och många blir inlåsta i en “mardröm” som aldrig tar slut.

Ett annat alternativ är att söka sig till någon utbildning så man inte blir sittande ensam hemma hela dagarna. För att sitta ensam hemma är ofta början till att må dåligt. Därför är det viktigt att hitta någon väg som fungerar för en själv.

Själv så har jag ett stort, varmt och kärleksfullt hjärta och skulle aldrig någonsin kunna sätta mig till doms över en annan människa.

Jag ger hellre någon en varm kram eller på andra sätt visar dem min uppskattning då jag är en väldigt snäll, omtänksam och kärleksfull människa.

Skickar en stor, varm och kärleksfull kram till er alla!.

Tillsammans mot näthat och nätmobbning!

February 11, 2013

Hej vänner och kära läsare!.

Vill bara passa på att göra lite reklam för den grupp som jag (Mikael Drakenberg) startat tillsammans med min vän Ingvar Nilsson.

Vi har precis blivit 900 medlemmar i gruppen, och jag hoppas fler därute är intresserade. Syftet är att försöka trycka på för förändringar både hos Facebook och hos vara lagstiftare.

Här kommer en länk till vår grupp som heter “Stoppa nätatet nu!”:

http://www.facebook.com/groups/stoppanathatetnu/130143287156763/?notif_t=group_comment_reply

Med vänlig hälsning

Mikael Drakenberg

Värderingar och attityder

February 10, 2013

Hej vänner och kära läsare!.

Idag tänkte jag för en gångs skull ta upp det här med attityder och värderingar. Detta är väldigt relevant nu när debatten och diskussionerna kring “näthat” har tagit fart. Här spelar föräldrarna en stor roll. De kan genom att föregå med gott exempel och genom att sätta tydliga gränser visa för sina barn och ungdomar vad som är “rätt” och vad som är “fel”.

Även skolan och lärarna har en viktig roll när det gäller barn och ungdomars socialisering, då de kan vägleda barn och ungdomar och visa hur man bör agera och vad som är ett acceptabelt sätt att uppföra sig och hur man kommunicerar gentemot andra människor.

Vi skulle kunna tänka oss att så sakteliga införa “nätetikett” i skolan så barn och ungdomar tidigt får lära sig hur man kommunicerar och uppför sig i de sociala medierna.

Problemet är att många barn och ungdomar tar efter hur vuxna uppför sig. Därför har även våra vuxna politiker ett stort ansvar för debatt och diskussionsklimatet i samhället. De måste våga sätta upp tydliga gränser och avstå från inskränkta fördomar, och de måste sluta projicera och framställa oliktänkande som någon typ av “ansvarslösa” individer. De hårda språkbruket måste tonas ner och kraftorden plockas bort ur det politiska vokabuläret.

De politiska partierna i riksdagen borde kunna komma överens om en policy för debatter och diskussioner som också omfattar hur man kommunicerar och uppför sig i de sociala medierna när man representerar sitt politiska parti.

Drömmen om ett nytt jobb!

February 9, 2013

Hej vänner och kära läsare!.

Vi har väl alla någon gång i livet haft den där drömmen om ett nytt jobb.

Själv försöker jag stå med bägge fötterna på jorden, men samtidigt drömma och våga hoppas på att mitt jobbsökande skall lyckas, dvs bli framgångsrikt.

Själv känner jag som så att det bästa för mig är ett jobb där jag har mycket kontakt med andra människor , och då face-to-face. Detta därför att jag tycker om att ha människor omkring mig.

Jag försöker hela tiden se olika möjligheter på olika orter. Jag har också valt att vara flexibel, dvs att se möjligheter som finns även utanför mitt kunskaps och erfarenhetsområde. Dessutom är jag mer än villig att flytta till ett nytt jobb.

Förutom att söka jobb så är jag mycket intresserad av att läsa böcker, träffa nya människor, se nya platser, laga mat, blogga, och jag älskar spännande NHL-matcher och NBA-matcher på tv hemma i favoritfåtöljen.

Jag har ett stort intresse för vår omvärld, och tycker att omvärldsbevakning är spännande och något jag skulle kunna tänka mig att jobba med. Tex skulle jag kunna tänka mig att sitta och jobba i California där det varma och sköna klimatet tilltalar mig. Dessutom har jag bott och gått i skola i USA när jag var yngre så jag behärskar språket och kulturen därborta, och trivs utmärkt därborta.

Men, jag kan även tänka mig att jobba på hemmaplan i Sverige, och jag stänger inga dörrar utan försöker istället se olika alternativ där jag skulle kunna få nytta av mina kunskaper.

Jag kan beskriva mig som en mycket snäll, omtänksam och kärleksfull människa!. Därför blir jag så upprörd när människor far runt på nätet och hatar andra människor. Enligt mig så hör inte hat, hot , trakasserier, mobbning och förtal hemma på nätet eller någon annanstans i samhället.

Min dröm är ett inkluderande och kärleksfullt samhälle där alla människor ryms och där man inte sitter och letar fel hos varandra.

Vad jag däremot “inte” tror på är ett utslagningssamhälle där alltfler åker ut i utanförskap och ofrivillig ensamhet, och där den psykiska ohälsan skenar.