Archive for December, 2013

Om källor / referenser

December 21, 2013

Om källor / referenser

Beroende på vilken typ av texter du skriver så är det viktigt att ha koll på källorna. Det handlar i grund och botten om din egen trovärdighet. Det finns lite olika system för hur källor skrivs ut, vilket lärs ut till alla studenter på de akademiska utbildningarna. Det är ju skillnad på om det är en debattartikel i en dagstidning, eller en akademisk uppsats, eller om det är en akademisk artikel till en känd tidskrift. Då krävs det också att författaren klarar av att tillämpa de källkritiska kriterierna. Numera finns det också vägledning att få i samband med användningen av elektroniska källor. En sådan källa är  Källkritik för Internet skriven av Torsten Thurén. 

Vissa föredrar att använda fotnoter, medan andra väljer att skriva källan inom parentes med namn, årtal och sida. Det viktigaste är att författaren/skribenten är konsekvent och håller sig till en metod hela vägen igenom sin text.

Den som skriver en text bör alltid kunna visa upp källor som åberopas, och inte bara komma med forskning visar på att. För, då har författaren eller skribenten inte hänvisat till vem det är som står bakom den forskningen enligt de regler som finns för hur referering skall gå till.

Polisen och näthatet

December 21, 2013

Så här skriver Polisen på sin hemsida om “näthat”.

Näthat innebär olika typer av meddelanden som ger uttryck för hat, riktat mot mottagaren. Det sker oftast via e-post och sociala medier. Begreppet näthat i sig är inget brott och även om innehållet upplevs som mycket obehagligt, måste det falla under brottsbalken för att vara olagligt. Brotten handlar ofta om olaga hot, ofredande, hets mot folkgrupp och förtal. (Förtal faller normalt inte under allmänt åtal, vilket innebär att målsägaren själv måste väcka åtal. Detta gäller inte för målsägare under 18 år.). Här finner jag således två stora problem: (1) näthat i sig är inte brott, och (2) förtal faller normalt inte under allmänt åtal, vilket innebär att målsägaren själv måste väcka åtal. Att detta inte gäller för målsägare under 18 år, borde ju då innebära att polisen har ansvar för att driva frågan vidare. Men här uppstår problem nr (3) särskilda skäl. Detta har hittills inneburit att den här typen av ärenden inte drivs vidare till åklagare, bland annat därför att brottspåföljen bara är böter. Men, nu finns det ju ett lagförslag om att “ta bort” kravet på särskilda skäl för att fler sådana här ärenden skall drivas vidare till åklagare av polismyndigheten.

Kanske är det därför som den enskilda polismannen gjorde fel när han/hon inte tog emot en polisanmälan om hot på nätet nere i Skåne. Dvs,  (1) näthat i sig självt är inte ett brott, och (2) förtal faller inte under allmänt åtal utan den enskilda individen måste själv driva ärendet till åtal. Nu har dock polismyndigheten ändrat sig och tagit emot anmälan, men fallet har lagts ner redan efter ett par dygn. Dvs, Polismyndigheten prioriterar inte brott som begås via nätet, speciellt inte om det är tal om förtal , trakasserier, kränkningar och hot.

Hur ser då rättsläget ut angående förtal både online och offline?.

Jo, det finns följande reglering i 5 kap. Brottsbalken:

finns i 5 kap. brottsbalken.

Med förtal avses att utpeka någon såsom brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller annars lämna uppgifter som är ägnade att utsätta denne för andras missaktning. Med “är ägnade” åsyftas att uppgifterna typiskt sett ska räcka för att få den utpekade missaktad. Det behöver inte visas att uppgifterna faktiskt har lett till missaktning. Ej heller behöver det visas att anklagade hade uppsåt att uppgifterna ska leda till missaktning. Den som lämnat uppgiften ska inte dömas till ansvar om han var skyldig att uttala sig eller det annars med hänsyn till omständigheterna var försvarligt att lämna uppgifter i saken. En ytterligare förutsättning är emellertid att uppgiften var sann eller att det fanns skälig grund för den. I lagtexten uttrycks det som: “Var han skyldig att uttala sig eller var det eljest med hänsyn till omständigheterna försvarligt att lämna uppgift i saken, och visar han att uppgiften var sann eller att han hade skälig grund för den, skall ej dömas till ansvar.” Här är distinktionen mellan orden och och eller i lagtexten viktig; det räcker inte med att uppgiften är sann eller skäligt grundad, utan det ska också anses försvarbart att lämna uppgiften. Spridning av sanna uppgifter som kan utsätta någon för andras missaktning kan alltså i vissa fall utgöra förtal.

En uppgift kan anses försvarlig att lämna, om den har högt allmänintresse. S.k. offentliga personer, som genom att ha förtroendeuppdrag eller vara kända på annat sätt har ett högt allmänintresse, får ofta finna sig i att utsättas för granskning och kritik på ett sätt som okända personer inte behöver finna sig i.

Straffet för brott av normalgraden är böter. Om brottet är att anse som grovt ska det rubriceras som grovt förtal. Påföljden kan då bestämmas till böter eller fängelse i högst två år. Vid bedömandet av om brottet är grovt ska särskilt beaktas om uppgiften genom sitt innehåll eller den spridning den fått eller på annat sätt var ägnad att medföra allvarlig skada.

Förtal får normalt inte åtalas av någon annan än den drabbade, dvs målsägande. Om brottet riktar sig mot någon som är under 18 år eller om målsäganden i annat fall anger brottet till åtal, så får åklagaren väcka åtal om detta av särskilda skäl anses påkallat från allmän synpunkt

Allmänt åtal för förtal ska endast väckas i undantagsfall.

Brist på jurisdiktionsregler för Internet

December 17, 2013

Stort behov av att jurisdiktionsreglerna för Internet harmoniseras

I den färska boken Global Internet Law in a nutshell så lyfter författaren Michael L. Rustad fram att  närvaro på Internet automatiskt medför en internationell närvaro, vilket kan medföra gränsöverskridande rättsprocesser. Internetlagstiftning så som det ser ut idag kräver harmonisering av jurisdiktionsreglerna, och detta därför att det inte finns någon suverän eller någon internationell stadga som etablerar regler för cyberspace.

Dessutom finns det i dagsläget inte någon internationell konvention om jurisdiktionen över internet, eller vilken lagstiftning som skall tillämpas för att fullfölja rättsliga avgöranden. Men, vi ser redan att ett flertal amerikanska domstolar tillämpar jurisdiktion över websajter där aktivitet pågår utanför USA:s territorium. Men, det förekommer också att amerikanska företag blir stämda i främmande land för aktiviteter som pågår på webservrar i USA.

Därför anses det bland expertisen att global internetlagstiftning medför stora behov av harmonisering. I dagsläget finns det  nästan inga rättsfall som berör internationell internetjurisdiktion, och heller inga statuter som ger något svar på frågor om gränsöverskridande internetjurisdiktion (Rustad.2013:70).

Anonymitet och hat på nätet – så här ser rättsläget ut!.

December 10, 2013

Anonymitet och hat på nätet – så här ser rättsläget ut!.

Problemet med anonymitet och hat på nätet har återigen blivit en het potatis efter dagens avslöjande i Expressen. Denna gång handlade om att sajten Avpixlat har blivit hackad och att de som där gömt sig bakom anonymitet nu blivit avslöjade.

Att det återigen handlar om personer med starka band till Sverigedemokraterna förvånar någon inte särskilt många. Uttalanden som fällts via anonyma inlägg/kommentarer har varit grovt rasistiska.

Vad är då den rättsliga problematiken?

Jo, att vi i Sverige har en viss yttrandefrihet som skyddas i yttrandefrihetsgrundlagen. Men, förtal som sker genom media klassas som yttrandefrihetsbrott enligt yttrandefrihetsgrundlagen.

I 2 kap Yttrandefrihetsgrundlagen så hittar vi anonymitetsskyddet

Visst, här har dessa personers riktiga identitet röjts genom att någon “hackat” sajten. Här hittar vi således ytterligare ett brott nämligen Dataintrång.

Brottet Dataintrång

Enligt Brottsbalken 4 kap 9 c§ så är Datainstrång att betrakta som ett brott.

För dataintrång döms den som olovligen bereder sig tillgång till en uppgift som är avsedd för automatisk behandling eller olovligen ändrar, utplånar, blockerar eller i register för in sådan uppgift, om inte brottet uppfyller rekvisiten för något av brotten

(1) brytande av post- och telehemlighet

(2) intrång i förvar, eller

(3) olovlig avlyssning

Den som olovligen genom någon annan liknande åtgärd allvarligt stör eller hindrar användningen av en sådan uppgift har också gjort sig skyldig till dataintrång.

Påföljden för brottet Dataintrång är vanligtvis böter eller fängelse i högst två år.

Yttrandefrihetsbrott

Tryckfrihetsförordningen räknar upp sammanlagt 18 olika brott som utgör så kallade olovliga yttranden. Dessa finner man i TF 7 kp. 4 §).

ena dagen till den andra genom att ta bort själva straffreglerna i brottsbalken.

De sex yttrandefrihetsbrott som bara kan begås under krigs- eller krisförhållanden är alltså:

  • Högförräderi

  • Krigsanstiftan

  • Uppror

  • Landsförräderi och landssvek

  • Landsskadlig vårdslöshet

  • Ryktesspridning till fara för rikets säkerhet

I Yttrandefrihetsgrundlagen 5 kap hittar vi regleringar om yttrandefrihetsbrott.

1 § De gärningar som anges som tryckfrihetsbrott i 7 kap. 4 och 5 §§ tryckfrihetsförordningen skall anses som yttrandefrihetsbrott, om de begås i ett radioprogram eller en teknisk upptagning och är straffbara enligt lag.

Under samma förutsättningar skall som yttrandefrihetsbrott anses även sådan olaga våldsskildring varigenom någon genom rörliga bilder närgånget eller utdraget skildrar grovt våld mot människor eller djur med uppsåt att framställningen sprids, om inte gärningen med hänsyn till omständigheterna är försvarlig. Lag (1998:1439).

2 § Gärningar som enligt 7 kap. 2 § tryckfrihetsförordningen inte skall anses som tryckfrihetsbrott, därför att de begås genom meddelanden där det brottsliga är dolt, skall inte heller anses som yttrandefrihetsbrott.

3 § Om någon lämnar ett meddelande, som avses i 1 kap. 2 §, eller, utan att svara enligt 6 kap., medverkar till en framställning som är avsedd att offentliggöras i ett radioprogram eller en teknisk upptagning, som författare eller annan upphovsman eller genom att framträda i radioprogrammet och därigenom gör sig skyldig till

  • 1. högförräderi, spioneri, grovt spioneri, grov obehörig befattning med hemlig uppgift, uppror, landsförräderi, landssvek eller försök, förberedelse eller stämpling till sådant brott;

  • 2. oriktigt utlämnande av allmän handling som ej är tillgänglig för envar eller tillhandahållande av sådan handling i strid med myndighets förbehåll vid dess utlämnande, när gärningen är uppsåtlig; eller

  • 3. uppsåtligt åsidosättande av tystnadsplikt i de fall som anges i särskild lag,

4 § Vad som är föreskrivet i lag om påföljd för brott som avses i 1 § skall gälla också när brottet är att anse som ett yttrandefrihetsbrott.

5 § När en domstol bestämmer påföljd för ett yttrandefrihetsbrott, skall domstolen särskilt ta hänsyn till om en rättelse har offentliggjorts.

6 § En teknisk upptagning som innefattar ett yttrandefrihetsbrott får konfiskeras.

Att skriva för att dela med mig av mina kunskaper

December 9, 2013

Att skriva för att berätta och för att dela med mig av min kunskaper

Sedan jag började med sociala medier så uppler jag att bloggen är det som jag lyckats bäst med. Jag har provat mig fram med andra alternativ tex Facebook, Twitter, LinkedIn osv.

På bloggen har jag kunna skriva mer efter mitt eget huvud och samtidigt få med lite mer än tex på FB, Twitter och LinkedIn. Detta behövs när jag skall förklara de juridiska problem som finns kopplat till publicering på internet och i de sociala medierna.

Eftersom jag hoppar mycket mellan svenska och engelska då mycket av det forskningsmaterial som jag utgår ifrån så fungerar det olika bra på olika plattformar. Twitter fungerar utmärkt för små korta budskap på engelska. Att nå ut på engelska via Facebook upplever jag att inte fungerar lika bra. I vissa fall skriver jag det på engelska på min blogg, och ibland väljer jag att översätta det så att detta också blir tillgängligt för svenska läsare.

Bloggen använder jag ofta för att dela med mig av min kunskap, då jag läser mycket inom mina olika ämnen som är statsvetenskap , internationella relationer, freds- och konfliktvetenskap och juridik.

Mina juridiska intressen

Inom juridiken har jag kommit att fokusera på ett så viktigt området som lag och rätt på nätet. Detta på grund av problemet med fejkprofiler som håller på och kränker vanliga användare. Det har nämligen visat sig vara väldigt svårt att få stopp på det här den juridiska vägen. Detta då polisanmälningar om förtal slutar med att ärendena läggs ner av polisen. Detta då kraven på särskilda skäl för att det skall gå vidare till åtal sätter stopp för processen.

Det gör att kränkningarna kan fortsätta hur länge som helst, och de har nu pågått sedan i september förra året.

Själv är jag mycket intresserad av andra länders lagstiftningar inom detta område, de dessa ser helt olika ut jämfört med svensk lagstiftning.

Immunitetsproblematiken kopplat till Internet

Problemet är dock att i Communication Decency Act så finns det något som heter Section 230 som ger de som äger och driver sociala plattformar “immunitet” mot åtal. Dvs, de kan inte hållas ansvariga för olagligt eller kränkande material som användarna publicerar. Problemet är här att alla användare inte förstår eller vill förstå att de har ett eget ansvar för det material som de lägger ut (Solove.2010:23).

Liknande lagstiftningar finns på EU-nivå, men även i enskilda EU-länder. Tex så finns det reglerat om att Internetoperatörer har “immunitet” mot åtal och kan inte ställas till svars för vad deras användare gör och vad användarna publicerar, även om det är olagligt material. Detta finns reglerat i EU:s e-handelsdirektiv 2000/31/EC (Rogers.2011:191).

När det handlar om att kunna avgöra jurisdiktion, dvs vilket land som har rätt att utreda och döma i ärendet så är detta reglerat i (EC) 44/2001 där det regleras om jurisdiktion, erkännande och genomförande av domstolsprocesser och domar inom det civila och kommersiella områdena. I vardagstal benämns det här Brussels Regulation (Rogers.2011:126).

Anonymitet och eget ansvar i sociala medier

December 5, 2013

Framväxten och utvecklingen av sociala medier har medfört en helt ny connectkultur där vem som helst i princip kan nå vem som helst blixtsnabbt.

Sociala medier har också medfört en helt ny arena för de som vill ställa till besvär för andra människor. Tex möjligheten att kapa andras konton och sedan använda dessa för att trakassera och kränka andra användare.

Men, det allra största problemet handlar om möjligheten att vara anonym. Att detta är ett problem beror på att en del människor missbrukar anonymiteten därför att de inte vill eller vågar stå för sina åsikter eller handlingar.

Det handlar många gånger därför om att enskilda individer inte tar sitt eget ansvar. Om varje användare var mer ansvarsfull och inte missbrukade anonymiteten så skulle problemen med hat, hot, trakasserier och kränkningar på nätet inte existera.

För att stävja missbruket av anonymitet så behövs det ett regelverk som klart reglerar när anonymitet beviljas. Tex för läckande av information från en arbetsplats där det finns risk för repressalier. Anonymitet skulle också kunna beviljas i sådana fall där personen ifråga lever med skyddad identitet men vill kunna nyttja internet och sociala medier utan att hans/hennes verkliga identitet röjs.

Sunt förnuft säger nämligen att varje användare har en skyldighet att ta ansvar för det som han eller hon publicerar i de sociala medierna, dvs att man aldrig publicerar material som är trakasserande eller kränkande gentemot någon annan användare.

Om olika former av “Politisk ekonomi”

December 4, 2013

Politisk ekonomi

Termen politisk ekonomi utgår ifrån att den disciplinära uppdelningen av politik och ekonomi är ohållbar. Politiska faktorer är nämligen centrala för att avgöra de ekonomiska resultaten, och ekonomiska faktorer är centrala för att avgöra de politiska resultaten.

Det finns tre etablerade traditioner inom politisk ekonomi, nämligen statscentrerad politisk ekonomi, klassisk/neoklassisk politisk ekonomi, och marxistisk politisk ekonomi.

Statscentrerad politisk ekonomi

Den statscentrerade politiska ekonomi kom att utvecklas från merkantilismen som ibland har kallats för ekonomisk nationalism. Den klassiska merkantilismens strategi var att bygga upp statens rikedomar, makt och prestige genom att utveckla en gynnsam handelsbalans genom att producera varor för export samtidigt som staten försökte hålla importen på en låg nivå. Rådet som det här bygger på brukar benämnas protektionism. Den defensiva merkantilismen var konstruerad på ett sådant sätt att nationella industrier och svagare ekonomier skyddas från orättvis konkurrens från starkare ekonomier. Aggressiv merkantilism däremot hade som mål att stärka den nationella ekonomin för att på så vis skapa en grund för expansionism och krig (Heywood.2013:129).

Klassisk/neo-klassisk politisk ekonomi

Den klassiska politiska ekonomin tar sin utgångspunkt i de skrifter som kommit från Adam Smith och David Ricardo (1772-1823). De utgår ifrån liberala antaganden om den mänskliga naturen om att individer är rationella och självcentrerad nyttomaximerare. De utgör också de viktigaste ekonomiska aktörerna. I enlighet med djupa liberala värderingar om balans och harmoni mellan konkurrerande krafter så innebär den klassiska politiska ekonomin att en oreglerad marknadsekonomi tenderar att på sikt skapa en prismekanism som ibland kallas för den osynliga handen och som skapar balans mellan utbud och efterfrågan. Det brukar kallas för laissez-faire, dvs att staten inte skall lägga sig i ekonomin och att marknaden skall styra sig själv (Heywood.2013:130).

Marxistisk politisk ekonomi

Marxistisk politisk ekonomi utgår ifrån att kapitalismen är ett system av klassexploatering och som behandlar sociala klasser som de centrala ekonomiska aktörerna. Marx trodde på att ett kapitalistiskt samhälle var uppdelat i två stora klasser. Han kallar den ena klassen för bourgeoise dvs den kaptalistiska klassen och de som äger de produktiva resurserna. Den andra klassen benämnde han proletariatet som inte äger tillgångar utan bara kan överleva genom att sälja sin arbetskraft (Heywood.2013:130-131).

Olika former av nationalism

December 4, 2013

I dessa tider när det jämnt och ständigt talas om Sverigdemokraterna i våra tidningar och på nätet, så tänkte jag ta upp fenomenet nationalism och att det finns olika former av nationalism. Det är inte bara i Sverige det här fenomenet syns utan det syns även i våra grannländer. I dessa tider av ekonomisk och social oro så ser vi tyvärr en växande nationalism och främlingsfientlighet.  Därför känns det relevant att ta upp fenomenet nationalism och förklara de olika former som finns och vad de innebär.

De vanligaste formerna av nationalism är liberal nationalism, konservativ nationalism, expansionistisk nationalism, och antikolonial nationalism.

Nationalismens politiska karaktär har kommit att bli mycket omstridd, och detta därför att å ena sidan så kan nationalismen fungera som en progressiv och befriande kraft där det erbjudas hopp om nationell enhet och oberoende. Å andra sidan kan nationalismen framstå som en irrationell och reaktionär kraft som tillåter politiska ledare att genomföra politik som innebär bland annat militär expansion. I samband med begreppet nationalism så brukar ofta begreppet Xenofobi nämnas, dvs en form av rasism och intolerans mot det som är främmande eller avvikande på något sätt.

Liberal nationalism

Liberal nationalism har sin grund i den klassiska europeiska liberalismen, och tar sin grund i antagandet att mänskligheten helt naturligt är uppdelad i en samling av nationer och där varje nation har sin separata identitet. Nationen är därför ett genuin och organisk gemenskap, och inte en artificiell konstruktion av politiska ledare eller härskande klasser. Grunden är därmed att varje nation åtnjuter ett nationellt självbestämmande.

Den liberala nationalismen ställer inte olika nationers intressen mot varandra. Istället så utgår den liberala nationalismen från att varje nation har rätt till frihet och självbestämmande, och här är alla nationer att betrakta som jämställda. Den liberala nationalismens mål är därför en konstruktion och en värld av suveräna nationer.

Liberalismen utgår därför ifrån individen och att varje individ har samma mänskliga värde. Dvs, liberalismen utgår ifrån en form av universalism som innebär att varje individ har samma status och rättigheter. Detta benämns ofta i form av mänskliga rättigheter (Heywood.2013:116-117).

Konservativ nationalism

En stor skillnad mellan konservativ nationalism och liberal nationalism är att de konservativa mer fokuserar på social sammanhållning och allmän ordning. Här används ofta benämningen nationell partriotism. Konservativ nationalism tenderar ofta att försöka etablera nationsstater istället för att fokusera på en process av nationsbyggande. Den konservativa nationalismen har kommit att kännetecknas av och inspireras av föreställningen att nationen är hotad antingen inifrån eller utifrån. Den inre fienden har kommit att utgöras av klassantagonism och rädslan för social revolution. Därför har konservativa nationalister kommit att se nationalismen som ett svar på socialismen, detta då patriotisk lojalitet ofta är starkare än klass solidaritet och därmed integreras arbetarklassen in i nationen. Konservativ nationalism har ofta kommit att kopplas samman med militära äventyr och expansion, och att de är mer inåttittande (Heywood.2013:118-119).

Expansionistisk nationalism

Den expansionistiska nationalismen har en aggressiv, militaristisk och expansionistisk karaktär. Denna form av nationalism kan ses som en antites i relation till tron på lika rättigheter och självbestämmande. Något som ofta finns som kännetecken för expansionistisk nationalism är bilden av andra nationer eller raser som ett hot eller en fiende. Ett begrepp som ofta kopplas samman med den expansionistiska nationalismen är chauvinistisk nationalism där målet är att etablera en klar distinktion mellan dem och oss, dvs vi och dem.

Det innebär att det måste finns ett “dem” att hata för att det ens skall gå att etablera ett “vi”. På så vis delar man in världen i en “in-grupp” och en “ut-grupp”. Det medför att “ut-gruppen” får agera syndabock för allt dåligt och all frustration som “in-gruppen” upplever (Heywood.2013:120-121).

Anti-kolonial nationalism

De första formerna av anti-kolonial nationalism var inspirerade av den klassiska europeiska nationalismen och idén om nationellt självbestämmande. Men många afrikanska och asiatiska nationer befann sig i en helt annan situation än de europeiska staterna under denna period. För afrikanska och asiatiska nationer så var målet politiskt oberoende starkt kopplat till social utveckling, och att få ett slut på situationen som underlydande till de industrialiserade staterna i Europa, men även USA. Således var målet för den nationella befrielsen tvådelad och innehöll både en ekonomisk och en politisk dimension (Heywood.2013:122).

Livet innehåller så många möjligheter

December 3, 2013

Jag återvände till Sverige i juni 2000 efter min akademiska utbildning i Finland. I Finland kände jag mig välkommen från första dagen. Där kändes det nästan som att vara tillbaka i USA. Dvs, där fanns en mer öppen och tolerant attityd och det vara samma typ av shoppingcenter som i USA där allt finns under ett tak. Sedan var det lätt att få kontakt med andra studenter på universitetet i Helsingfors, då mina studiekamrater där var finlandsvenskar. Ett fåtal undantag fanns, tex en som är kanadensare, en som är finsk/schweizare, och en som är finsk/italienare. Sedan fanns det också ett antal andra studenter ifrån Sverige som jag hade mycket kontakt med. Det jag lärde mig under studietiden i Finland där jag studerade på Förvaltningsprogrammet, var att Finland är helt annorlunda jämfört med Sverige och det gäller särskilt utrikespolitiken. Detta då Finland har en helt annan historia än Sverige och erfarenheter av att ha Sovjetunionen /Ryssland som granne. Finland fick helt enkelt vara väldigt försiktiga och ta hänsyn till Sovjet, och de har även erfarenhet av ett hårt vinterkrig. Det finska vinterkriget kände jag till sedan tidigare eftersom min farfars syster varit sjuksköterska hos de finska styrkorna under det finska vinterkriget. Men, numera ser det annorlunda ut även om man fortfarande talar om att inte stöta sig med Ryssland. I Sverige har vi inte någon sådan historia i vårt bagage, vilket gör att vi inte delar historia med Finland.

Att jag flyttade till Finland efter gymnasiet här hemma i Sverige var för att jag hade kört fast här hemma i Sverige och behövde en förändring för att komma vidare med mitt liv.

När jag sedan återvände till Sverige så kände jag verkligen hur svårt det var att komma in i det svenska samhället och på arbetsmarknaden. Jag bosatte mig nämligen utanför Stockholm och så här i efterhand så kan jag konstatera att det var helt fel. För, de är inte särskilt vänligt sinnade till personer som inte är födda och uppvuxna i Stockholm. Jag märkte från dag ett att det var mycket svårt att få någon kontakt med människor där, och arbetsmarknaden var svår redan då. Trots att jag sökte jobb så var det fullt med nej tack svar, men jag gav inte upp utan valde då att satsa på studier får att på den vägen få kontakt med människor, men även för att lära mig nya saker.

Så, jag läste in en statsvetenskaplig utbildning vid Södertörns Högskola då jag gillar mångkulturella miljöer. Detta då jag bott och gått i skola i USA när jag var barn. Bland annat har jag bott och gått i skola i Madison (Wisconsin) och La Jolla (California). Mångfald och internationalisering har alltid varit viktigt för mig, och jag läser väldigt mycket litteratur som berör vår värld ur flera olika perspektiv.

Samtidigt med min statsvetenskapliga utbildning så sökte jag aktivt efter jobb inom både offentlig och privat sektor. Det blev ett antal intervjuer, men tyvärr gick jag aldrig vidare till slutomgåengen. Men, jag lärde mig alltid något nytt vid varje intervju, så det var aldrig bortkastat.

Mitt första jobb eller snarare uppdrag fick jag i april 2007, och det påbörjades i maj 2007. Det var ett enklare jobb ute på Skatteverket i Trelleborg. Efter en månad fick jag byta kontor till Skatteverkets kontor i Lund. Det passade mig bra eftersom jag då bodde i Lund. Det var ett jobb av administrativ karaktär där jag ingick i ett team som hade ansvar för registrering och verifiering av skattedeklarationer.

Jag gillar verkligen att jobba i team och båda teamledarna har jag fortfarande god kontakt med, men ingen av dem jobbar kvar inom bemanningsföretaget som hade ansvar för det här uppdraget.

Efter uppdraget som varade i 4 månader så blev jag arbetslös igen. Men, jag gav aldrig upp utan fortsatte att aktivt och ansvarsfullt söka jobb inom både offentlig och privat sektor runt om i vårt avlånga land. Detta då jag både kan och vill jobba. Det handlar inte bara om pengarna utan det handlar lika mycket om gemenskapen på arbetsplatsen. Hela tiden var jag noga med att lyfta fram mina färdigheter och vad jag kan tillföra potentiella arbetsgivare, och att jag inte har några problem att flytta till jobb.

Nästa uppdrag kom i december 2007 och varade fjorton dagar då jag fick hoppa in för en annan person som var hemma med sjukt barn. Denna gång var uppdraget ute på Kronofogdemyndigheten i Malmö. Att jag fick detta korta uppdrag var därför att den som var teamchef i samband med mitt uppdrag i Lund hade talat väl om mig. Inte så konstigt eftersom hans dåvarande festmo (numera hustru) är en gammal skolkamrat till mig från tiden på högstadiet i Lund.

Efter detta så blev jag arbetslös igen, men fortsatte aktivt och ansvarsfullt med att söka olika jobb och uppdrag inom offentlig och privat sektor runt om i vårt avlånga land. Nästa uppdrag för mig blev under slutet av januari till början av februari 2008. Då var jobbet ute på Skatteverkets kontor i Helsingborg. Där handlade jobbet om att registrera och verifiera underlag till skattedeklarationen 2008. Även detta var teamarbete. Då jobbade jag tillsammans med Ulrika som var min teamchef ute på Skatteverkets kontor i Trelleborg. Så, även här valde de mig därför att någon talade väl om mig.

Efter detta korta uppdrag blev jag arbetslös igen, men envis som jag är så gav jag aldrig upp utan fortsatte att söka jobb inom både offentlig och privat sektor runt om i vårt avlånga land. Nästa uppdrag blev i april månad år 2008. Uppdraget påbörjades i början av maj 2008 ute på Skatteverkets kontor i Stockholm, och även denna gång handlade om att registrera och verifiera skattedeklarationer. Då hade vi ett mycket stort team eftersom vi hade ansvar för hela Stockholm, och vi hade då ett mångkulturellt team, vilket passade mig utmärkt. Då vi jobbade på som bara tusan så blev vi färdiga i början av juli månad.

Efter detta så blev jag arbetslös igen, men återigen så fortsatte jag aktivt och ansvarsfullt med mitt jobbsökande runt om i vårt avlånga land, och ett fåtal intervjuer blev det på lite olika ställen tex Rikspolisstyrelsen, och Lunds Universitet.

För att inte bli sittande ensam hemma så påbörjade jag nya studier och denna gång så valde jag att fokusera på ämnet juridik. Detta därför att juridikens sätt att arbeta med stöd av förarbeten, lagar, förordningar, direktiv och domar från olika domstolar passar mig väldigt bra. Det är mer praktiskt än teoretiskt vilket är mer i linje med vad jag är intresserad av.

Inom juridiken valde jag offentligrätt eftersom jag tidigare gått en kurs i förvaltningsrätt, och där hade det gått riktigt bra. Jag kände helt enkelt det här är jag ju riktigt bra på!.

I samband med mina juridikstudier så fortsatte jag med att aktivt och ansvarsfullt söka jobb inom både offentlig och privat sektor runt om i vårt avlånga land därför att jag både kan och vill jobba. Dessutom är jag övertygad om att jag har väldigt mycket att tillföra arbetsmarknaden med mina breda kunskaper.

Eftersom det gick väldigt bra med juridikstudierna, så bestämde jag mig för att gå vidare inom juridiken och denna gång ville jag få en internationell profil på det hela så då sökte jag mig till Folkrätt/Internationell Humanitär rätt på Försvarshögskolan.

Där trivdes jag väldigt bra då det är en liten organisation och korta kommunikationsvägar. Detta rättsområde har jag sedan valt att fördjupa mig inom då jag sökte mig till en kurs i Malmö som har beteckningen Internationell fred och säkerhet – Folkrätt och internationell politik.

När jag väl flyttade hem till Skåne igen så fick jag fort nya kontakter och vänner, då jag blev inbjuden till olika evenemang i form av mingel, lunchmingel och after work. Detta då jag via Facebook fått kontakt med sveriges ledande expert på sociala medier, nämligen Nina Jansdotter. Att komma ut och träffa nya människor från andra bakgrunder och med andra livserfarenheter var precis vad jag behövde. Det var så lätt att på det här sättet knyta nya kontakter och vänskapsband.

Så, jag har byggt upp ett nätverk i de sociala medierna, och då i första hand på Facebook. Flera har jag träffat i verkligheten på våra mingel och det har varit jätteskönt för mig. Då har jag kunnat se att jag inte är så ensam. Jag älskar att möta och lära känna nya människor både online och offline. För, det finns så mycket att lära sig av andra männisor och då växer jag också som människa.

Sedan började jag intressera mig för juridiken kopplad till sociala medier, då jag såg vad hon och hennes vänner drabbades av i form av en galen stalker som trakasserade dem. Så, jag började läsä in mig på detta rättsområde som internationellt kallas för social media law. Efter att läst flera böcker på ämnet men även läst olika artiklar så förstod jag genast var problemet finns. Det handlar helt enkelt om att sociala medier ofta baseras på USA:s terrritorium vilket gör att det är amerikanska lagar och den amerikanska konstitutionen som gäller, och inte svenska lagar. Dessutom finns det en lag som heter Communication Decency Act , och den innehåller något som benämns section 230 där lagstiftarna gett immunitet till de som äger dessa sociala plattformar typ Facebook, Twitter, Instagram osv. Dvs, de är inte ansvariga för vad som publiceras där och det gäller även om det är olagligt eller kränkande material. Det är därför som Nina och andra vänner har svårt att få Facebook att ta bort kränkande och olagligt material som en galen stalker envisas med att lägga upp på deras sidor för att kränka och förnedra dem.

Nyligen har jag läst mig till att EU har infört liknande regler som USA för att ge inte bara ägare till sociala plattformar utan även Internetoperatörer immunitet. Dvs, inte heller de kan hållas ansvariga för vad användarna publicerar även om det är olagligt eller kränkande material.

Så, jag har blivit något av en rådgivare till Ninas team när det gäller det juridiska läget kopplat till sociala medier. Det är något jag gör helt ideellt därför att jag älskar att hjälpa människor och att svara på frågor. Detta för att försöka lösa problem som uppstår. Dessutom älskar jag att vara del av ett team och bidra på ett konstruktivt sätt.

Så oavsett hur många hårda smällar jag går på i livet så lägger jag mig aldrig ner och ger upp. Allt handlar om att resa sig upp och gå vidare framåt med livet för det finns alltid nya möjligheter någonstans på jorden!.

I Finland får arbetslösa studera på heltid om de vill det – I Sverige är det förbjudet!

December 3, 2013

I Finland så får arbetslösa studera på heltid om de vill det, och det gäller även högskole och universitetsutbildningar. Det här är något som vi kan lära oss av Finland, eftersom i Sverige så har arbetslösa INTE samma rättigheter. I Sverige skall de sitta hos AF och söka meningslösa jobb som inte har något med deras kunskaper eller kompetens att göra. Långtidsarbetslösa får inte alls studera på heltid för att komma bort från långtidsarbetslösheten, utan de skall “pysselsättas”  med meninglösa saker hos någon så kallad anordnare. Dvs, man bryr sig inte alls om individens kunskap eller kompetens, utan idiotförklarar alla långtidsarbetslösa oavsett deras bakgrund. Så, Finland har kommit mycket längre i utvecklingen än det bakåtsträvande Sverige.

Se bifogad länk från Vaasa i Finland där en intervju har genomförts med den som ansvarar för projektet och där det tidigt i intervjun framkommer att detta är möjligt därför att 2o1o genomfördes det en lagändring. Den innebär att individen har rätt att bedriva studier på heltid om han/hon så vill det. Det gäller hela det reguljära utbildningssystemet. Så får man inte göra i Sverige utan här handlar allt om att man skall bestraffa och disciplinera den som blivit ofrivilligt arbetslös. Så, jag föredrar den finska modellen då den är mer human/mänsklig.

Se länk nedan: