Archive for October, 2012

Min nya och uppdaterade sajt – här marknadsför jag mig själv!.

October 31, 2012


Har nu flyttat över det som fanns på min .se sajt till en ny sajt. Detta därför att sökmotoroptimeringen fungerade “inte” på den gamla sajten.

Min nya sajt har följande adress:

Här marknadsför jag mig själv som jobbsökande, men där finns också en länksida med mina jobbtips, och en sida med juridisk vägledning.

Önskar alla en riktigt fin fortsättning på kvällen


Mikael Drakenberg


Cyberstalkning som samhällsproblem – information och juridisk vägledning!.

October 25, 2012

Cyberstalking is the use of the Internet or other electronic means to stalk or harass an individual, a group of individuals, or an organization. It may include the making of false accusations or statements of fact (as in defamation), monitoring, making threats, identity theft, damage to data or equipment, the solicitation of minors for sex, or gathering information that may be used to harass. The definition of “harassment” must meet the criterion that a reasonable person, in possession of the same information, would regard it as sufficient to cause another reasonable person distress.[1] Cyberstalking is different from spatial or offline stalking in that it occurs through the use of electronic communications technology such as the internet. However, it sometimes leads to it, or is accompanied by it.[2] Both are criminal offenses.[3] Cyberstalking shares important characteristics with offline stalking. Many stalkers – online or off – are motivated by a desire to control their victims.[4]

A cyberstalker may be an online stranger or a person whom the target knows. A cyberstalker may be anonymous and may solicit involvement of other people online who do not even know the target.

Cyberstalking is a criminal offenses that comes into play under state anti-stalking laws, slander laws, and harassment laws. A cyberstalking conviction can result in a restraining order, probation, or even criminal penalties against the assailant, including jail.


Further information: Stalking

Stalking is a continuous process, consisting of a series of actions, each of which may be entirely legal in itself. Technology ethics professor Lambèr Royakkers writes that:

“Stalking is a form of mental assault, in which the perpetrator repeatedly, unwantedly, and disruptively breaks into the life-world of the victim, with whom he has no relationship (or no longer has), with motives that are directly or indirectly traceable to the affective sphere. Moreover, the separated acts that make up the intrusion cannot by themselves cause the mental abuse, but do taken together (cumulative effect).”[5]

CyberAngels has written about how to identify cyberstalking:

When identifying cyberstalking “in the field,” and particularly when considering whether to report it to any kind of legal authority, the following features or combination of features can be considered to characterize a true stalking situation: malice, premeditation, repetition, distressobsessionvendetta, no legitimate purpose, personally directed, disregarded warnings to stop, harassment, and threats.[6]

A number of key factors have been identified:

  • False accusations. Many cyberstalkers try to damage the reputation of their victim and turn other people against them. They post false information about them on websites. They may set up their own websites, blogs or user pages for this purpose. They post allegations about the victim to newsgroups, chat rooms or other sites that allow public contributions, such as Wikipedia or[7]
  • Attempts to gather information about the victim. Cyberstalkers may approach their victim’s friends, family and work colleagues to obtain personal information. They may advertise for information on the Internet, or hire a private detective.
  • Monitoring their target’s online activities and attempting to trace their IP address in an effort to gather more information about their victims. [8]
  • Encouraging others to harass the victim. Many cyberstalkers try to involve third parties in the harassment. They may claim the victim has harmed the stalker or his/her family in some way, or may post the victim’s name and telephone number in order to encourage others to join the pursuit.
  • False victimization. The cyberstalker will claim that the victim is harassing him/her. Bocij writes that this phenomenon has been noted in a number of well-known cases.
  • Attacks on data and equipment. They may try to damage the victim’s computer by sending viruses.
  • Ordering goods and services. They order items or subscribe to magazines in the victim’s name. These often involve subscriptions to pornography or ordering sex toys then having them delivered to the victim’s workplace.
  • Arranging to meet. Young people face a particularly high risk of having cyberstalkers try to set up meetings between them.[9]


Mental profiling of digital criminals has identified factors that motivate stalkers as: envy; pathological obsession (professional or sexual); unemployment or failure with own job or life; intention to intimidate and cause others to feel inferior; the stalker is delusional and believes he/she “knows” the target; the stalker wants to instill fear in a person to justify his/her status; belief they can get away with it (anonymity); intimidation for financial advantage or business competition; revenge over perceived or imagined rejection.[10][11]


Of women

Harassment and stalking of women online is common, and can include rape threats and other threats of violence, as well as the posting of women’s personal information. It is blamed for limiting victims’ activities online or driving them offline entirely, thereby impeding their participation in online life and undermining their autonomy, dignity, identity and opportunities.[12]

Of intimate partners

Cyberstalking of intimate partners is the online harassment of a current or former romantic partner. It is a form of domestic violence, and experts say its purpose is to control the victim in order to encourage social isolation and create dependency. Harassers may send repeated insulting or threatening e-mails to their victims, monitor or disrupt their victims’ e-mail use, and use the victim’s account to send e-mails to others posing as the victim or to purchase good or services the victim doesn’t want. They may also use the internet to research and compile personal information about the victim, to use in order to harass her.[13]

Of celebrities and public persons

Profiling of stalkers shows that almost always they stalk someone they know or, via delusion, think they know, as is the case with stalkers of celebrities or public persons in which the stalkers feel they know the celebrity even though the celebrity doesn’t know them.[14] As part of the risk they take for being in the public eye, celebrities and public figures are often targets of lies or made-up stories in tabloids as well as by stalkers, some even seeming to be fans. In one noted case in 2011, actress Patricia Arquette quit Facebook after alleged cyberstalking. In her last post, Arquette explained that her security guys chewed her out and warned her Facebook friends to never accept friend requests from people they do not actually know. Arquette stressed the importance of differentiating that just because people were on her page or seemed to be friends or fans did not really mean they were safe. “I’m going to say it again because it is important,” the actress wrote about persons on her page, “it doesn’t mean they are safe.” The media issued a statement that Arquette planned to communicate with fans exclusively through her Twitter account in the future.[15]

By anonymous online mobs

Web 2.0 technologies have enabled online groups of anonymous people to self-organize to target individuals with online defamation, threats of violence and technology-based attacks. These include publishing lies and doctored photographs, threats of rape and other violence, posting sensitive personal information about victims, e-mailing damaging statements about victims to their employers, and manipulating search engines to make damaging material about the victim more prominent. Victims are often women and minorities.[citation needed] They frequently respond by adopting pseudonyms or going offline entirely.[16] A notable example of online mob harassment was the experience of American software developer and blogger Kathy Sierra. In 2007, a group of anonymous individuals attacked Sierra, threatening her with rape and strangulation, publishing her home address and Social Security number, and posting doctored photographs of her. Frightened, Sierra cancelled her speaking engagements and shut down her blog, writing “I will never feel the same. I will never be the same.”[17]

Experts attribute the destructive nature of anonymous online mobs to group dynamics, saying that groups with homogeneous views tend to become more extreme as members reinforce each other’s beliefs, they fail to see themselves as individuals, so they lose a sense of personal responsibility for their destructive acts, they dehumanize their victims, which makes them more willing to behave destructively, and they become more aggressive when they believe they are supported by authority figures. Internet service providers and website owners are sometimes blamed for not speaking out against this type of harassment.[18]

Corporate cyberstalking

Corporate cyberstalking is when a company harasses an individual online, or an individual or group of individuals harasses an organization. Motives for corporate cyberstalking are ideological, or include a desire for financial gain or revenge.[19]



Preliminary work by Leroy McFarlane and Paul Bocij has identified four types of cyberstalkers: the vindictive cyberstalkers noted for the ferocity of their attacks; the composed cyberstalker whose motive is to annoy; the intimate cyberstalker who attempts to form a relationship with the victim but turns on them if rebuffed; and collective cyberstalkers, groups with motive.[20] According to Antonio Chacón Medina, author of Una nueva cara de Internet, El acoso (“A new face of the Internet: stalking”), the general profile of the harasser is cold, with little or no respect for others. The stalker is a predator who can wait patiently until vulnerable victims appear, such as women or children, or may enjoy pursuing a particular person, whether personally familiar to them or unknown. The harasser enjoys and demonstrates their power to pursue and psychologically damage the victim.[21]


Cyberstalkers find their victims by using search engines, online forums, bulletin and discussion boards, chat rooms, and more recently, through social networking sites,[22] such as MySpaceFacebookBeboFriendster,Twitter, and Indymedia, a media outlet known for self-publishing. They may engage in live chat harassment or flaming or they may send electronic viruses and unsolicited e-mails.[23] Cyberstalkers may research individuals to feed their obsessions and curiosity. Conversely, the acts of cyberstalkers may become more intense, such as repeatedly instant messaging their targets.[24]

More commonly they will post defamatory or derogatory statements about their stalking target on web pages, message boards and in guest books designed to get a reaction or response from their victim, thereby initiating contact.[23] In some cases, they have been known to create fake blogs in the name of the victim containing defamatory or pornographic content.

When prosecuted, many stalkers have unsuccessfully attempted to justify their behavior based on their use of public forums, as opposed to direct contact. Once they get a reaction from the victim, they will typically attempt to track or follow the victim’s internet activity. Classic cyberstalking behavior includes the tracing of the victim’s IP address in an attempt to verify their home or place of employment.[23]

Some cyberstalking situations do evolve into physical stalking, and a victim may experience abusive and excessive phone calls, vandalism, threatening or obscene mail, trespassing, and physical assault.[23] Moreover, many physical stalkers will use cyberstalking as another method of harassing their victims.[25][26]

A 2007 study, led by Paige Padgett from the University of Texas Health Science Center, found that there was a false degree of safety assumed by women looking for love online.[27][28]

Cyberstalking legislation

Main article: Cyberstalking legislation

United States

The current US Federal Anti-Cyber-Stalking law is found at 47 USC sec. 223.[29]

The first U.S. cyberstalking law went into effect in 1999 in California. Other states include prohibition against cyberstalking in their harassment or stalking legislation. In Florida, HB 479 was introduced in 2003 to ban cyberstalking. This was signed into law on October 2003. [30]

While some laws only address online harassment of children, there are laws that protect adult cyberstalking victims. While some sites specialize in laws that protect victims age 18 and under, current and pending cyberstalking-related United States federal and state laws offer help to victims of all ages.[31]

Some states in the U.S. have begun to address the issue of cyberstalking:

  • AlabamaArizonaConnecticutHawaiiIllinoisNew Hampshire, and New York have included prohibitions against harassing electronic, computer or e-mail communications in their harassment legislation.
  • AlaskaFloridaOklahomaWyoming, and California, have incorporated electronically communicated statements as conduct constituting stalking in their anti-stalking laws.
  • Texas enacted the Stalking by Electronic Communications Act, 2001.
  • Missouri revised its state harassment statutes to include stalking and harassment by telephone and electronic communications (as well as cyber-bullying) after the Megan Meier suicide case of 2006.[32]
  • A few states have both stalking and harassment statutes that criminalize threatening and unwanted electronic communications.
  • Other states have laws other than harassment or anti-stalking statutes that prohibit misuse of computer communications and e-mail, while others have passed laws containing broad language that can be interpreted to include cyberstalking behaviors

Cyberstalking has also been addressed in recent U.S. federal law. For example, the Violence Against Women Act, passed in 2000, made cyberstalking a part of the federal interstate stalking statute. Still, there remains a lack of legislation at the federal level to specifically address cyberstalking, leaving the majority of legislative prohibitions against cyberstalking at the state level.[23]

Most stalking laws require that the perpetrator make a credible threat of violence against the victim; others include threats against the victim’s immediate family; and still others require the alleged stalker’s course of conduct constitute an implied threat. While some conduct involving annoying or menacing behavior might fall short of illegal stalking, such behavior may be a prelude to stalking and violence and should be treated seriously.[33]

Online identity stealth blurs the line on infringement of the rights of would-be victims to identify their perpetrators. There is a debate on how internet use can be traced without infringing on protected civil liberties.

Källa: , 2012-10-25

California Cyberstalking laws:

Pengar och makt!

October 22, 2012

Hej vänner och kära läsare!

Sitter och läser den rykande färska boken “Amerika – drömmarnas land” skriven av Klas Bergman.

Det som är skrämmande är hur pengar kan påverka politiken och på så vis underminera demokratin.

Klas Bergman beskriver i sin nya bok bland annat uppluckringen som skett vad gäller valkampanjreformerna efter Watergateskandalen. Han använder mycket belysande fallet Citizens United V Federal Election Commission. I denna dom från The Supreme Court of The United States så slogs det fast med siffrorna 5 röster för och 4 mot att förbud mot att privata företag och bolag  ger obegränsade valkampanjbidrag stred mot författningen och yttrandefriheten. Denna dom medförde att rika människor i USA tex storföretagen därmed kunde köpa sig makt, vilket i första hand påverkade det republikanska partiet. (Bergman. 2012:66-67)

Fejkprofiler som säkerhetsproblem

October 22, 2012

Hej vänner och kära läsare!

Nu på kvällen tänkte jag ta upp något mycket allvarligt!. Det jag talar om är problemet med alla fejkprofiler som dyker upp på Facebook.

Alla har vi säkert redan hört talas om den så kallade “bajsattacken” som drabbade min vän Nina Jansdotter och ett flertal av hennes vänner. Det här har bara blivit värre hela tiden då det dyker upp nya fejkprofiler så fort man “blockerar eller tar bort” de fejkprofiler man hittar. Vissa verkar lägga extremt med energi på att skapa fejkprofiler och fara runt på FB för att trakassera och förstöra för andra. Det märkliga i detta sammanhang är att alla som har drabbats hittills är framgångsrika kvinnliga företagare. Men, att det hela tiden skapas nya fejkprofiler som far runt i Ninas trådar och grupper och där bara skriver skit och uppför sig illa mot andra är så sjukt. I en del fall så kan man verkligen tala om “trakasserier”, och saken blir ännu värre av att vissa av dessa “fejkprofiler” publicerar äckliga bilder och ibland konstiga bilder där de ägnar sig åt att attackera Nina Jansdotter.

Problemet är att dessa människor förstör så otroligt mycket, och att många får lägga åtskilliga timmar på att övervaga, blockera och ta bort fejkprofiler som dyker upp titt som tätt. Det gör att man tvingas lägga sin energi på sådant som tar tid och pengar ifrån det som är viktigt.

Man undrar verkligen vad det är som driver dessa personer att hela tiden skapa nya fejkprofiler för att med den som grund attackera andra människor på Facebook. För, vi ser titt som tätt att de dyker upp nya fejkprofiler som publicerar kränkande bilder eller kommentarer lite överallt i Ninas trådar, och vi som är Ninas vänner får hela tiden ta emot skit från dessa “fejkprofiler”.  Vi har tröttnat på dessa bråkmakare och sabotörer och vill gärna få polisen att göra något åt problemet, eller åtminstone att de tar kontakt med ledningen för Facebook i Amerika så det här problemet får en lösning. För, många överväger att lämna Facebook om de här attackerna fortsätter.

Att polisen inte gör något åt detta, trots att dessa attacker från fejkprofiler är polisanmälda är mycket allvarligt. Tilltron till polisen riskerar att skadas vilket inte är bra.

Men, problemet är ju att regelverket runt Facebook, och vilken lagstiftning som egentligen skall tillämpas är oklart. Men, eftersom Facebook är Amerikanskt och har sitt juridiska säte i USA , närmare bestämt i Silicon Valley, så omfattas de ju av Amerikansk lag som jag förstår saken. Det betyder att det är den Amerikanska konstitutionen och The Constitution for The State of California som gäller framför svensk rätt. Det medför att det är väldigt svårt för de drabbade att få hjälp eller få någon upprättelse för alla dessa attacker. För, vem har råd att åka till USA och driva processer i domstolarna, jo ingen!.

Detta gör det hela ytterst besvärligt för enskilda användare här i Sverige att få någon hjälp när de utsätts för attacker på Facebook.

Det hade varit en helt annan sak om det varit ett svenskt forum, för då hade ju svensk lag varit tillämpbar. Då hade Brottsbalken varit den lagstiftning som skall tillämpas. Hade svensk lag varit tillämpbar så hade det också varit mycket lättare för polisen att starta och sedan slutföra en förundersökning, för att sedan lämna över saken till åklagare.

Så, det vore bra om några större tidningar intresserar sig för denna problematik för att Facebook skall förstå att det här är dålig publicitet för dem vilket kan påverka deras aktievärde mycket negativt då de är ett börsnoterat företag.

Först nu (november 2013) har det kommit en proposition från regeringen om att ändra i Brottsbalken så att fler ärenden om ärekränkning kan drivas vidare till åta.

Varför tar då inte Facebook bort fejkprofiler, eller kränkande bilder när det kommer in anmälningar?. Det handlar om den amerikanska lagstiftningen Communication Decency Act, och section 230. Denna sektion innehåller en bestämmelse om “immunitet” för de som tillhandahåller sociala plattformar eller bloggplattformar där användare kan publicera material som är kränkande eller till och med olagligt. Det innebär att ägarna till dessa plattformar inte kan ställas till svars rättsligt för det material som användarna publicerar.

Däremot kan sådana här ärenden drivas ute i varje enskild delstat, då varje delstat kan pröva ärenden som handlar om “harassment/trakasserier”, men även “stalking/stalkning – olaga förföljelse” kan hanteras av delstatsdomstolarna. Även “defamation/förtal” är något som kan och får hanteras av delstatliga domstolar.  Detta då det finns delstatliga lagar om just harassment, stalking, online impersonation (fejkprofiler i någon annans namn), antidefamation (förtal) och stalking (olaga förföljelse) regleras på delstatlig nivå i USA.


Yttrandefrihet på nätet fallet Reno V ACLU – United States Supreme Court decision

October 19, 2012

Reno V American Civil liberties Union

Reno v. American Civil Liberties Union, 521ᅠU.S.ᅠ844ᅠ(1997), is aᅠUnited States Supreme Courtᅠcase in which all nine Justices of the Court voted to strike down anti-indecencyᅠprovisions of theᅠCommunications Decency Actᅠ(the CDA), finding they violated the freedom of speech provisions of theᅠFirst Amendment. Two Justices concurred in part and dissented in part to the decision. This was the first major Supreme Court ruling regarding the regulation of materials distributed via theᅠInternet.

The Communications Decency Act was an attempt to protect minors from explicit material on the Internet by criminalizing the knowing transmission of “obscene or indecent” messages to any recipient under 18; and also the knowing sending to a person under 18 of anything “that, in context, depicts or describes, in terms patently offensive as measured by contemporary community standards, sexual or excretory activities or organs.”
The government’s main defense of the CDA was that similar decency laws had been upheld in three prior Supreme Court decisions:ᅠGinsberg v. New Yorkᅠ(1968);ᅠF.C.C. v. Pacifica Foundationᅠ(1978); andᅠRenton v. Playtime Theatres, Inc.ᅠ(1986); and that the CDA should be similarly upheld.
InᅠF.C.C. v. Pacifica Foundation, the Supreme Court had upheld the possibility of theᅠFCCᅠdelivering administrative sanctions to a radio station for broadcastingᅠGeorge Carlin’s monologue titled “Filthy Words”. InᅠReno v. ACLU, though, the Supreme Court held that this was notᅠcase lawᅠjustifying the CDA, as the FCC’s sanctions were not criminal punishments; and TV and radio broadcasts, “as a matter of history, had ‘received the most limited First Amendment protection’ ナ in large part because warnings could not adequately protect the listener from unexpected program content”, as opposed to Internet users, who must take “a series of affirmative steps” to access explicit material.
Finally, inᅠRenton v. Playtime Theaters, Inc., the Supreme Court had upheld a zoning ordinance that kept adult movie theaters out of residential neighborhoods. The government argued that the CDA was an attempt to institute “a sort of ‘cyberzoning’ on the Internet”. InᅠReno v. ACLU, however, the Court ruled that the “time, place, and manner regulation” thatᅠRentonᅠhad enacted was not similar to the CDA, which was “a content-based blanket restriction on speech”.

Opinion of the Court
In a nuanced decision, JusticeᅠJohn Paul Stevensᅠwrote of the differences between Internet communication and previous types of communication that the Court had ruled on. In conclusion, he wrote:
We are persuaded that the CDA lacks the precision that the First Amendment requires when a statute regulates the content of speech. In order to deny minors access to potentially harmful speech, the CDA effectively suppresses a large amount of speech that adults have a constitutional right to receive and to address to one another. That burden on adult speech is unacceptable if less restrictive alternatives would be at least as effective in achieving the legitimate purpose that the statute was enacted to serve. (…)
It is true that we have repeatedly recognized the governmental interest in protecting children from harmful materials. But that interest does not justify an unnecessarily broad suppression of speech addressed to adults. As we have explained, the Government may not “reduc[e] the adult population … to … only what is fit for children.”ᅠ(footnotes removed)
The rest of the CDA, including the “safe harbor” provision protecting ISPs from being liable for the words of others, was not affected by this decision and remains law.
Through the use of chat rooms, any person with a phone line can become a town crier with a voice that resonates farther than it could from any soapbox. Through the use of Web pages, mail exploders, and newsgroups, the same individual can become a pamphleteer.
ラOpinion of the court, 58ᄊ 5-6,ᅠ[1]
[edit]Concurring opinion
Justice O’Connor, joined byᅠChief Justice Rehnquist, agreed with the decision “as of 1997”, but expressed interest in the idea of creating an “adult zone” on the Internet that was made inaccessible to minors through “gateway technology” that had been investigated by a lower district court. If such technology could be introduced, they wrote, zoning portions of the Internet to prohibit adult content could be as constitutional as such zoning is in the physical world. (Seeᅠ.xxx top-level domain. An alternate proposal promoted byᅠfree speechᅠadvocates claims that a “.kids” domain would be more feasible and constitutional.)
The two dissented in part, writing they would have invalidated a narrower portion of the two CDA provisions under review.


ᄃ223(a)(1)(B), ᄃ223(a)(2), ᄃ223(d) of the CDA are unconstitutional and unenforceable, except for cases of obscenity or child pornography, because they abridge the freedom of speech protected by the First Amendment and are substantially overbroad. The Internet is entitled to the full protection given to media like the print press; the special factors justifying government regulation of broadcast media do not apply
Laws applied
U.S. Const. amend. I;ᅠ47 U.S.C.ᅠᄃᅠ223


First Amendment – Freedom of speech!.

October 19, 2012

The First Amendment (1791)

“Congress shall make no law respecting an establishment of religion, or prohibiting the free exercise thereof; or abridging the freedom of speech, or of the press, or the right of the people peaceably to assemble, and to petition the government for redress of grievances.”


Vad ingår och vad ingår “inte” i free speech!

Among other cherished values, the First Amendment protects freedom of speech. The U.S. Supreme Court often has struggled to determine what exactly constitutes protected speech. The following are examples of speech, both direct (words) and symbolic (actions), that the Court has decided are either entitled to First Amendment protections, or not.

The First Amendment states, in relevant part, that:

Congress shall make no law…abridging freedom of speech.”

Freedom of speech includes the right:

  • Not to speak (specifically, the right not to salute the flag).
    West Virginia Board of Education v. Barnette, 319 U.S. 624 (1943).
  • Of students to wear black armbands to school to protest a war (“Students do not shed their constitutional rights at the schoolhouse gate.”).
    Tinker v. Des Moines, 393 U.S. 503 (1969).
  • To use certain offensive words and phrases to convey political messages.
    Cohen v. California, 403 U.S. 15 (1971).
  • To contribute money (under certain circumstances) to political campaigns.
    Buckley v. Valeo, 424 U.S. 1 (1976).
  • To advertise commercial products and professional services (with some restrictions).
    Virginia Board of Pharmacy v. Virginia Consumer Council, 425 U.S. 748 (1976); Bates v. State Bar of Arizona, 433 U.S. 350 (1977).
  • To engage in symbolic speech, e.g., burning the flag in protest.
    Texas v. Johnson, 491 U.S. 397 (1989); United States v. Eichman, 496 U.S. 310 (1990).

Freedom of speech does “not” include the right:

  • To incite actions that would harm others (e.g. “[S]hout[ing] ‘fire’ in a crowded theater.”).
    Schenck v. United States, 249 U.S. 47 (1919).
  • To make or distribute obscene materials.
    Roth v. United States, 354 U.S. 476 (1957).
  • To burn draft cards as an anti-war protest.
    United States v. O’Brien, 391 U.S. 367 (1968).
  • To permit students to print articles in a school newspaper over the objections of the school administration. 
    Hazelwood School District v. Kuhlmeier, 484 U.S. 260 (1988).
  • Of students to make an obscene speech at a school-sponsored event.
    Bethel School District #43 v. Fraser, 478 U.S. 675 (1986).
  • Of students to advocate illegal drug use at a school-sponsored event.
    Morse v. Frederick, __ U.S. __ (2007).


Källkritik för Internet – En mycket viktig skrift för uppsatsförfattare!

October 16, 2012

Hej vänner och kära läsare!

Då jag nu sitter och förbereder opposition inför morgondagens seminarium och återigen ser hur man struntar i att föra någon som helst kritisk diskussion runt användandet av internetkällor, så tänkte jag därför erbjuda er en länk till en mycket bra skrift kring denna problematik, nämligen skriften “Källkritik för internet” skriven av bland annat Torsten Thurén. Skriften är publicerad av Styrelsen för psykologiskt försvar, som numera är avvecklad och verksamheten ingår numera i Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB).

Här kommer länken till denna mycket viktiga skrift för uppsatsförfattare:


Att vara arbetssökande – så här går det till i verkligheten!.

October 7, 2012

Mikael söker jobb – Hittills utan positiva resultat!

Låt mig börja från början!. Jag har precis som alla andra fullständigt gymnasiekompetens. Min inriktning på gymnasiet var kontor och administration,och där ingick även obligatorisk praktik inom handel och kontor. Jag trodde i min enfald att det verkligen skulle leda till jobb då man brukar säga att praktik kopplat till arbetsmarknaden förstärker den möjligheten. Men, det visade sig inte vara “sant” utan bara ett av alla dessa löften som våra politiker ställer ut. Så, då valde jag att lämna Sverige och då blev valet vårt grannland Finland.

Det blev akademiska studier på Svenska Social och Kommunalhögskolan vid Helsingfors Universitet. En mycket bra förvaltningsutbildning med offentlig ekonomi med statskunskap som huvudämne, och med offentligrätt/juridik och bokföring/redovisning som biämne. Dessutom ingick svenska, engelska, administrativ databehandling och forskningsmetodik. I denna utbildning ingick även obligatorisk praktik som jag genomförde vid kommunförbundet Skåne under sommaren 1997.

Sedan sökte jag jobb direkt efter min utbildning, men inte heller det gav några resultat, vilket givetvis var en stor besvikelse.

Därför blev fortsatta studier enda utvägen för mig. Så, då sökte jag mig till den statsvetenskapliga utbildningen vid Södertörns Högskola. Eftersom min stora dröm och förhoppning är att få ett jobb så snart som möjligt, så började jag att från dag 1 på denna utbildning år 2000 ligga i mycket aktivt med mitt jobbsökande. Jag började med att söka olika relevanta/lämpliga extajobb/deltidsjobb. Sedan när jag började närma mig slutet på min utbildning (2006) så utökade jag detta till att gälla hela arbetsmarknaden. Dvs, jag sökte alla tänkbara relevanta/lämpliga jobb inom både offentlig och privat sektor, och jag började även söka jobb i våra grannländer utan någon framgång. Här hemma i Sveriges så söker jag både direkt ute hos olika arbetsgivare, och via alla auktoriserade bemanningsföretag, men tyvärr mycket slit för ingen uppskattning. Numera söker jag även jobb med hjälp av social media, dvs jag sköter min marknadsföring   både via Facebook och via min egen blogg. Men, jag brukar också använda LinkedIn , som är mer för professionellt nätverkande vad gäller jobb och karriär.

Hittills i år (2012) så har jag fått 103 stycken NEJ TACK svar!.
I dagsläget har jag ingen Arbetslöshetsförsäkring (borttaget studerandevillkor), ingen Alfakassa och inget försörjningsstöd, och mitt senaste uppdrag på “arbetsmarknaden” var under 2008. När jag blev ofrivilligt arbetslös så fick jag “ingen” hjälp och “inget” stöd alls från något håll. Det finns således “ingen” så kallad “omställning. Hittills har jag skrapat ihop 6 månaders arbetslivserfarenhet uppdelat på delar av 2007 och delar av 2008, för så ville arbetsgivaren ha det.
Min arbetslivserfarenhet och min erfarenhet som jobbsökande i Sverige

Min första “visstidsanställning” fick jag i maj 2007, och den pågick mellan 2/5 – 17/8 (2007). Det var ett uppdrag som jag hade sökt via Proffice. Jobbet var av administrativ servicekaraktär och placeringen var Skatteverket i Trelleborg och Lund.
Efter detta uppdrag var jag heltids arbetslös fram till början av december 2007, och då helt utan rätt till A-Kassa, Alfakasssa eller försörjningsstöd. Nästa uppdrag pågick från den 7 till den 14/12 (2007) då jag fick ett uppdrag på en vecka ute på Kronofogdemyndigheten i Malmö. Det var ett uppdrag som gick ut på att gallra ett arkiv med gamla akter, då arkiveringstiden hade gått ut.
Efter en vecka var jag arbetslös igen, även denna gång utan A-Kassa, Alfakassa eller försörjningsstöd. Denna gång var jag arbetslös till i slutet av januari 2008.       Då jag sökte och fick ett nytt uppdrag ute på Skatteverket i Helsingborg, som pågick 24/1 – 8/2 (2008).
Sedan var jag heltids arbetslös igen utan A-Kassa, Alfakassa eller försörjningsstöd. Detta enda fram till i början av maj. Då jag hade sökt och fick ett nytt uppdrag ute på Skatteverket i Stockholm. Detta uppdrag pågick frön den 9/5 – 11/7 (2008).

Eftersom jag inte kommer någonstans med arbetsmarknaden i Sverige, så känner jag att det inte går att vänta längre. Om svensk arbetsmarknad inte vill veta av mig som arbetskraft eller ens som människa, så återstår ingen annan utväg för mig än att börja söka asyl och politisk asyl i länder som inte aktivt tar avstånd från mig som människa.  En bättre rekrytering än att satsa på just mig kan ni inte få, då jag har gedigna kunskaper. Dessutom har jag en väldig framåtanda, och       både kan och vill jobba heltid. Dessutom är jag jätteduktig på det här med omvärldsbevakning, då jag också läst in en kortare utbildning i Omvärldsanalys vid Malmö Högskola. Jag är också mycket servicemedveten, och har god koll på olika verktyg för jobbsökande som inte ges information om ute på våra Arbetsförmedlingar.  Jag har numera färsk juridisk kompetens inom förvaltningsrätt och offentligrätt, då jag läst in kompetens inom detta område vid Malmö Högskola och vid Södertörns Högskola. Dessutom har jag rätt så färsk utbildning bakom mig i folkrätt och omvärldsanalys. Detta har jag finansierat tack vare att mina föräldrar har kunnat betala detta. Annars hade jag hamnat på gatan utan möjlighet till att klara mig!.




Studietiden i Finland

October 6, 2012

Hej vänner och kära läsare!

När jag nu sitter här och funderar kring mitt liv, så tänkte jag för en gångs skull skriva om min studietid i Finland.

Jag minns studietiden i Finland med glädje för då upplevde jag aldrig något “utanförskap”. Men, så gick jag ju ett program / förvaltningsprogrammet och det var heltidsstudier. Dessutom träffade jag många trevliga människor och flera av dem har jag fortfarande fin kontakt med.

Det var dessutom en bra studiemiljö med bra studiekamrater och bra lärare. Jag tänkte inte ens på Sverige på dagarna utan jag hade fullt upp med mina studier. Det var lätt att komma in i gemenskapen från dag 1 och där fanns ingen “klickbildning” eller “mobbning” så som vi har här hemma i Sverige. Men, så är ju finlandsvenskarna en minoritet i sitt eget land så då är de ju måna om att hålla ihop istället för att motarbeta varandra. Jag gillar verkligen finlandsvenskar, men även ålänningar då de är jättetrevliga människor som jag mer än gärna skulle arbeta tillsammans med.

Jag gillade verkligen de ämnen jag studerade, nämligen Offentlig ekonomi med statskunskap, offentligrätt/juridik och bokföring/redovisning. Sedan ingick även administrativ databehandling, svenska , engelska och forskningsmetodik. Jag minns de som var ansvariga för IT, och det var mycket trevliga personer och de var mycket lätta att ha med att göra. Även vår lärare i offentlig ekonomi med statsvetenskap minns jag med glädje, det var nämligen Marie-Louise Von Bergman Winberg. Hon blev sedan Professor i Statsvetenskap vid Mitthögskolan (senare mittuniversitetet) i Östersund.

Bland studiekamraterna minns jag tex Nina Lindstedt, Anna-Lena Hänninen (numera Halttunen), Marie Sandberg, Sabrina Broberg, Nina Grönholm,                 Buster Hongell, Sebastian Gripenberg , Gunnar Njålsson mfl. Alla dessa studiekamrater var också mycket bra människor som det var mycket lätt att ha med att göra.

Dessutom är Finland inte så stenhårt segregerad som Sverige, och jag bodde i ett bra område nämligen Esboviken utanför Helsingfors och inte heller där fanns det några invandrare eller flyktingar. Finland är ett mer homogent land som valt en annan väg i flykting- och invandringspolitiken än vad ansvarslösa Sverige har gjort.

Jag gillade verkligen Esboviken för det var mer homogent och dessutom ligger det fint ute vid havet vilket passar mig bra. Sedan gillade jag också det stora shoppingcenter som vi hade inom gångavstånd, detta då det påminner lite om den amerikanska stilen med flera affärer under ett tak.

Dessutom gillade jag huvudstaden Helsingfors som inte är lika stort som Stockholm. Det var lätt att ta sig överallt med spårvagnen eller med buss. Sedan har de en jättefin shoppinggata i Helsingfors nämligen Alexandergatan. Dessutom har de en riktigt bra bokhandel (akademibokhandeln) med ett stort urval av pocketböcker på engelska. Sedan är ju huvudstadsregionen i Finland fullt av sport , och de har tex tre Ishockeylag i högsta FM Ligan nämligen Espoo Blues, Jokerit Helsinki , och HIFK (IFK Helsingfors). Dessutom visades FM Ligan direkt i finsk TV så man behövde inte köpa extra tv-paket för att kunna se sport. Man kan således säga att medietillgängligheten är mer demokratisk i Finland än i Sverige. Man, skulle till och med kunna säga att Finland är mer demokratiskt än Sverige.

Skärpt lagstiftning mot stalkning

October 3, 2012

Hej vänner och kära läsare!.

På grund av den senaste tidens attacker mot Nina Jansdotter och ett flertal av hennes vänner på Facebook, så vill jag passa på att påminna alla om att vi har en klar och tydlig, och skärpt lagstiftning mot stalkning. Vi har också sedan tidigare en lag om kontaktförbud.

Här nedan hittar ni länkar till alla förarbeten runt denna skärpta lagstiftning, och till själva lagstiftningen.

Justitieutskottets Betänkande 2010/11:JuU5

Förbättrat skydd mot stalkning

Regeringens proposition 2010/11:45

Förbättrat skydd mot stalkning

Stalkning – ett allvarligt brott

SOU 2008:81

Lagrådsremiss – förbättrat skydd mot stalkning

Lag om ändring i brottsbalken;

utfärdad den 12 maj 2011.

SFS 2011:485

4 kap.

4 b § Den som förföljer en person genom brottsliga gärningar som utgör

1. misshandel enligt 3 kap. 5 § eller försök till sådant brott som inte är


2. olaga tvång enligt 4 kap. 4 § första stycket,

3. olaga hot enligt 4 kap. 5 § första stycket,

4. hemfridsbrott eller olaga intrång enligt 4 kap. 6 §,

5. ofredande enligt 4 kap. 7 §,

6. sexuellt ofredande enligt 6 kap. 10 §,

7. skadegörelse enligt 12 kap. 1 § eller försök till sådant brott,

8. åverkan enligt 12 kap. 2 § första stycket, eller

9. överträdelse av kontaktförbud enligt 24 § lagen (1988:688) om kontaktförbud

döms, om var och en av gärningarna har utgjort led i en upprepad kränkning av personens integritet, för olaga förföljelse till fängelse i högst fyra år.

Lagen (1988:688) om kontaktförbud

Förutom detta så har vi också Brottsbalken 5 kap. Om ärekränkning

1§ Den som utpekar någon såsom brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller eljest lämnar uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning, dömes för förtal till böter. 

2§ Är brott som§ i 1 § sägs att anse som grovt, skall för grovt förtal dömas till böter eller fängelse i högst två år. 

3§ Den som smädar annan genom kränkande tillmäle eller beskyllning eller genom annat skymfligt beteende mot honom, dömes, om gärningen ej är belagd med straff enligt 1§ eller 2§ för förolämpning till böter.

Ett annat tillämpligt lagrum i det här fallet är BrB 4 kap. Om brott mot frihet och frid

5 § Om någon lyfter vapen mot annan eller eljest hotar med brottslig gärning på sätt som är ägnat att hos den hotade framkalla allvarlig fruktan för egen eller annans säkerhet till person eller egendom döms för olaga hot till böter eller fängelse i högst ett år. 

Eftersom attackerna har skett på Facebook, som “inte” är svenskt territorium utan lyder under den Amerikanska konstitutionen och Konstitutionen för delstaten California där Facebook har sitt “juridiska och fysiska säte” så gäller således följande rättsregler:

The U.S. Constitution First Amendment – Invasion of privacy

The Constitution for the State of California

Article 1 Declaration of rights