Archive for April, 2013

Att skriva är en konst!

April 29, 2013

Hej, nu på sena kvällen kom jag på ett ämne som känns relevant nämligen att skriva. Att skriva är verkligen en konst beroende på vilket ämnesområde man skriver inom. Sedan spelar det ju roll vilken publik man riktar sig till. Det är ju en stor skillnad mellan att skriva en journalistisk artikel i någon dagstidning eller kvällstidning jämfört med att tex skriva en juridisk artikel eller en juridisk text till en blogg.

Men, även är det stor skillnad gentemot att skriva politiskt eftersom man måste bygga upp sin argumentation på ett helt annat sätt. Inom politiken kan du pladdra en massa ideologiskt men du behöver aldrig ha någon källa. Dvs, inom det politiska är källkritiken helt oviktig.

Skriver man däremot inom det juridiska området så måste man föra ett juridiskt resonemang och backa upp det med rätt lagstiftning/rätt lagstiftningar och korrekt lagrum. Annars faller allt platt.

Det blir ännu tydligare när man jämför med att skriva akademiska texter där man dessutom måste ha koll på källkritiken i relation till det material man använder. Dvs, man måste kontrollera så all litteratur man använder uppfyller de källkritiska kriterierna och det gäller även internetkällor.

Det stora problemet med journalistiskt skrivande är att man har källskydd vilket innebär att man inte har  någon skyldighet att berätta vem som är ens källa. På så vis är det i princip omöjligt att kontrollera sanningshalten i journalistiska artiklar. Man är helt enkelt i journalistens händer och tvingas i princip utgå ifrån att det som står är sant.

När man skriver akademiskt däremot så kan man inte undanhålla källor, utan då måste man hänvisa till allt material som man använt, oavsett om det är böcker, utredningar eller att man har intervjuat personer.

Så, det är en läroprocess att skriva när man är ny inom ett ämne. Det finns skrivregler inom varje ämne att hålla sig till för att det man skriver skall accepteras. Tex så har vi inom juridiken en bok som heter Att skriva juridik – Regler och råd.

Advertisements

Anonymitet som problem i de sociala medierna!

April 17, 2013

Hej,

Idag tänkte jag ta upp ett viktigt problem, nämligen det här med att gömma sig bakom anonymitet i de sociala medierna.

Att detta verkligen är ett problem blir tydligt när vi ser alltfler fejkprofiler som far runt och kränker andra användare.

Det finns också juridiska problem kring det här eftersom olika länders lagar och jurisdiktioner styr vad som får sägas och hur det får sägas.

Mark Pearson som skrivit boken Blogging & Tweeting Without Getting Sued – A Global Guide To The Law For Anyone Writing Online lyfter fram den här problematiken på ett bra sätt.

Han tar bland annat upp exempel från olika länder genom att hänvisa till olika rättsfall och hur domstolarna dömt i olika mål som berör just anonymitet i de sociala medierna.

När det gäller USA så påpekar han att “Even in the US, authorities can move with considerable speed and secrecy to demand account details of suspects when plaintifs or prosecutors can prove their action has merit. In 2010 the editor of the Home In Henderson Blog, Jason Feingold, was ordered by the North Carolina Superior Court to turn over identifying information on six anonymous commenters on his blog post “Arrest Made in Elder Abuse Case”. The posings of “Beautiful Dreamer”, “Fatboy” and others were ruled actionable and disclosure of their identities ordered despite First Amendment and state shield law protections”. (Pearson.2012:73-74)

Redan 20111 kom det ett prejudikat på området, och Mark Pearson berättar i sin bok att:

In mid-2011, Colorado District Court magistrate Judge Boyd N Boland produced an excellent summary of US decisions on discovery of anonymous sources and pieced together the criteria US Judges apply before ordering their identification in the course of delivering his judgment in Faconnable USA Corporation v John Doe 1-10. The tough US tests pre-dated the Internet and were shaped by Supreme Court decisions over five decades protecting anonymous speech as a First Amendment right”. (Pearson.2012:74)

Mark Pearson also tells us that:

In his Faconnable decision, Judge Boland cited Talley and explained that litigants seeking to out an anonymous writer must:

1. Give notice of their action

2. Identify the exact statements that constitute allegedly actionable speech

3. Establish a prima facie (“at first sight”) case against the defendant with enough evidence for each basic element of the action

4. Balance the defendant´s First Amendmenut rights of anonymous free speech against the strength of the case

5. Show that the disclosure serves a substantial governmental interest

6. Ensure it is narrowly tailored to serve that interest without unnecessarily interfering with First Amendment freedoms, and

7. Convince the court that the case could not proceed without disclosure of the identity

(Pearson.2012:74-75)

Att det finns problem med jurisdiktionen när olika rättssystem är inblandade visar sig i fallet där en fotbollsspelare från Wales försöker sätta stopp för anonyma kommentarer om honom på Twitter.

Mark Pearson redogör kort för detta fall och vad som hände, och skriver då att:

Lawyers for a famous Welsh footballer were not as successful in discovering the anonymous tweeters who had revealed the celebrity sportsman´s name in breach of a UK injunction issued to protect his privacy. They had gone to London´s High Court and won an order that Twitter reveal the details, but the US microblogging company seemed to have disregarded it because they were not obliged to comply with court orders from outside their jurisdiction”. (Pearson.2012:77)

I Kanada däremot så tillämpas ett fyrpunkts test för att avgöra om man skall skydda anonyma bloggares identitet eller inte. Mark Pearson skriver kort om hur det fungerar i Kanada och påpekar att:

Judges need to consider whether:

1. The unknown alleged wrongdoer could have a reasonable expectation of anonymity in the circumstances

2. The litiggant has established a prima facie case against the unknown alleged wrongdoer and is acting in good faith

3. The litigant has taken reasonable steps to identify the anonymous party and has been unable to do so, and

4. The public interest in disclosure outweighs the interests of free expression and right to privacy of the anonymous authors”.

(Pearson.2012:80)

Att vilja och våga förstå!.

April 13, 2013

Hej, jag kom just på något som känns relevant att ta upp. Det handlar om vår vilja att förstå men även att våga förstå andra människor.

Ta det här med hur vi tolkar andra användares budskap i de sociala medierna. Om något publiceras och vi inte kan identifieras med det därför att vår verklighet säger oss något helt annat då kan det lätt leda till att ingen kommunikation uppstår.

Men, sedan handlar det ju också om tonen i vårt budskap, för vi läser in väldigt mycket i tonen, dvs om man uppfattas som positiv eller negativ.

Detta leder mig in på den centrala frågan, nämligen: Hur skall eller kan man tolka en annan människas skrivna budskap?

Kan det kanske vara så att våra egna erfarenheter styr oss när vi väljer att reagera på något som någon annan har skrivit?. Dvs, om vår verklighetsuppfattning skiljer sig mycket åt kommer vi då att reagera positivt eller negativt på personens budskap.

Här tänker jag tex på om en person skriver om vad han/hon går igenom eller har gått igenom och om vi då väljer att uppfatta det som gnäll eller bitterhet. Eller hur reagerar vi på sådana här typer av berättelser från verkliga livet?

Detta leder mig in på nästa fråga, nämligen: Bör man överhuvudtaget nämna något som kan uppfattas som privat i de sociala medierna?. För, det kan ju vara så att personen ifråga inte har människor omkring sig som de kan tala om saken med. Då kan det ju vara så att de finner ett behov av att skriva av sig för att inte gå och älta saken i sin ensamhet.

Bloggare och twittrare betraktas som “publicister” enligt lagen!.

April 11, 2013

Har börjat läsa den rykande färska boken “Blogging & Tweeting without getting sued – A global guide to the law for anyone writing online”. Redan på de första sidorna så tar författaren Mark Pearson upp att enligt lagarna så betraktas både bloggande och twittrande som att man är publicist, dvs rådande medialagstiftning runt om i världen gäller för de som använder dessa sociala plattformar. Han menar därför att användarna nu har mer än 600 rättssystem och jurisdiktioner att oroa sig för. (Pearson.2012:XVI).

Juridik och internationalisering

April 11, 2013

Hej,

Idag tänkte jag återkoppla till det här med juridik och internationalisering. Något som säkert är uppenbart för alltfler personer är att många av de juridiska problem vi ställs inför handlar om fler än ett rättssystem, och lagar från flera länder.

Ett sådant problem är ju hur man skall handskas med en del av de juridiska problem som dyker upp i de sociala medierna, tex på Facebook.

I boken Malmströms Civil Rätt så lyfter man fram att många av dagens juridiska problem är gränsöverskridande. Detta i sin tur ger enligt författarna “upphov till problem att fastställa vilket lands rättsordning som gäller för att lösa problemet”. (Ramberg et al.2012:33)

Hur det hela skall hanteras beror på om länderna är bundna av någon relevant internationell konvention eller inte. Visar det sig att länderna inte är bundna av någon internationell konvention då avgörs domstolens behörighet enligt det egna landets lagar. Lagvalet sker i svensk domstol enligt reglerna i den svenska internationella privaträtten. (Ramberg et al. 2012:33-34)

Affärsjuridik – köprätt

April 10, 2013

Dagens föreläsning i affärsjuridik var jätteintressant. Idag gick vi bland annat in på köprätten och det här med internationella köp. Detta då det finns två köplagar i dagsläget. Vi har en köplag och sedan har vi en lag om internationella köp. Skillnaden är att den sistnämnda skall tillämpas när någon av parterna bedriver sin verksamhet utanför norden. Så när en svensk köpare väljer att köpa något från en säljare utanför Norden då gäller Lag om internationella köp.

Affärsjuridik – avtalsrätt

April 10, 2013

I måndags när kursen i affärsjuridik började då handlade det om avtalsrätt. Då var det ett svenskt perspektiv på det hela, då avtal regleras i avtalslagen från 1915.

Något som är jätteviktigt i samband med att parterna förhandlar om att eventuellt ingå ett avtal är att man skriver en så kallad avsiktsförklaring/letter of intent. När man sedan kommer så långt som att det blir dags att skriva avtal, då är det viktigt att känna till att det finns olika standardavtal inom olika branscher.

Två av de viktigaste standardavtalen är Avtal 90 respektive NL09. Angående avtal så finns det en skillnad mellan de nordiska länderna och de länder som ligger utanför norden. Skillnaden är att vi i norden tillämpar en så kallad löftesprincip. Utanför norden tillämpar man istället en kontraktsprincip.

När man slutligen tecknar ett avtal, så är följande saker mycket viktiga att ha med i avtalet: (1) vilka är parter till avtalet, (2) namn, organisationsnummer och adress, (3) överlåtelseförbud, (4) vad som är bakgrunden till avtalet, och (5) vad som är syftet med avtalet.

I avtalslagen så finner man artikel 33 som är en generalklausul. Denna är det mycket viktigt att känna till när man skriver avtal. Angående avtal så är huvudregeln avtalsfrihet. Undantaget är en så kallad kontraheringsplikt.

Juridiken och de sociala medierna

April 5, 2013

Hej,

Just juridiken och de sociala medierna är något jag kommit att intressera mig extra mycket för. Det beror på flera olika orsaker. Dels beroende på hur vi skall handskas med detta då det är en ny plattform för kommunikation, men också därför att det finns problem när teknikneutral lagstiftning möter lagstiftning som anpassas efter ny teknik och nya teknologier.

Problemet med Internet som fenomen är ju att det är ett globalt nät av sammankopplade datorer. Det gör att frågan om territorium och jurisdiktion vid eventuell brottslighet blir en mycket svår nöt att knäcka.

Men, det här måste lösas eftersom med internet och sociala medier, så kommer också en baksida i form av IT-relaterad brottslighet.

De lagstiftningar som i första hand berörs av det som förekommer i de sociala medierna är ju Yttrandefrihetsgrundlagen, men även Brottsbalkens regleringar om förolämpning, förtal och olaga hot.

Åklagarmyndigheten har i ett bra dokument lyft fram problematiken kring handläggning av ärenden som berör förolämning respektive förtal, Se nedanstående länk:

http://www.aklagare.se/PageFiles/6029/R%C3%A4ttsPM%20F%C3%B6rtal%20och%20f%C3%B6rol%C3%A4mpning.pdf

När nu företagen och olika organisationer börjar etablera sig i de sociala medierna börjar även andra juridikområden bli aktuella och här handlar det ofta om problem kopplade till upphovsrätt, men även om publicering av personuppgifter.

En som skrivit om det här på svenska är Malin Forsman. Hon har skrivit en mycket bra och användbar bok som har titeln: Internetpublicering och sociala medier – En juridisk vägledning.

Den bok på engelska som bäst behandlar dessa frågor i dagsläget är: Social Media and the Law – A Guidebook for Communication Students and Professionals. Redaktör för boken är: Daxton R. Stewart. Den tar upp bland annat yttrandefrihetens gränser, Integritetsskydd, Studenters rätt till yttrandefrihet…dvs att kritisera läroanstalter då det har dykt upp ett antal sådana fall i USA. Boken behandlar också Regeringsinformation och hantering av “läckor”. Dessutom innehåller boken ett kapitel om marknadens beteende i de sociala medierna bland annat marknadsföring, men även upphovsrätt, men även det som vi kallar förtal…som på engelska benämns “defamation“. Man måste nämligen skilja mellan “defamation” och “slander“.

Vad är då skillnaden mellan dessa två begrepp:

Med defamation menas “Any intentional false communication, either written or spoken, that harms a person’s reputation; decreases the respect, regard, or confidence in which a person is held; or induces disparaging, hostile, or disagreeable opinions or feelings against a person”. 

(http://legal-dictionary.thefreedictionary.com/defamation)

Med slander menas “oral defamation, in which someone tells one or more persons an untruth about another which untruth will harm the reputation of the person defamed. Slander is a civil wrong (tort) and can be the basis for a lawsuit. Damages (payoff for worth) for slander may be limited to actual (special) damages unless there is malicious intent, since such damages are usually difficult to specify and harder to prove. Some statements such as an untrue accusation of having committed a crime, having a loathsome disease, or being unable to perform one’s occupation are treated as slander per se since the harm and malice are obvious, and therefore usually result in general and even punitive damage recovery by the person harmed. Words spoken over the air on television or radio are treated as libel (written defamation) and not slander on the theory that broadcasting reaches a large audience as much if not more than printed publications). (http://legal-dictionary.thefreedictionary.com/slander)

Ett annat viktigt begrepp i det här sammanhanget är Libel

Med Libel menas

“to publish in print (including pictures), writing or broadcast through radio, television or film, an untruth about another which will do harm to that person or his/her reputation, by tending to bring the target into ridicule, hatred, scorn or contempt of others. Libel is the written or broadcast form of defamation, distinguished from slander which is oral defamation. It is a tort (civil wrong) making the person or entity (like a newspaper, magazine or political organization) open to a lawsuit for damages by the person who can prove the statement about him/her was a lie. Publication need only be to one person, but it must be a statement which claims to be fact, and is not clearly identified as an opinion. While it is sometimes said that the person making the libelous statement must have been intentional and malicious, actually it need only be obvious that the statement would do harm and is untrue. Proof of malice, however, does allow a party defamed to sue for “general damages” for damage to reputation, while an inadvertent libel limits the damages to actual harm (such as loss of business) called “special damages.” “Libel per se” involves statements so vicious that malice is assumed and does not require a proof of intent to get an award of general damages. Libel against the reputation of a person who has died will allow surviving members of the family to bring an action for damages. Most states provide for a party defamed by a periodical to demand a published retraction. If the correction is made, then there is no right to file a lawsuit. Governmental bodies are supposedly immune for actions for libel on the basis that there could be no intent by a non-personal entity, and further, public records are exempt from claims of libel. However, there is at least one known case in which there was a financial settlement as well as a published correction when a state government newsletter incorrectly stated that a dentist had been disciplined for illegal conduct. The rules covering libel against a “public figure” (particularly a political or governmental person) are special, based on U. S. Supreme Court decisions. The key is that to uphold the right to express opinions or fair comment on public figures, the libel must be malicious to constitute grounds for a lawsuit for damages. Minor errors in reporting are not libel, such as saying Mrs. Jones was 55 when she was only 48, or getting an address or title incorrect. 2) v. to broadcast or publish a written defamatory statement”. (http://legal-dictionary.thefreedictionary.com/libel)