Archive for the ‘Internationell rätt’ Category

Staters suveränitet – ett omtvistat koncept

December 3, 2015

MD 400 x 400

Staters suveränitet kan enkelt kopplas ihop med humanitär intervention och relationen mellan staten och medborgarna.

Ett sätt att se på statens suveränitet går ut på att staten ska stå för medborgarnas säkerhet gentemot en extern aggressiv part, däribland en annan stat eller en icke-statlig aktör.

Ett helt annat sätt att se på statens suveränitet handlar om att en stat ska erbjuda så viktiga saker som mänskliga rättigheter, utbildning, hälso- och sjukvård.

Kontroversen uppstår när vi kommer in på ansvaret, och vad som ska ske när staten inte uppfyller sina skyldigheter gentemot medborgarna.

Statens suveränitet anses som en viktig del av det internationella systemet, men hur långt den sträcker sig och vad det egentligen innebär är oklart enligt ett flertal forskaren (Hehir.2013:46-47).

Men, om vi nu lyfter detta ytterligare en nivå och då tänker jag som så att vi får titta närmare på vad det står i FN-stadgan kring det här med suveränitet.

Det vi hittar där är att i artikel 2.1 så kodifieras statens suveränitet och att det gäller alla medlemsstater och då fungerar det som en universell rättslig princip.

I artikel 2.7 finns det dessutom ett uttryckligt förbud för FN att blanda sig i staters inre angelägenheter. Ett antal resolutioner från FN:s Generalförsamling sedan år 1945 har slagit fast denna princip.

Fram till 1990 så fanns ett relativt tydligt sätt att se på staters skyldigheter. Men, efter år 1990 kom det att ske en viss revision av det här. Allra tydligast blev det den 5 april 1991 när FN:s säkerhetsråd höll sitt möte och röstade igenom resolution 688 som fördömde Iraks behandling av kurderna och shiiterna. Där beskrevs det som att Iraks agerande utgjorde ett hot mot internationell fred och säkerhet.

År 1991 så kom dessutom rapporten Annual report on the work of the organization från FN:s dåvarande Generalsekreterare Perez de Cuellar. Han påpekade i denna rapport att det behövs en nytolkning av FN-stadgans principer angående suveränitet och icke-inblandning i inre angelägenheter. I rapporten nämns bland annat att moralen måste få gå före gränser och rättsliga dokument för att kunna skydda förtryckta individer och grupper.

Kopplar vi nu detta till mänskliga rättigheter så kom detta upp på agendan i samband med världskonferensen om mänskliga rättigheter år 1993. Alla medlemsstater godkände då Wiendeklarationen som innehöll en handlingsplan där man lyfte fram att stater skulle lyfta fram och skydda mänskliga rättigheter och att det är en central  uppgifter för det internationella samfundet (Hehir.2013:59-60).

 

Humanitär intervention – ett kontroversiellt begrepp

December 1, 2015

MD 400 x 400

Frågan om att intervenera i ett annat land har alltid medfört många diskussioner kring dess problematik.

Det har varit både jurister, samhällsvetare, och många andra analytiker inblandade i dessa diskussioner.

Begreppet “humanitärt” har kommit att skapa olika läker, dels de som är positiva, men också de som är negativa och kritiska därför att de kopplar ihop det med något militärt.

Ett annat problem är att begreppet “humanitärt” ligger nära det som brukar kallas för humanitär handling och som är förknippat med olika hjälporganisationer och hjälparbetare.

På grund av att begreppet “humanitär intervention” kommit att skapa en så tydlig splittring så undvek ICISS att använda detta begrepp i sin rapport från år 2001 som handlade om skyldigheten att skydda (responsibility to protect).

Eftersom många kopplar ihop humanitär intervention med militär intervention så är det viktigt att påminna läsarna om att i FN-stadgan så är det klart och tydligt att militärt våld inte får användas i samband med internationella relationer. Det här förbudet finns i artikel 2.4 i FN-stadgan. I denna artikel påpekas att alla länder ska avhålla sig från att använda våld i samband med internationella relationer, men även avhålla sig från att hota med våld mot andra staters territoriella integritet eller andra staters politiska oberoende.

Sedan finns artikel 51 i FN-stadgan som tillåter användningen av våld i samband med självförsvar. Kapitel VII i FN-stadgan tillåter användning av våld, men i jämförelse med artikel 51 så måste denna användning av våld först godkännas av FN:s säkerhetsråd.

Vad gäller artikel 51 så framgår där att stater har rätt att använda våld i självförsvar när de har blivit attackerade, men frågan om självförsvarsrätt har kommit att diskuteras och bli mycket omtvistat och då speciellt hur långt självförsvarsrätten sträcker sig.

Det här var till exempel något som kom upp i samband med att Irak gick in i Kuwait i augusti 1990. FN:s säkerhetsråd röstade godkände då resolution 660 om kollektivt självförsvar. Det som var speciellt med just denna resolution var att den innehöll tydliga uttalanden om att syftet var humanitärt.

Rena militärinterventioner har däremot tolkats som olagliga enligt den internationella rätten, och det gäller oavsett om den som är den aggressiva parten säger sig agera för att förbättra det humanitära läget eller om de hänvisar till humanitära motiv (Hehir.2013:15-17).