Archive for December, 2012

Att vilja mycket!

December 27, 2012

Hej vänner och kära läsare!.

Denna gång tänkte jag skriva om något helt annat, nämligen det här med att Vilja väldigt mycket ….men inte få ut något av slitet!.

Det jag tänkte med det här var att jämföra arbetssökande med att spela i en 4:e eller 5:e kedja i ett Ishockeylag. För, det finns mycket de har gemensamt, nämligen den här attityden med att jobba hårt men inte få ut något av sitt slit. Många gånger leder det till att man överarbetar det hela och det skapar ofta mycket frustration för individen. Det är inte ovanligt att sådana personer “kör fast” i den miljö de befinner sig i och tillslut inser att det bästa är att flytta för att försöka få en omstart i en ny miljö, kanske till och med i ett nytt land eller på en ny kontinent.

Men, den stora skillnaden mellan arbetssökande och hockeyspelare, är ju att de arbetssökande är “arbetslös” dvs saknar arbetsgivare, medan en hockeyspelare ofta är anställd av en klubb och har ett kontrakt. Dvs, en hockeyspelare har någon som de kan prata med och försöka hitta en hållbar lösning tillsammans med. En arbetssökande har “ingen” att prata med för att försöka hitta en fungerande lösning utan är ofta helt ensamma och de har ofta både arbetsmarknaden och i värsta fall hela sitt land emot sig på grund av det etablerade hatet och de etablade fördomarna mot “ofrivilligt” arbetslösa.

För, som Sverige ser ut och fungerar idag så är Arbetsförmedlingen inte någon den arbetslösa kan samarbeta med utan Arbetsförmedlingen är “motpart”, dvs de har “inget” som helst intresse av att hjälpa den enskilda individen. Däremot har de intresse av att stjälpa den enskilda individen och förstöra hans / hennes liv för gott.

Därför behövs det helt andra lösningar, där arbetssökande precis som hockeyspelare kan ha någon som “företräder” deras intressen. Dvs, det behövs en motsvarighet till det vi kallar för “spelaragent” inom professionell hockey och basket. För, i dagens komplicerade värld så behöver man ofta ha någon som hjälper till och som kan sköta kontakterna, och som kan förhandla med potentiella arbetsgivare. För, den enskilda individen har ofta inte tid eller pengar för att sköta något sådant. Dessutom har individen inte den “makt” som tex en “agent” har som ofta har en stor firma…ofta advokatfirma i ryggen som är en maktfaktor.

För, det här med att vilja väldigt mycket men inte få ut något av sitt arbetssökande när man dag och och dag ut sitter helt ensam och i värsta fall är helt “utfryst” leder ofta till att man tillslut blir “utbränd” dvs man går in i väggen.

Dessutom blir man less när man kämpar som en galning men aldrig får ut något förutom negativt formulerade “nej tack svar” där det inte ens finns några förklaringar.  Det är helt naturligt att individen tröttnar om han/hon sliter som tusan men aldrig får något tillbaka för sitt slit. Man får inte ens ett “tack” eller någon “uppskattning” från något håll.

För, ingen skall behöva tolerera att bli hånad, bespottad , mobbad och trakasserad….vilket är något väldigt många arbetssökande idag tvingas utstå. Tänk dig själv att inte ha någon på din sida utan att konstant 24/7 ha allt och alla emot dig. Det sliter både ekonomiskt och psykiskt …vilket gör att hälsan tar ordentligt med stryk.

För, Sverige som land förlorar på att människor blir bemötta och behandlade som skit!.

Läsa och skriva!

December 27, 2012

Hej vänner och kära läsare!

För er som inte känner mig privat, eller som någonsin har träffat mig så tänkte jag berätta för er om mina intressen.

Mina stora intressen är att kommunicera/nätverka med människor i de sociala medierna och ute i verkligheten. Har med åren också blivit mycket intresserad av att skriva/blogga. När jag skriver så blir det ofta med någon koppling till mina intressen av världen utanför Sverige. Tex skriver jag ibland om lagstiftning i andra länder, men även om Amerika och Kanada rent generellt. Detta därför att när jag var ung så bodde och gick jag i skola i Amerika.

Förutom detta så är jag mycket intresserad av att läsa böcker, och jag läser deckare, biografier, faktaböcker och även böcker relaterade till min utbildning. Dessutom är jag mycket intresserad av att vara ute och fotografera, och det blir mycket naturfotografier för min del då jag älskar närheten till naturen. Är också mycket idrottsintresserad då jag som ung spelade juniorbasket hemma i Lund.

Den bok jag läser nu har titeln “Till varje pris” och är den senaste boken skriven av Mathias Sundin. Den handlar om den påhittade/fiktiva senatorn svensk-amerikanen Mark Eriksson i delstaten Minnesota.

Exkludering – bortsortering!

December 25, 2012

Hej vänner och kära läsare!.

Något som borde tas upp mycket mer utan att komma med “pekpinnar” eller med “hot” är det här med att bli “exkluderad/bortsorterad”.

Detta är viktigt att diskutera därför att det är alltfler som upplever att de blir exkluderade, bortvalda och som därför ofta “ofrivilligt” hamnat i en situation av ensamhet och utanförskap. Ofta behövs det inte mycket för att något sådant här skall se. Det kan räcka med att någon är lite avvikande eller annorlunda än vad resten är. Det kan handla om utseende, tex utländsk härkomst så blir man ofta exkluderad eller bortvald av svenska arbetsgivare. Men, det kan även handla om sådana saker som ens efternamn, eller ens utseende. Men, det är också mycket vanligt att människor blir exkluderade och bortvalda på grund av sin utbildningsbakgrund eller att de är lit för “mycket” och därmed inte uppfyller kraven i den oskrivna Jantelagen.

Numera ser vi också en annan tendens, nämligen att så kallade “återflyttare” blir exkluderade eller bortvalda när de söker jobb här hemma i Sverige. Hur detta skall lösas är en svår fråga eftersom förtroendet mellan arbetsgivare och arbetstagare idag helt saknas. Dvs, inte ens ett face-to-face möte för att försöka börja skapa förtroende är i princip möjligt eller välkommet. Dvs, många av dessa personer fastnar i ett “utanförskap” och många riskerar långvarig fattigdom och social utslagning.

Kanske behövs det ett “utvandringsdepartement/utvandringsministerium” som hjälper de som “inte” släpps in på arbetsmarknaden i Sverige men som det finns intresse av på andra kontinenter eller i andra länder.

Eller så får man titta på andra lösningar, tex förtidspension för dessa människor eller att man tar fram nya pengar från CSN så att dessa personer kan få en ny utbildning utomlands och på så vis få en möjlighet att starta ett nytt liv istället för att fastna i ett utanförskap i Sverige som de inte kan ta sig bort ifrån oavsett hur hårt de anstränger sig.

Kanske är det dags att införa en särskilt EU-kommissionär med fokus på “de exkluderade” , som jobbar bara med att hjälpa dessa att komma vidare eftersom de statliga arbetsförmedlingarna helt saknar intresse och helt saknar kompetens för att hjälpa människor som “inte” släpps in tex på grund av att de är för bra utbildade. En sådan EU-kommissionär borde i mina ögon vara en “advokat” som då kan fungera som “agent” för dessa personer. Precis som idrottsmän har sina spelaragenter.

Detta är en fråga som jag brinner för, därför att jag har personlig erfarenhet av att bli exkluderad och bortsorterad överallt på hela arbetsmarknaden i hela Sverige.  Jag är nämligen fullt arbetsför, fullt frisk, har bra utbildning och jag både kan och vill jobba.

Själv söker jag jobb inom både offentlig och privat sektor, och då runt om i hela vårt avlånga land. Jag har inga som helst problem att flytta till jobb och jag har aldrig gjort något olagligt och aldrig bemött eller behandlad någon potentiell arbetsgivare dåligt eller illa.

Så fort jag började söka jobb här hemma i Sverige så var varje dörr och väg framåt stängd och låst oavsett hur hårt jag ansträngde mig. Jag sökte jobb både direkt ute hos olik arbetsgivare inom offentlig och privat sektor, men även via olika bemanningsföretag. Men, jag fick varenda dörr stängd och låst i mitt ansikte. För varje månad och varje år som gick blev budskapet allt tydligare för mig, nämligen “du duger inte, du behövs inte och det finns ingen plats för dig någonstans”.

Men, jag gav i alla fall inte upp utan fortsatte att söka jobb runt om i vårt avlånga land inom både offentlig och privat sektor. Dessutom har jag sökt jobb i våra grannländer och i England….men ingenstans är jag välkommen.

Det har medfört att jag tänkt och grubblat mycket över det här med att bli exkluderad / bortsorterad!.

Det här med Traineeplats går heller inte för min del eftersom där är åldersgränsen 29år, och jag är 35+, så där har ytterligare en dörr stängts.

Dessutom har jag sökt olika yrkesutbildningar och kvalificerade yrkesutbildningar…..och då har också dörrarna stängts i mitt ansikte varje gång.

Det närmaste jag kom var antagningsprovet på en yrkesutbildning…..men det var ett så lätt antagningsprov så jag tillhörde de som blev “bortvalda”.Detta var på utbildningen till “juristassistent”. Att jag sökte detta beror på att jag har ett mycket stort intresse av att jobba med juridiken till vardags och därför har jag istället sökt mig små steg framåt genom olika fristående kurser i juridik bland annat har jag läst förvaltningsrätt vid IMER på Malmö Högskola, och Offentligrätt på Södertörns Högskola. Dessutom har jag läst grundkursen i Folkrätt/Internationellrätt på Försvarshögskolan i Stockholm.

Jag har komplett gymnasieutbildning och en fil.kand examen med huvudämnet statsvetenskap från Södertörns Högskola.

Dessutom har jag erfarenhet av utlandsstudier på Förvaltningsprogrammet vid Universitetet i Helsingfors , då de har ett helt svenskspråkigt program eftersom de har 6% av befolkningen som är svensktalande.

Tidigare i mitt liv har jag bott och gått i skola i Madison (Wisconsin) och La Jolla (California) så jag läser, skriver och talar flytande engelska.

Förutom detta så har jag mycket god datorvana (MS Office, OpenOffice, LibreOffice, E-postprogram, sociala medier osv).

Vad gäller arbetslivserfarenhet så har jag 6 månaders arbetslivserfarenhet från bemanningsföretag, och då jobbade jag för deras huvudkund Skatteverket, och dessutom jobbade jag en vecka ute på arkivet hos Kronofogdemyndigheten.

Så, jag har massvis att tillföra arbetsmarknaden och jag ser ingen anledning till varför jag skulle vara “fullständigt” oanställbar på den svenska arbetsmarknaden.

Det skulle nämligen kännas “fel” om jag tvingas gå i landsflykt/exil därför att jag inte släpps in på den svenska arbetsmarknaden.

Tankar kring livet

December 25, 2012

Hej vänner och kära läsare!.

Ibland så sitter jag och funderar över hur man har hamnat där man är, och varför livet har sätt ut som det gjort.

Två gånger i mitt liv har jag varit med om att “ryckas upp” från den invanda miljön för att sedan flytta någon annanstans

på grund av föräldrarnas jobb/karriär. Första gången var 1978, då familjen flyttade till Madison (Wisconsin) och stannade där i 18 månader.

Det var som att komma till en helt främmande plats, ett främmande land med ett helt främmande språk. Men, tack vare deras English as a second language som är en del av den vanliga skolan så lärde jag mig engelska mycket snabbt och jag upplevde därför aldrig något utanförskap.

Andra gången var 1988, då vi för 6 månader flyttade till La Jolla (California). Då kunde jag ju språket och kom in i det hela från dag ett. Inte heller då upplevde jag något utanförskap utan kom snabbt in i gemenskapen. Det var väldigt lätt att få nya vänner och skolkamrater.

Men, det här var inte något som togs väl emot i den svenska skolan, för jag upplevde hela tiden att jag känner mig inte som de andra. Men, man påverkas mycket av den kultur man är del av men även av kulturer man varit del av.  Efter första amerikaresan , så kom min klasskompis Sara hem till samma klass straxt efter mig och hon fick jag en naturlig kontakt med. Även hon var mer utåt och mer pratsam ….dvs mer amerikaniserad än svensk i sitt sätt att vara.  Dessutom kom Saras föräldrar från samma uppväxtort som mina föräldrar, vilket ju skapade en viss trygghet. Vi kunde prata med varandra och förstå varandra på ett annat sätt än med de andra som gick i vår klass. När vi började högstadiet på en annan skola närmare stan så kommer jag ihåg en flicka från parallellklassen som när hon återvände från Amerika blev “utstött” av de andra i sin klass därför att hon blivit mer “olik” de andra. Så, hon började umgås mycket med oss andra.

Så, ju mer vi pratade om de här sakerna så blev det uppenbart för oss att något är väldigt konstigt. Flera år senare när vi blivit vuxna och vi börjat förstå oss på saker och ting….så har vi kunnat läsa olika forskares böcker och där hittat fenomenet Anti-Americanism.

Det gör att nu kan jag åtminstone förstå vad det är som är själva problemet, nämligen fördomarna mot Amerika och vad det landet/den kontinenten står för.

Det här har gjort mig intresserad av det här med att vara annorlunda oavsett vad det beror på. För Sverige har ju förändrats över tid då Sverige blivit mer mångkulturellt och förhoppningsvis mer tolerant mot det som är annorlunda eller avvikande. Men, istället har vi sett en framväxt av nationalism och rasism i Sverige och i vår nära omvärld där man spelar på det här med vi och dem.

Så, istället för att bygga gemenskap så har vissa krafter försökt att slå in en kil mellan människor för att sprida fördomar och intolerans.

Själv känner jag ofta att jag har lättare för att få vänner bland människor med annan etnisk bakgrund än svensk, och det har gjort att jag trivts väldigt bra under mina studier vid Södertörns Högskola och Malmö Högskola. För, jag har hela tiden känt att jag har haft svårt att bli accepterad här hemma i Sverige och det har jag känt väldigt tydligt under hela mitt jobbsökande. Det har hela tiden varit stopp för mig överallt utan några som helst förklaringar.

För, det här med att vara annorlunda på något sätt kan ju bero på väldigt många olika saker. Så, jag tycker mig kunna förstå hur de som är internationellt adopterade till Sverige måste känna. Men, i mina ögon är de lika svenska som vi andra och vi skall “inte” sprida fördomar eller intolerans gentemot människor som är annorlunda eller avvikande. Vi skall istället bygga gemenskap och broar mellan människor för det är något som berikar hela samhället och var och en av oss.

Så, jag skulle gärna jobba med frågor som rör internationalisering, globalisering, mångfald och samarbete mellan människor från olika länder, kulturer och religioner.

För, jag trivs väldigt bra tillsammans med människor från andra bakgrunder då jag hela tiden lär mig något nytt av dem.

Att vara människa!

December 15, 2012

Hej vänner och kära läsare!

Jag sitter ofta och funderar på varför det här eller har blivit så här, dvs att det skall vara så svårt att få en plats på arbetsmarknaden och i samhället. När vi var yngre så fick vi ofta höra att “utbildning löser alla problem”. Men, nu många år senare kan vi konstatera att det var en “lögn”. För, aldrig tidigare har vi haft så många välutbildade och så många unga välutbildade med minst en examen från högskolan och som ändå inte får några jobb oavsett hur många 1000 jobb de söker.

Vi ser en allt hårdare sortering och utsortering av människor, och det är många som inte får en möjlighet att komma till sin rätt i samhället. De skickas direkt ut i utanförskap därför att de är annorlunda eller avvikande på något sätt. Det kan handla om utseende, religion, kultur, etniskt ursprung eller bristande arbetslivserfarenhet. Men, vi ser nu också att erfarenhet från andra länder kan “straffa sig” i Sverige. Det syns i artikeln med rubriken “ovälkomna återvändare” som publicerats i tidskriften Jusektidningen.

Vi ser också att de som har gått delar av sin skolgång utomlands har problem att ta sig in i gemenskapen igen när de återvänder hem till Sverige. Jag känner flera som gått i skola i Amerika och som blivit “utstötta” när de kommer hem igen. De blir liksom den som alla “hackar på”. De får svårt att få vänner och blir ofta väldigt ensamma. En del av dem här blir “outsiders” för alltid, och en del utvandrar tillbaka till det land där de gick i skolan en gång i tiden eftersom de inte längre känner sig välkomna i Sverige.

Vid flera tillfällen har jag hört statsministern säga att “vi vill inte ha ett “vi mot dem” samhälle!. Men, sedan vänder han bara på klacken och kör med retorik om “arbetande mot arbetslösa, sjuka mot friska osv”. Dvs, han befäster fördomarna gentemot “de andra”.

När bortsorteringen/utsorteringen av människor blir allt råare och brutalare , så är det ju klart det påverkar människors hälsa. Människor som blir exkluderade och känner att “jag får inte vara med” tar illa vid sig och blir förbannade. Det finns en gräns för hur länge man klarar av att bli “nobbad” av hela arbetsmarknaden eftersom det påverkas ens privatekonomi, och i värsta fall så kraschlandar hela ens privatekonomi på grund av det här. När man då märker att “ingen” står vid ens sida och man lämnas i sticket då är det lätt att man ger upp och tycker att “varför skall jag anstränga mig när jag bara får skit tillbaka?”.

Ett samhälle där människor känner sig utanför, bortglömda och att ingen ser eller vill ta tillvara deras kunskaper och erfarenheter kan leda till ökade motsättningar, ökad bitterhet från de som “inte” får vara med. Det kan också leda till att människor väljer att vända sitt land ryggen och att de istället söker sig till någonstans där de känner att de får vara med och där deras liv spelar någon roll. För, jag är övertygad om att människan är en social varelse och att när man blir “utstött” så vantrivs man och vill då bort från den miljön och i värsta fall vill man kanske “emigrera/utvandra” till någonstans där man känner sig välkommen, behövd och önskvärd.

För, tänk dig själv in i den situationen att du inte känner dig hemma i ditt eget land, känner dig utanför och rotlös…därför att oavsett hur hårt du anstränger dig så duger det inte. Tänk dig själv in i situationen att alla arbetsgivare där du söker jobb “nobbar” dig utan att du får veta varför och att det slår över i “utfrysning” och olika former av mobbning.

Är det kanske dags att titta på ett annat system för arbetsmarknaden, tex Entry Level , för att göra det enklare att få in en stabil fot på arbetsmarknaden och för att på den vägen sedan kunna skapa sig ett fungerande ekonomiskt och socialt liv.

Om det inte går att förändra den svenska modellen, och att fler fortsätter att lämnas i “ofrivillig” arbetslöshet….så är det kanske dags att införa “emigrations och utvandringshjälp” och kanske ett “utvandringsdepartment/utvandringsministerium” inom ramen för regeringskansliet. Detta så att de som är friska och som kan och vill jobba, men som inte ryms på svensk arbetsmarknad kan få ekonomisk hjälp för att starta ett nytt liv någon annanstans där de lättare kan få in en fot på arbetsmarknaden än i Sverige.

Men, i dagsläget där världsekonomin är i kris så måste vi börja tänka och agera på ett nytt sätt!. Man kan inte ha samma sätt oavsett konjunktur. Alla måste inse att utslagningen av människor är ett hot mot sammanhållningen i nationen. Vi ser det särskilt bland lågutbildade som har en tendens att i tider av social och ekonomisk oro rösta på populister och nationalister så de upplevs erbjuda den trygghet som de etablerade partierna inte kan erbjuda.

Därför måste vi börja ställa oss själva ett antal frågor:

– Hur förändrar vi de mycket negativa attityder som idag finns mot arbetslösa , långtidsarbetslösa och andra utsatta människor i vårt samhälle?.  

– Hur kan vi skapa tillit och förtroende för varandra som människor, istället för att öka motsättningarna i samhället?.

– Hur skall vi ta tillvara människors kunskap, kompetens och vilja att bidra?. Hur kan vi tex ta tillvara de fördelar som mångfald skapar, och på så vis ta tillvara kunskaper och kompetenser från andra länder och kulturer?

– Hur skall vi få stopp på bortsorteringen och exkluderingen av fullt friska människor, som kanske är lite      annorlunda eller avvikande på något sätt?

– Hur skall utbildningssystemet reformeras så att inte människor går direkt från utbildning till FAS 3 och evigt utanförskap?

– Skulle vi kunna tänka oss ett system med “transferstudent” under pågående termin, dvs om det visar sig att det inte finns någon efterfrågan/avsättning på arbetsmarknaden vad gäller den kunskap man har påbörjat att skaffa sig , så kan man få göra “transfer” till annan utbildning, annat lands utbildning under pågående termin?.

– Hur skall de som arbetsgivarna “inte” anser platsa någonstans på arbetsmarknaden trots att de har bra utbildning ta vägen, finns det tex möjligheter att kunna hjälpa dem att starta ett nytt liv i en annan stat eller på en annan kontinent?

– Kan vi tänka oss att den som söker jobb men inte släpps in, och som redan förbrukat sina CSN-terminer kan få nya CSN-terminer för att slippa FAS 3 eller totalt utanförskap och utslagning …och på så sätt kunna skaffa sig en ny utbildning och få en ny chans att bli anställningsbar på den svenska arbetsmarknaden?

– Skulle vi kunna ta efter det system som används inom Internationell Ishockey, där ledig arbetskraft kan bli “utlånad” till ett annat land eller en annan kontinent där denna arbetskraft behövs?. 

Personlig eller opersonlig

December 12, 2012

Hej vänner och kära läsare. Det är ofta diskussioner om hur man bör vara i de sociala medierna. Vissa tycker det är okej att vara personlig och visa känslor. Andra anser att man skall vara opersonlig och känslokall. Själv föredrar jag det första, därför att set bättre stämmer överens med min personlighet.

Att överklaga “anvisning” till FAS 3

December 11, 2012

Hej vänner och kära läsare!.

Efter att just ha varit i kontakt med Mikael iMike Persson, som skriver om det här med arbetsmarknad på sin blogg, och där tar upp det är med “om” en anvisning till FAS 3 är överklagbart, och dessutom fått svar från AF så tänkte jag klargöra rättsläget.

Arbetsförmedlingen är en Myndighet, och enligt gällande förvaltningslag så finns det möjlighet till omprövning och överklagande enligt 22§ och 22a§ i Förvaltningslagen.

Det som krävs då är att det föreligger ett “beslut”.

Därför är den juridiska “knäckfrågan”  i detta sammanhang: är en “anvisning” att betrakta som ett “beslut”?. Detta är viktigt därför att alla beslut från en myndighet går att överpröva och sedan överklaga med stöd av i första hand Förvaltningslagen 22§ och Förvaltningslagen 22a§. Sedan finns det ett rättsskydd i form av Europakonventionen artikel 6.1. Denna artikel har Sverige brutit mot tidigare just därför att det “inte” fanns någon möjlighet att överpröva, eller överklaga. Så, om AF påstår att en “anvisning” till FAS 3 “inte” går att överklaga så tyder det på att “anvisningen” inte är ett beslut. Då är frågan vad anvisningen har för “juridisk” status…dvs vilken “rättsverkan” har en “anvisning” till FAS 3.

Med vänlig hälsning

Mikael Drakenberg

Fil.kand

Rättsvetare

De sociala mediernas baksida!.

December 10, 2012

Nätets och de sociala mediernas “baksida”!. Det jag menar är givetvis problemet med att människor utsätts för attacker, kränkningar och annat skit som man “inte” skall behöva acceptera. Den stora internationella och globala frågan är: Hur skall vi få en tryggare och trevligare miljö i de sociala medierna och få “stopp” på alla former av attacker, kränkningar, personangrepp på nätet och i de sociala medierna?. Denna fråga är särskilt relevant eftersom de sociala medierna och Internet som helhet är globalt och därmed “inte” något som faller under någon enskild stats överhöghet. Idag är det bara delstaterna Texas och California som har hårda regler och straff i samband med attacker, kränkningar och personangrepp på nätet. Detta då de har lagar som förbjuder att man ägnar sig åt vad som benämns “impersonation”. Dvs, att man gömmer sig bakom någon annans identitet för att ge sig på någon annan på nätet eller i de sociala medierna. Kanske behöver vi införa någon global “oberoende” organisation som världens länder är med i och som kan utfärda lagar och regler på internets område, men då behövs det också “sanktionsmöjligheter”. Detta är tyvärr en “utopi” i dagsläget eftersom man brukar tala om den internationella arenan som att det inte finns någon överstående “domstol” som kan döma i tvister, vilket syns vid internationella konflikter och olagliga interventioner. Man brukar inom forskningen tala om att det är ett “anarkiskt system”. Men, något måste verkligen göras för att stärka säkerheten för de som har delar av nätet som sin arbetsplats tex de som verkar i de sociala medierna. För, alla former av mobbning, trakasserier, attacker osv måste “omedelbart” stoppas!.

Samhället och kroppsfixeringen/utseendefixeringen!

December 9, 2012

Hej vänner och kära läsare!.

Idag skriver jag om något helt annat än vad jag brukar skriva om.  Jag har nämligen tänkt mycket kring ett mycket stort problem i vårt samhälle nämligen “kroppsfixering/utseendefixering”.

Under mycket lång tid så har medierna i Sverige, och då särskilt kvällspress och sensationspress förmedlat ett fullständigt förvriden bild över hur människor skall vara och se ut.

Det jag tänker på är att tidningarna ofta sänder ut budskap till i första hand unga flickor och pojkar kring det här med människokroppen. Dvs, normen som de försöker sprida är att unga flickor skall vara “trådsmala/anorektiska” för att passa in normen. Detta är sjukt, därför att det leder till bantningshysteri och att både flickor och pojkar drabbas av anorexi och bulemi.

Skvallerpressen har på något “sjukt” sätt använt sig av Hollywood för att sätta exempel, vilket sänder helt fel signaler. Dvs, det här med att flickor/unga flickor skall vara trådsmala och ha ett perfekt leende för att “passa in”.

Den här uppfattningen att minsta lilla skavank eller avvikelse från normen om det “hyperperfekta” utseendet måste åtgärdas leder ju till helt konstiga saker, tex det här med bröstförstoringar, men även det här med att i princip de flesta unga flickor behöver ha tandställning för att få det perfekta leendet.

Vi har helt glömt det “inre”, och fastnat i en “utseendefixering” som är sjuklig och skadlig.

Med det “inre” menar jag att man har ett stort, varmt och kärleksfullt inre…tex ett stort och kärleksfullt hjärta , med förmågan att kunna älska en annan människa precis så som han/hon är.

Det här med att skapa sjukliga ideal, där bara de “hyperperfekta” passar in skapar en “utsortering” av fullt friska människor som betraktas som “odugliga”. Vi ser att detta leder till att alltfler blir “ensamma” mot sin egen vilja.

Tänk dig själv att hamna bland de som aldrig får uppleva att bli omtyckt eller älskad!.

Så, därför måste vi eftersträva ett mer hälsosamt ideal, där var och en duger precis så som han/hon är. Dvs, vi måste “sluta” döma människor bara baserat på utseende. Vi måste istället ha viljan att lära känna varandra som människor, och att lära känna varandras inre och se allt det fina som finns hos våra medmänniskor. Att som idag envisas med att sitta och leta fel hos andra människor leder bara till “ökade” motsättningar. Låt oss därför slå in på en ny väg framåt, där målet är ett varmare och kärleksfullare samhälle och en större gemenskap.

För alla människor förtjänar att få bli älskade, och ingen skall behöva uppleva ofrivillig ensamhet och att “ingen” älskar en.

Således säger jag som så att: Döm “inte” en annan människa bara baserat på hans/hennes yttre…..!