Olika former av nationalism

I dessa tider när det jämnt och ständigt talas om Sverigdemokraterna i våra tidningar och på nätet, så tänkte jag ta upp fenomenet nationalism och att det finns olika former av nationalism. Det är inte bara i Sverige det här fenomenet syns utan det syns även i våra grannländer. I dessa tider av ekonomisk och social oro så ser vi tyvärr en växande nationalism och främlingsfientlighet.  Därför känns det relevant att ta upp fenomenet nationalism och förklara de olika former som finns och vad de innebär.

De vanligaste formerna av nationalism är liberal nationalism, konservativ nationalism, expansionistisk nationalism, och antikolonial nationalism.

Nationalismens politiska karaktär har kommit att bli mycket omstridd, och detta därför att å ena sidan så kan nationalismen fungera som en progressiv och befriande kraft där det erbjudas hopp om nationell enhet och oberoende. Å andra sidan kan nationalismen framstå som en irrationell och reaktionär kraft som tillåter politiska ledare att genomföra politik som innebär bland annat militär expansion. I samband med begreppet nationalism så brukar ofta begreppet Xenofobi nämnas, dvs en form av rasism och intolerans mot det som är främmande eller avvikande på något sätt.

Liberal nationalism

Liberal nationalism har sin grund i den klassiska europeiska liberalismen, och tar sin grund i antagandet att mänskligheten helt naturligt är uppdelad i en samling av nationer och där varje nation har sin separata identitet. Nationen är därför ett genuin och organisk gemenskap, och inte en artificiell konstruktion av politiska ledare eller härskande klasser. Grunden är därmed att varje nation åtnjuter ett nationellt självbestämmande.

Den liberala nationalismen ställer inte olika nationers intressen mot varandra. Istället så utgår den liberala nationalismen från att varje nation har rätt till frihet och självbestämmande, och här är alla nationer att betrakta som jämställda. Den liberala nationalismens mål är därför en konstruktion och en värld av suveräna nationer.

Liberalismen utgår därför ifrån individen och att varje individ har samma mänskliga värde. Dvs, liberalismen utgår ifrån en form av universalism som innebär att varje individ har samma status och rättigheter. Detta benämns ofta i form av mänskliga rättigheter (Heywood.2013:116-117).

Konservativ nationalism

En stor skillnad mellan konservativ nationalism och liberal nationalism är att de konservativa mer fokuserar på social sammanhållning och allmän ordning. Här används ofta benämningen nationell partriotism. Konservativ nationalism tenderar ofta att försöka etablera nationsstater istället för att fokusera på en process av nationsbyggande. Den konservativa nationalismen har kommit att kännetecknas av och inspireras av föreställningen att nationen är hotad antingen inifrån eller utifrån. Den inre fienden har kommit att utgöras av klassantagonism och rädslan för social revolution. Därför har konservativa nationalister kommit att se nationalismen som ett svar på socialismen, detta då patriotisk lojalitet ofta är starkare än klass solidaritet och därmed integreras arbetarklassen in i nationen. Konservativ nationalism har ofta kommit att kopplas samman med militära äventyr och expansion, och att de är mer inåttittande (Heywood.2013:118-119).

Expansionistisk nationalism

Den expansionistiska nationalismen har en aggressiv, militaristisk och expansionistisk karaktär. Denna form av nationalism kan ses som en antites i relation till tron på lika rättigheter och självbestämmande. Något som ofta finns som kännetecken för expansionistisk nationalism är bilden av andra nationer eller raser som ett hot eller en fiende. Ett begrepp som ofta kopplas samman med den expansionistiska nationalismen är chauvinistisk nationalism där målet är att etablera en klar distinktion mellan dem och oss, dvs vi och dem.

Det innebär att det måste finns ett “dem” att hata för att det ens skall gå att etablera ett “vi”. På så vis delar man in världen i en “in-grupp” och en “ut-grupp”. Det medför att “ut-gruppen” får agera syndabock för allt dåligt och all frustration som “in-gruppen” upplever (Heywood.2013:120-121).

Anti-kolonial nationalism

De första formerna av anti-kolonial nationalism var inspirerade av den klassiska europeiska nationalismen och idén om nationellt självbestämmande. Men många afrikanska och asiatiska nationer befann sig i en helt annan situation än de europeiska staterna under denna period. För afrikanska och asiatiska nationer så var målet politiskt oberoende starkt kopplat till social utveckling, och att få ett slut på situationen som underlydande till de industrialiserade staterna i Europa, men även USA. Således var målet för den nationella befrielsen tvådelad och innehöll både en ekonomisk och en politisk dimension (Heywood.2013:122).