Att beskriva min kompetens så att den kan förstås av uppdragsgivare!.

En beskrivning av min kompetens

Vad gäller juridik som är ett mycket stort ämne, så har det ingått förvaltningsrätt, offentligrätt och internationell humanitär rätt / folkrätt i min juridiska skolning. Mitt huvudämne är statsvetenskap och min Magisteruppsats handlade om att upprätthålla internationell ordning och säkerhet efter terrorattackerna den 11/9 – 2001. Där analyserade jag återrapporteringen till FN:s säkerhetsråd, vilket reglerades i säkerhetsrådets resolution UNSC res 1373 (2001). Det handlade om vilka åtgärder som medlemsstaterna vidtagit för att bekämpa internationell terrorism. Examen i ämnet statsvetenskap tog jag ut år 2006 från Södertörns Högskola.

Inom utbildningen i offentligrätt och förvaltningsrätt så låg fokus på individens relation till staten i samband med myndigheternas beslutsfattande. Här finns det bland annat reglerat om hur handläggningen av ärenden ska gå till, och om individens rättssäkerhet. Det är något som återfinns i Förvaltningslagen. Där finns det också reglerat om hur en individ kan få ett beslut omprövat eller överklagat. I utbildningen ingick även att jobba mycket med olika rättsfall inom olika områden, däribland frågor som berör miljöfarliga verksamheter och hur de regleras i olika lagstiftningar. Det kan handla om allt ifrån kärnkraftsanläggningar till utsläpp från fabriker som kan skada grundvatten osv. Sedan fick vi också lära oss om hur det går till när det går från att vara ett förvaltningsärende som styrs av förvaltningslagen, till att bli en förvaltningsprocess i domstol som styrs av förvaltningsprocesslagen. Inom ämnet offentlig rätt så ingick även ett tyngre moment inom EU-rätt. Där fick vi lära oss allt som är relevant angående EU-fördraget, och om hur olika direktiv respektive förordningar införlivas i de nationella lagstiftningarna. Här fick vi även lära oss om vad som händer vid en konflikt mellan nationell rätt och EU-rätt, nämligen om EU-rättens företräde.

Studierna i Internationell Humanitär rätt (Folkrätt) har jag genomfört vid Försvarshögskolan i Stockholm, och den utbildningen höll mycket bra kvalitet. Där hade vi bland annat gästföreläsare med som varit ute på fältet och jobbat med dessa frågor. Kursansvarig var då Ola Engdahl, han har bland annat jobbat som Legal Advisor i samband med FN:s fredsbevarande operation nere på Balkan. Bland gästföreläsarna ingick bland annat två personer som jobbat som Legal Advisors inom ramen för Sveriges deltagande vid piratjakten i Adenviken utanför Somalias kust, men även personer som deltog vid Libyeninsatsen, då den svenska delen av styrkan var baserad i Italien.

Det som gör utvecklingen problematisk, och samtidigt försvårar möjligheterna att ingripa är att grunderna i Folkrätten, nämligen artikel 2 (4) föreskriver icke-våld. Dvs att i första hand så råder ett våldsförbud. Under senare år så har det varit en mycket aktiv diskussion bland olika experter hur vi ska tolka självförsvarsrätten som finns i artikel 51 i FN-stadgan. Bland annat ordalydelsen och begreppet “armed attack”. Detta blev extra tydligt efter terrorattackerna den 11 september 2001. Våldsförbudet år som sagt inte absolut, därför att i FN-stadgan artikel 42 så ges FN:s säkerhetsråd rätten att besluta om vidtagande av militära åtgärdar. Det innebär att när ett sådant beslut sker så ges stater rätt att använda våld, trots skrivelsen i artikel 2(4) i FN-stadgan.

Andra kunskaper jag besitter är att kunna förklara orsakerna bakom många av de konflikter som vi får höra talas om via våra medier. Detta då jag också läst ett par kurser i ämnet Freds- och konfliktvetenskap på IMER vid Malmö Högskola. I denna utbildning så var det stor bredd med både jurister, sociologer, socialantropologer och en del andra som gick in som föreläsare. Många av dagens konflikter handlar om gamla orättvisor som kan härledas tillbaka till kolonialtiden i Afrika. Kolonialherrarna drog upp raka gränser och tog inte hänsyn till hur verkligheten såg ut på marken. Det skapade grunden till många av de etniska och religiösa konflikter som vi ser i bland annat Afrika. Konflikterna i Mellan Östern däremot handlar mycket om kontrollen över naturresurser, och intäkter från exporten av råvaror, däribland olja. Men, Mellan Östern är mer komplicerat än så eftersom där finns så många olika grupper, både politiskt, kulturellt och religiöst. Ett annat problem är att de diktaturer som avlöst varandra har gynnat den ena gruppen på den andra gruppens bekostnad. I vissa fall har det till och med handlat om att minoriteten förtrycker majoriteten. Så var det under Apartheidtiden i Sydafrika, då minoriteten Vita som förtryckte den svarta majoriteten.

Det stora problem på senare år är att vi har gått ifrån traditionella fredsbevarande uppdrag under FN:s ledning till mer av fredsframtvingande uppdrag som kommit att bli mer våldsamma. Där har det ofta varit som så att det varit Nato som har haft befälet på marken med FN:s godkännande eftersom alla operationer föregås av ett beslut i säkerhetsrådet. När säkerhetsrådet har fattat beslut om en fredsoperation, så utvecklar de ett mandat och ingår avtal med regimen i landet om vad en sådan här styrka får göra, respektive inte göra. Bland de regler som man kommer överens om innan en styrka skickas är rules of engagement (ROE).

Inom den internationella humanitära rätten så finns det ett antal grundläggande principer, nämligen distinktion, som regleras i distinktionsprincipen i TP 1 artikel 48. Det innebär att  att vid en väpnad konflikt så ska det alltid göras skillnad mellan civilbefolkning och kombattanter, och mellan militära mål och civila objekt. En annan viktig princip är proportionalitetsprincipen. Denna princip reglerar att attacker mot militära mål måste ställas in om de ligger i närheten av civila objekt eller om civila personer befinner sig direkt i närheten av militära mål. Sedan finns det också en försiktighetsprincip. Det innebär att en ständig försiktighet måste tillämpas när det handlar om militära operationer för att skydda civilbefoliningen och civila objekt.

Under senare år så har det också uppstått problem kring hur vi ska kunna urskilja olika personer som deltar i olika väpnade situationer / konflikter. Ett exempel som brukar användas av forskarna är interventionen i Afghanistan efter 9/11. Speciellt hur vi eventuellt ska kunna förstå gripandet av personer som fördes till Guantanamo Bay från Afghanistan. Detta då begreppet “unlawful combattant” kom att tillämpas av den USA ledda alliansen. Problemet här är att i folkrätten så finns det bara tre olika statusar som accepteras, och det är kombattanter, icke-kombattanter och civila.

profil 3

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s


%d bloggers like this: