The outsider

Mycket i vårt samhälle är uppbyggt på jobb och pengar, men även att man förväntas vid en viss ålder att ha bildat familj. Men, det är inte alla av oss som har det så. Jag kan bara tala för mig själv, och jag har alltid känt mig som en outsider i det svenska samhället. Under min skoltid var jag långt ifrån något ljus och redan då hade jag riktigt få vänner, och ingen som jag skulle kalla för “nära / äkta” vän.

Böckerna har blivit den värld som jag vänt mig till för att inte sitta och tänka för mycket. Från faktaböcker finner jag en del svar på livets frågor. Sedan läser jag mycket andra böcker på engelska, då american english varit helt naturligt för mig sedan 6 års ålder, och första amerikaresan.

I skolan därborta upplevde jag det som lätt att få kontakt med människor och få nya vänner. Detta då de har en annan kultur därborta, och det är naturligt att gå fram och småprata med främmande människor. Så är det inte i Sverige där vi är lite mer tillbakadragna och upprätthåller en mur som vi inte släpper någon innanför.

Även andra amerikaresan i slutet på 1980-talet blev positiv för min del, då jag där fick kontakt och vänner redan första dagen. Det var inga som helst problem att bli en del av gemenskapen i och med att jag redan behärskade språket och kulturen. Dessutom gillar jag det här med ett socialt sammanhang, vilket det är i skolan eller på en arbetsplats.

När väl gymnasiet var avklarat här hemma i Sverige, så kände jag en viss tomhet, och behövde därför en nystart någon annanstans. Då dök det upp en möjlighet för mig att söka till universitetet i Helsingfors, där de har en utlandskvot, vilket gör att vi inte konkurrerar med de egna medborgarna. Jag minns det varma mottagandet redan första dagen och jag kände mig både hemma och välkommen. Den svenskspråkiga enheten (Svenska Social och kommunalhögskolan) är en relativt liten enhet och därmed enkla kommunikationsvägar. Studenterna där var jättetrevliga att ha med att göra, och det var aldrig några problem.

När jag återvände hem till Sverige efter studietiden i Finland, så kände jag att något inte riktigt var som det ska vara. Detta då arbetsgivarna verkade väldigt rädda för mig, och det helt utan anledning. En del intervjuer blev det visserligen men tyvärr tog det stop där. Men, jag gav inte upp för det utan fortsatte att söka olika jobb runt om i vårt avlånga land samtidigt som jag byggde på min utbildning genom att läsa in magisterutbildningen i statsvetenskap på Södertörns Högskola utanför Stockholm. Men, jag upplevde att det var svårt att få riktig kontakt med människor utanför studierna.

Det var bara tre personer som jag fick riktigt bra kontakt med nämligen mina studiekamrater Jenny Eriksson, Kristin Gillqvist och Marie Thorstensson. De har jag fortfarande bra kontakt med och vi samtalar då och då via Facebook eftersom vi bor på helt olika orter.

Eftersom jag är envis och aldrig ger upp så har jag hela tiden fortsatt söka jobb runt om i vårt avlånga land, och hela tiden varit öppen och ärlig mot samtliga potentiella arbetsgivare. Då jag vet att det är stenhård konkurrens om alla jobb, så lägger jag inte skulden på någon annan. Det gäller bara att göra sitt allra bästa och försöka hitta olika vägar framåt.

Den sociala biten började fungera för mig först år 2013 i samband med att jag återvände hem till Skåne. Där fick jag kontakt med Nina Jansdotter och hennes team. Jag var inbjuden till ett lunchmingel och där träffade jag för första gången Nina Jansdotter och Ingvar Nilsson, men även andra som hade någon koppling till hennes team. Det var en så avslappnad och trevlig stämning, och alla var jättetrevliga. Jag kände mig hemma direkt. Både Nina och Ingvar är fantastiska på alla sätt och vis, och de är mycket inspirerande. Tack vare dem har jag lärt mig massvis och jag har träffat jättemånga positiva och inspirerande människor.

Sedan en dag så fick jag frågan av Nina om jag vill sitta tillsammans med resten av teamet på företagshotellet Mindfloor i Malmö. Givetvis blev jag väldigt glad och tackade ja. På Mindfloor, som ägs och drivs av Helene Colak är det en så positiv stämning, och där sitter entreprenörer som inspirerar varandra och som samverkar. Här känner jag mig både välkommen och hemma, då det är en så gemytlig stämning. Varannan måndag så håller Helene Colak i Måndagsboost. Då är det någon som håller en kort presentation/föreläsning, och sedan när vi samlat in alla visitkort, så dras det ett eller flera visitkort ur burken. Den som blir dragen får komma fram och presentera sitt företag och vad han/hon behöver bli bättre på och behöver hjälp med.

Numera fokuserar jag på att vara frilandsskribent, men även att jobba en del med sociala medier då jag sköter en grupp om trafiksäkerhet och en annan om solenergi. Dessutom sköter jag om omvärldsbevakning av sociala medier via Megasocial PR på Twitter.

Alla på Mindfloor förtjänar massvis av beröm, men en person vill jag lyfta fram lite extra, nämligen min fina vän Suzana Dropuljic Almasi. Hennes talang inom det grafiska talar för sig själv och wow vilken kreativitet hon besitter. Det finns väldigt få människor som har ett så stort hjärta som Suzana, och det gör att jag uppskattar hennes vänskap väldigt mycket.

En annan person som jag har en del samarbete med uppe på Mindfloor är redaktören för vår sajt femsnabbatips, nämligen Carin Andrén. Hon är otroligt duktig och framåt när det gäller att skriva och publicera artiklar på vår sajt. Så, där försöker via alla hjälpas åt att dela så att tipsen når ut till många fler personer på olika sociala nätverkssajter.

Två andra personer som inte får glömmas bort är till att börja med Sveriges bästa och mest kreativa fotograf Jens C Hilner. Hans fotografier och skapelser inspirerar oss andra. Dessutom har vi eventfotografen Alex Wayne, som alltid har en positiv attityd vilket jag uppskattar.

Så, jag är glad varje dag då det är dags att åka in till Mindfloor då jag vet att det alltid kommer att bli en riktigt positiv dag.

Hemma på landet

Advertisements

One Response to “The outsider”

  1. Vill vara anonym Says:

    Tack,vilken fin artikel.Tänk om man haft denna möjlighet som ung!!?Hur kunde livet sett ut tex.för min del.Jag som alltid placerades med en suck,utanför gemenskapen…Jag var skilsmässobarn,och låg sas.inte högt i kurs varken i småskolan eller i de högre klasserna.Jag skulle veta hut som inte visste ngt.eller var värt att satsa på, i något lämpligt “utrymme”.En outsider har jag varit sedan liten flicka.Nu är jag gammal och passar inte heller någonstans mer.Så kan ett helt liv gå förbi!
    Sånt var livet på 50-talet i Finland.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s


%d bloggers like this: