PHILLIPSKURVA, ARBETSLÖSHET OCH INFLATION

År 1958 så publicerade AW Phillips en artikel som kom att bli mycket berömd. Artikeln handlade om sambandet mellan nominella löneförändringar och arbetslöshet i Storbritannien. Slutsatsen som Phillips drog var att den nominella lönestegringen var helt beroende av efterfrågan på arbetsmarknaden, och att arbetslösheten därmed fungerar som en tecken på hur bra eller dålig efterfrågan det är på arbetsmarknaden. Det innebär att när arbetslösheten är låg så råder det samtidigt större lönestegringar.

Under 1960-talet så utvecklades denna forskning, och nya modell togs fram. Bland annat så kom Milton Friedman och Edmund Phelps att presentera ett argument som går ut på att det inte finns några samband mellan arbetslöshet och inflation.

Ännu mer kontroversiellt kom teorin om den naturliga räntan att bli. Denna teori kom att utgöra grunden för diskussionerna och argumenten för jämviktsarbetslöshet (NAIRU).

Den ursprungliga hypotesen om förhållandet mellan arbetslöshet och inflation kom också att undergrävas under 1970-talet, bland annat därför att ett flertal länder hamnade i en situation där de samtidigt hade hög arbetslöshet och hög inflation. Beteckningen för detta är stagflation (Björklund mfl.2014:302-303). Min nya profilbild

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s


%d bloggers like this: