SOCIALA MEDIER – POLITISK KOMMUNIKATION OCH UTVECKLING

Ett forskningsområde har fått större genomslag än många andra under de senaste åren. Det handlar om online kommunikation och sociala nätverkssajter, och då kopplat till teknologi för politisk och social förändring.

Bland annat så har Mahajan (2009) analyserat hur online kommunikation fungerar i Indien, och detta för att försöka förstå hur sociala nätverkssajter kan användas på ett sätt så människor kan kontakta varandra, för att på den vägen stödja något som de tycker är behjärtansvärt trots de långa fysiska avstånden och tidsskillnaderna.

Det visar sig att kommunikation online kan användas för både politisk och social förändring, men utvecklingen kan också vara en nackdel då det på ett negativt sätt kan förändra vardagslivet, men även det sociala och politiska systemet inom ett land.

En annan forskare, nämligen Shirky (2011) argumenterar för att användningen av sociala medier fostrar ett starkt stöd för yttrandefrihet och som motverkar olika former av censur. Men, han påpekar också att en viss försiktighet är på plats och det gäller särskilt situationen i utvecklingsländerna.

Samtidigt visar det sig råda viss konsensus bland många forskare angående att visa viss försiktighet när det gäller att stödja sociala medier som ett instrument för progressiv politisk förändring. Detta därför att hon menar att det finns internetbaserad teknologi som tyvärr kan användas för att spåra och “profilera” politiska dissidenter. Dock så råder det inte någon tvekan om att sociala medier i olika former har skapat en ny form av global offentlig plats, vilket leder till att fler röster får möjlighet att göra sig hörda.

Dock visar det sig att det tyvärr finns risk för att olika “powerbrokers” i oilka kulturer försöker ta kontroll över dessa plattformar för att utmana och sätta stopp för den potentiella frihet som alltfler upplever.

Joyce (2010) resonerar i sin tur som så att det inte finns tillräckligt med etablerad kunskap om informations och kommunikationsteknologi som berör politisk aktivitet och det gäller i första hand området digital aktivism. Dessuom argumenterar hon som så att för att digitala aktivister ska nå framgång i att använda digitala verktyg i kampen mot förtryck och orättvisor så måste användningen först nå en ökad effektivitet.

Alltfler forskare har nu börjat visa intresse för ett närliggande område, nämligen användingen av sociala medier i samband med utveckling. Dock har det visat sig var svårt att särskilja aktivism och politisk makt från frågor om utveckling och hegemoni. Bland annat så påpekar Bakker och Sadaba (2008) att i många utvecklingsländer är det redan som så att en majoritet av befolkningen använder Internet dagligen. Dessutom lyfter de fram att yngre människor använder Internet mer än andra, och att det finns en tydlig klyfta i inkomster mellan användarna och de som inte använder Internet. Dock finns det de personer som tror att Internet och sociala medier medför en unik möjlighet till att kunna påverka utvecklingen och de sociala förändringarna (Brown & Fraser.2014:144-147).
En rogivande sommarkväll

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s


%d bloggers like this: