Datalagring som kontroversiellt fenomen

Datalagring sker inte bara i EU om nu någon tror det. I USA är det ännu vanligare. Mobiloperatören Verizon sparar mobildata, däribland sms-trafik i 12 månader. AT&T sparar datatrafik i 84 månader. Företaget Sprint sparar datatrafik i 24 månader, och T-mobile sparar datatrafik i 4-6 månader. Data över mobiltelefonens rörelser i relation till var masterna finns, och även wifi hotspots sparas av både Verizon och T-mobile i 12 månader. Samma information sparas av Sprint i 24 månader, och AT&T sparar denna information på obestämd tid (Deibert.2013:62).

DATALAGRINGSDIREKTIVET I EU

År 2006 så infördes det mycket kontroversiella och numera ogiltigförklarade Datalagringsdirektivet i EU. Detta direktiv innebar att alla telefonoperatörer och ISPs var tvungna att spara all teletrafik och data över var någon befinner sig i 24 månader. Detta för att materialet ska kunna finnas tillgängligt för rättsväsendet. Bara tre länder valda att inte implementera datalagringsdirektivet, nämligen Tyskland, Tjeckiska republiken och Rumänien.

Den kritiska frågan handlar egentligen om vad som händer med all den data som vi producerar. Detta har sent om sidor blivit en het potatis även inom politiken.

Vi kan inte längre röra oss som förr i tiden. Men, nu fungerar det i princip som så att vi är noder av informationsproduktion i ett större nätverk av digitala relationer där flera olika noder av informationsproduktion ingår.

All datainformation om oss som individer i olika gemenskaper i form av sociala nätverk ägs, drivs, leds och manipuleras av tredje part, och ligger helt utanför vår egen kontroll eftersom det är tal om privata företag.

HISTORISK BAKGRUND TILL DATALAGRING

Vad är då bakgrunden till den här datalagringen. Jo, vi får gå tillbaka till )/11-2001. På grund av att de då saknade handlingsberedskap eller var rent okunniga så blev resultatet att införa det mycket kontroversiella systemet “Total Information Awareness System (TIA). Den som låg bakom den här idén var den föredetta admiralen och CIA personen John Poindexter. Hans idé var helt enkelt att integrera så mycket data som möjligt om alla människor. Då handade inte bara om sådant som ansågs vara hemligt, utan även alla andra former av datainformation. Detta skulle sedan sammanföras i en enda sökbar databas. Där skulle det finnas information om hur och när man använt sitt kredit/bankkort, skatteinformation, flyginformation, tågresor, och mycket annat.

Men, efter bland annat massiva protester från American Civil Liberties Union (ACLU) så sattes det stopp för det här projektet (Deibert.2013:62-65).

IMG_0622

 

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s


%d bloggers like this: