Det här är min berättelse

Låt oss börja från början, jag har aldrig varit något ljus när det gäller skolan. När jag var barn så var jag inte särskilt bra på något ämne. Vad det beror på är svårt att säga, kanske beror det på att jag inte ägnade mer energi åt det hela.

Sedan var det redan som så att jag hade inte särskilt många vänner, om ens någon vän. Jag hade ju kommit en annan väg än de andra när vi började skolan en gång i tiden. Själva hade jag börjat skolan i USA i och med att jag och min bror följde med mor och far dit år 1978. Jag lärde mig då engelska och det är något som jag haft stor nytta av under livets gång. Vi stannade i USA till i början av 1980 då vi återvände hem till Lund.

Gemenskapen med andra fick jag först i och med att jag blev intresserad av basketsporten som jag lärt mig uppskatta i USA. Jag var med och startade skollaget och det gick väldigt bra jämfört med själva skolarbetet.
Vi blev sedan upptäckta av storklubben Lugi i Lund och blev tillfrågade av deras juniortränare om vi ville börja spela med dem. Det var då jag första gången träffade Louis “momi” Flemister. Han spelade nämligen då med det lag som var ett år äldre än mig. Basketsporten gav mig den gemenskap som jag länge sökt efter. Inom Lugi hade vi en fantastisk gemenskap och vi hade bra tränare hela tiden. Först Yannis som var ganska hetlevrad av sig. Sedan kom Björn Yrlid och tog över. Då blev jag också bekant med Björns son Ulf som spelade med de som var ett år äldre. Det fungerade väldigt bra med den lugna och sansade Björn Yrlid. Sedan kom Björn Göransson och tog över som tränare och jag kände från första stund hans förtroende och fick spela samtliga matcher.

Under tiden i Lugi så hade vi en fantastisk bra lagkapten som kom in i laget från en annan skola än vid som utgjorde stommen i laget. Torbjörn “tobbe” Lyrström fungerade otroligt bra som lagkapten då han kunde visa känslor när så behövs.

Jag tog basketsporten mycket seriöst och höll på med den till jag var 15 år. Att det inte blev en fortsättning beror på att i samband med andra amerikaresan år 1988 så råkade jag utför en mycket otäck smäll på skolgymnastiken. Dock han jag med att tävla i skolmästerskap i idrott innan smällen skedde. Det var på nationell nivå där USA stod mot Sovjetunionen. Resultatet blev bland annat att jag fick ta emot ett fint diplom från någon politisk höjdare med presidentens sigill på. Detta inom det som heter Scholastic sports of america program.

Tiden i Södra Kalifornien minns jag med glädje då det var så lätt att få kontakt med andra elever i skolan. Allt var så välordnat för nyanlända, och i och med att jag redan behärskade språket så kom jag in i det hela från dag ett. Det var en skola med mycket stor mångfald, vilket passade mig utmärkt. Det här gjorde att jag trivdes, och dessutom fanns det inte någon mobbning i den skolan då eleverna följde regelverket, eftersom annars blir det sanktioner.

Det medförde att det var lugn och ro i klassrummet och en bättre arbetsmiljö än det var i skolan i Lund.

Under andra amerikaresan så besökte vi även grannstaten Arizon. Vi åkte från San Diego och sedan ut till Yuma. Där var det minsann stekhett, cirka 50 grader i solen. Först på kvällen blev det skönt ute. Dagen därpå besökte vi Lake Havasu CIty, som är lite speciell. Där finns nämligen en bro som först plockats ner sten för sten i London, för att sedan fraktas till Lake Havasu City där den byggt upp igen sten för sten.

Det blev även lita andra stopp under resan, och på hemvägen så tog vi vägen via Los Angeles, och besökte bland annat Universal Studios i West Hollywood. Där fick vi åka runt tillsammans med andra besökare och titta på deras filminspelningar. Där var både riktiga skådespelare och så kallade stuntmen. Vi fick bland annat se hur de gör scenere där det förekommer skjutande, för att det ska se äkta ut för tittarna. Vad de gör är att de stoppar in påsar med ketchup innanför kläderna för att det skall se ut som blod.

Bland annat fick vi se hur de använde stuntment för ett avsnitt av TV-serien Miami Vice. Personen var skrämmande lik den riktiga skådespelaren, nämligen Don Johnson.

Efter besöket i Los Angeles bar det av hemåt till radhuset i La Jolla strax norr om San Diego. Själv känner jag mig väldigt hemma med den amerikanska kulturen och språket. Så, jag följer ofta amerikanska tv-serier. Dessutom har jag ett stort idrottsintresse, så jag följer ofta både NHL-hockey och NBA-basket. Klubbarna i mitt hjärta är förstås Los Angeles Kings (NHL) och Los Angeles Lakers (NBA).

Amerikanska böcker och filmer är också något som ligger mig varmt om hjärtat, och det blir många böcker som jag hinner plöja mig igenom varje år. Förutom att skriva, så är ett av mina fritidsintressen att fotografera. Så, jag försöker få med fotografier när jag skriver olika blogginlägg.

Den positiva attityden och det sköna klimatet är det som jag har saknat mest efter att jag återvände hem till Lund sommaren 1988.

Jag kommer i princip inte ihåg något från den dagen, men jag minns att så fort jag började träna hårt igen eller att springa så började knäet svullna upp. Så, det var bara till att lägga av med idrotten.

När idrotten inte fanns där längre så kändes det förstås trist. Men, det är sådant som händer. I och med att jag aldrig haft speciellt många om några vänner så fick jag rätt så tidigt kontakt med böckernas värld och började läsa alltfler böcker.

Jag kämpade mig igenom grundskolan och sedan gymnasiet där jag gick en 2-årig praktisk gymnasieutbildning inom handel- och administration.

Då hade jag väl inte några direkta framtidsplaner, så det blev en omstart för mig när jag flyttade bort från Sverige år 1993 för att börja studera vid Universitetet i Helsingfors. Att komma till ett nytt land med ett nytt språk var bra för min utveckling.

Här trivdes jag jättebra, då bemötandet var toppen från dag ett. Även de andra studenterna var lätta att samarbeta med och de var dessutom mycket trevliga. Jag kände direkt att studierna fungerade och resultaten i form av lyckade tentamina stärkte det självförtroende som i princip var kört i botten sedan tidigare.

Så efter ett år så sökte jag in på förvaltningsutbildningen och efter antagningsprovet så blev jag antagen till programmet. Det var något som betydde otroligt mycket för mig. Utbildningen höll mycket hög kvalitet och lärarna var väldigt bra. Jag gjorde färdigt hela vägen fram till kandidatuppsatsen (C-uppsatsen) i huvudämnet offentlig ekonomi.

Efter det så flyttade jag hem till Sverige igen år 2000, men det var svårt att komma in i det sociala trots att jag försökte. Jag bosatte mig utanför Stockholm och det var en hel del strul med att få utbildningen tillgodoräknad här hemma i Sverige trots att det finns EU-regler som styr det här.

Resultatet blev att jag bara fick ämnet statsvetenskap accepterat till 100%. De övriga ämnena valde de att bortse ifrån, vilket var offentlig rätt och redovisning/bokföring.

Så, då blev det naturligt för mig att fortsätta inom ämnet statsvetenskap. Jag skrev tillslut min magisteruppsats i statsvetenskap och fokus var internationell politik. Uppsatsen handlade om “upprätthållandet av fred och säkerhet efter terrorattackerna i USA den 11/9 – 2001”. Jag använde mig då av mycket internationella dokument från bland annat FN:s säkerhetsråd för att analysera hur länderna återrapporterat till säkerhetsrådet om vad de vidtagit för åtgärder att bekämpa internationell terrorism. Detta då FN:s säkerhetsråd bara dagar efter 11/9 – 2001 fattade beslut om säkerhetsrådets resolution 1373/2001.

I och med att jag brinner för det internationella, det transatlantiska och det globala så blev nästa steg efter detta studier i internationell freds- och konfliktvetenskap vilket jag studerade vid Malmö Högskola.

Ett annat ämne som jag kom i kontakt med då var folkrätt/internationell humanitärrätt. Det var ett ämne som intresserade mig väldigt mycket.

Det som inte fungerade för mig i Stockholmsområdet var den sociala biten, och jag vantrivdes tillslut. Så, det blev att jag ägande mycket tid åt att läsa böcker och då böcker på engelska som jag köpte via olika Internetbokhandlare.

Böckerna blev en form av väg bort från grubblandet, då jag hade börjat söka jobb redan år 2000 men fått “nej tack” överallt hos alla arbetsgivare där jag sökt jobb, så jag kände mig verkligen ovälkommen och oönskad. Ibland funderade jag till och med om det är någon mening för mig att bo kvar i Sverige. För, varför stanna någonstans där man inte är välkommen?. För, hälsan körs ju då i botten.

Förutom detta så har jag hunnit med att jobba lite via ett bemanningsföretag. Under delar av 2007 och delar av 2008 så jobbade jag ute på Skatteverket med registrering och verifiering/kontroll av skattedeklarationer, men var anställd av ett bemanningsföretag.

Eftersom det inte blev någon fortsättning inom bemanningsföretaget eller hos någon ny arbetsgivare så sökte jag nya kurser för att komma vidare framåt. Det blev då en kurs i Förvaltningsrätt. Där gick det väldigt bra, och jag kände då att det sättet att arbeta som är mer praktiskt än teoretiskt passar mig bra.

När arbetsmarknaden fortsatte att trilska för min del så blev det ytterligare en kurs och denna gång i det mycket intressanta ämnet omvärldsanalys. Det intresserade mig mycket eftersom företagen, men även den offentliga förvaltningen är beroende av vad som händer i sin omvärld. Det är ju superviktigt för företagen att hålla koll på vad ens konkurrenter håller på med för att inte råka utför något obehagligt. Omvärldsanalys kan användas som ett redskap för att ge företaget handingsberedskap och därmed undika problem som annars kan bli förödande för företaget.

Efter kursen i omvärldsanalys återvände jag till juridiken eftersom det är där jag känner mig mest hemma. Så, då blev det studier vid Försvarshögskolan i Stockholm. Det småskaliga där passade mig bra, och kommunikationsvägarna var korta. Där kunde eleverna gå och knacka på lärarens dörr istället för som på andra ställen där man måste boka tid långt i förväg.

Juridiken blev som ett “kall”, och därför passade det mig bra att söka till ämnet offentlig rätt där det fanns en 60 poängskurs med mycket relevant innehåll. Jag blev antagen till utbildningen och trivdes bra på den utbildningen, samtidigt som tiden gick väldigt fort. Efter den kursen så återvände jag till Försvarshögskolan igen för att läsa en kurs inom folkrätt, som berör det internationella regelverk som styr internationella fredsoperationer, tex när Sverige ställer trupp till FN:s förfogande för olika operationer runt om i världen.

Då jag inser hur viktiga våra företag är för att skapa nya jobb och välfärd, så har jag också passat på att gå en kurs i affärsjuridik. Detta är viktigt då det finns en hel del regler och lagar att förhålla sig till, bland annat aktiebolagslagen

År 2013 så tog jag tillslut beslutet att söka mig hem till Skåne igen för en utbildning inom folkrätt då den utbildningen hade ett tydligt internationellt fokus.

Under 2013 så fick jag kontakt med Nina Jansdotter och blev inbjuden till hennes FB-mingel och träffade då fler av de som ingår i hennes nätverk. Bland annat träffade jag då Ingvar NIlsson som är en mycket inspirerande person.

Sedan har det rullat på och jag har varit med på flera mingel och after work i Malmö tillsammans med Nina Jansdotter, Ingvar NIlsson, Jens C Hilner, och många andra inspirerande småföretagare. Så, allting har börjat vända åt rätt håll efter det här.

Så sakteliga så fick jag möjligheter att börja skriva debattartiklar inom olika ämnen som publicerades i olika dagstidningar. Då började jag känna att kanske är det just “skrivande” som jag skall ägna mig åt då jag har viss talang för att skriva.

Dessutom har jag intresserat mig alltmer för sociala medier och är aktiv på både Facebook, Twitter, och Google+, och har en egen blogg. Eftersom jag är intresserad av omvärldsbevakning och att förmedla information till andra. Så startade jag upp gillasidan Drakenberg information & Omvärld på Facebook som fick en del gillare. Sedan flyttade jag så sakteliga över till Google+ och startade där sidan Drakenberg information och omvärld som fått en bit över tusen views.

Eftersom jobb och arbetsmarknad också är något som intresserar mig så började jag med att omvärldsbevaka jobb och arbetsmarknad. Jag läste allt jag kunde komma över, och bevakade bland annat noga olika jobbdatabaser. Så,jag har rätt numera mycket bra koll på vad arbetsgivarna efterfrågar. Därför startade jag sedan sidan “Mikael tipsar om jobb” på Google+. Även den sidan växer stadigt.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s


%d bloggers like this: