Internationella brottmålsdomstolen – bakgrund och stadga

I den nya boken Routledge Handbook of International Criminal Law, så beskriver David Scheffer ingående den historiska bakgrunden till den Internationella brottmålsdomstolen. Här tar han också upp domstolens jurisdiktion och slutligen själva slutresultatet, nämligen Romstadgan.

Redan år 1989 så föreslog Trinidad and Tobago till International Law Commission att man skulle överväga skapandet av en internationell brottmålsdomstol för att tex ställa knarksmugglare inför rätta. Andra regeringar föreslog att ett mandat för en sådan här domstol också skulle omfatta att ställa internationella terrorister inför rätta. Efter de fruktansvärda övergreppen som begicks i samband med konflikten på Balkan så blev det även aktuellt att ställa krigsförbrytare, och de som begår brott mot mänskligheten och aggressionsbrott inför rätta.

1994 så presenterade The International Law Commission en lagstiftning där den här typen av brott finns med, men som också omfattade internationell knarksmuggling, och internationell terrorism.

En förutsättning för att kunna ställa människor inför rätta för så grova brott tex brott mot mänskligheten, krigsförbrytelser och aggressionsbrott var att domstolens jurisdiktion accepteras av de stater där dessa förbrytare sitter inlåsta och de stater där dessa brott har begåtts.

Under 4.5 år så pågick förhandlingar mellan världens länder och rättslig expertis, men även diplomater medverkade. Först 1998 enades världen stater om Romstadgan som slutligen skrevs under den 17 juli 1998. Hela 120 regeringar accepterade den slutliga stadgan, 21 avstod, däribland USA, Kina, och Israel.

I april 2002 så ratificerades Romstadgan om den internationella brottmålsdomstolen, och stadgan trädde i kraft den 1 juli 2002. År 2010 så hade hela 113 länder ratificerad stadgan däribland alla Europeiska länder men även Sydafrika. Även 31 andra afrikanska länder anslöt sig tillsammans med 17 asiatiska och 13 Nordamerikanska och karibiska stater.

Jurisdiktionen för den internationella brottmålsdomstolen regleras i artikel 5-8 av Romstadgan, och det innebär att den internationella brottmålsdomstolen har jurisdiktion att pröva personer som står åtalade för aggressionsbrott, folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser. Brottsrubriceringen folkmord har sin grund i folkmordskonventionen från 1948. I artikel 7 finns en tydlig definition av vad som menas med brott mot mänskligheten. Förutom mord, utrotning, slaveri, deportation, inlåsning/inspärrande, tortyr, våldtäkt, förföljelse på grund av politis, rasmässiga eller religiösa grunder så har man i artikel 7, också valt att kriminalisera tvångsförflyttning av människor, förvägran av fysisk frihet, sexuellt slaveri, tvångsprostitution, påtvingad graviditet, tvångssterilisering och andra former av sexuellt våld.

I artikel 8 regleras om allvarliga brott mot lagarna som gäller i samband med internationella väpnade konflikter. Dessutom har man i Romstadgan hänvisat till Common article 3 i Genevekonventionen, och att grova överträdelser av den artikeln är att betrakta som en kriminell handling (Scheffer.2013:67-72).

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s


%d bloggers like this: