Min erfarenhet av att vara arbetssökande!.

Under perioden 2000-2013 så upplever jag att det blivit både känslokallt och mer opersonligt.

Tex har jobbsökarprocessen blivit mer opersonlig i form av en massa jobbdatabaser där man bara skall lämna sina ansökningar och personliga brev.

Två gånger under hela mitt jobbsökande har jag mött någon från AF, och båda gångerna fick jag ett ruskigt dåligt bemötande. Jag frågade snällt om en viktig sak, och handläggaren som jobbade på AF visade med hela handen där är dörren – försvinn. Det förvånar mig att en person som jobbar på en så stor statlig myndighet kan bemöta en annan person så bryskt och respektlöst.

Dessutom upplever jag att det blir allt mindre av feedback från arbetsgivare där jag sökt jobb. Dock har jag själv ringt några gånger därför att jag undrat vad som har hänt. Då har jag ställt ett antal frågor på ett professionellt och vänligt sätt, och fått ungefär goddag yxskaft som svar. De har tittat på mina handlingar som har kommit in och försökt se vad som har hänt i processen, men kan inte förklara någonting alls.

Sedan ser jag hur det har blivit allt svårare för personer som saknar mångårig arbetslivserfarenhet att få en ärlig chans trots aktivt och ansvarsfullt jobbsökande runt om i hela vårt land. Dvs, jag följer alla lagar och regler som gäller men får inte någon uppskattning eller någon respekt tillbaka.

Kraven på hur många års arbetslivserfarenhet man måste ha för att få jobb i Sverige blir bara längre för varje månad som går. Dessutom verkar de inte ens bry sig om min utbildningsbakgrund och kompetens. Åtminstone är det så som jag upplever det hela.

Rent generellt så upplever jag att det finns ett stort mått av fientlighet mot mig här hemma i Sverige då jag ofta bemöts med total tystnad. Ibland känns det som en form av tyst mobbning. Men, jag förstår ju att så inte är fallet utan problemet är att vi har en så hög arbetslöshet (8%) rent generellt.

Dock är jag lika glad varje gång jag kommer så långt i processen att jag blir kallad till intervju vilket skett ett antal gånger.

Men, det är inte så lätt numera då allt handlar om att tillhöra rätt innegäng och att känna rätt personer. Detta då Tanja Parkkila från Dolda Jobb brukar tala om att ungefär 92% av alla jobb tillsätts som dolda jobb, dvs via kontakter och nätverk.

Sedan upplevde jag också en stor omställning efter min studietid vid Svenska Social- och kommunalhögskolan i Helsingfors, som är en del av Helsingfors Universitet (augusti 2000). När jag återvände hem till Sverige efter denna utbildning som höll hög klass, och där det dessutom krävdes inträdesprov för att komma in så var det nästan omöjligt att få kontakt med andra svenskar här hemma i Sverige.

Eftersom det var i princip omöjligt redan då att få jobb, så sökte jag in till ämnet statsvetenskap och där fick jag rätt så bra kontakt med de andra studenterna, men det var också bara rätt så ytligt. Idag är det bara tre tidigare studiekamrater från Södertörns Högskola som jag har någon kontakt med.

Eftersom Skatteverket sedan började trakassera mig, så lämnade jag Södertörn och Södertälje, där jag då bodde. Det var en handläggare som fått en massa konstiga saker för sig och som hotade med undersökning om Folkbokföringsbrott. Att bli anklagad för något som jag inte gjort var så kränkande, och trots att jag svarade på alla deras frågor på ett korrekt sätt, så ville de ha kompletteringar tre gånger. Men, inte heller efter det var handläggaren på Skatteverket nöjd utan ringde då upp och trakasserade mig på mobilen. Först långt senare så fick jag ett brev från Riksskatteverket att jag kunde bortse ifrån allt det som den där handläggaren hade kokat ihop och att ärendet är nedlagd därför att jag inte hade gjort något fel och att de inte finns bevis för de beskyllningar som handläggaren framfört.

Jag tog i alla fall väldigt illa vid mig av att bli behandlad på det där sättet och fick problem med att somna på kvällarna. Det blev ofta många sömnlösa nätter på grund av allt det här.

För att få något annat att tänka på så började jag med juridiska studier, men även studier i Freds- och konfliktvetenskap vid Malmö Högskola. På Högskolan fungerade bra och det var inga problem att samarbeta med andra studenter. Samtidigt sökte jag jobb, men det var nej tack nästa hela tiden.

Det var först i april 2007 som jag fick mitt första uppdrag via ett bemanningsföretag med kontor i Malmö. Det var ett uppdrag som påbörjades i maj 2007 och som pågick till i augusti 2007. Då var arbetsplatsen ute på Skatteverket i Trelleborg och Lund, vilket fungerade utmärkt för min del.

Nästa jobbuppdrag kom sedan under december då jag fick ett uppdrag på en vecka ute på Kronofogdemyndighetens arkiv i Malmö. Även det fungerade utmärkt, och då hade jag turen att jobba tillsammans med samma person som var teamledare ute på Skatteverket i Lund.

Efter det var det tyst till en bit in i januari 2008, och i slutet av januari fick jag påbörja ett uppdrag som pågick i 14 dagar, och då var det ute på Skatteverket i Helsingborg, vilket fungerade utmärkt då jag arbetade tillsammans med den person som var teamledare ute på Skatteverket i Trelleborg.

Sedan var det tyst ifrån alla håll fram till i april 2008, då jag fick ett nytt uppdrag. Denna gång var uppdraget ute på Skatteverket i Stockholm, och det pågick mellan maj 2008 och juli 2008. Även denna gång fungerade utmärkt.

Men, sedan blev det tvärstopp av någon anledning. Men, jag gav aldrig upp utan kämpade på med mitt jobbsökande eftersom jag vill och tycker om att arbeta. Dessutom var jag mycket noga med mina ansökningshandlingar och att det hela tiden var en positiv ton i dessa. Jag lyfte till och med fram att jag inte har några problem att flytta till ett nytt jobb, då jag är mycket flexibel och tillmötesgående. Dessutom vill jag hellre se möjligheter än hinder. Jag tänkte som så att om jag bjuder till på ett positivt sätt så borde de bli väldigt glada. Men, det var uppenbart jag som misstog mig för ju mer jag ansträngde mig ju mer motarbetad blev jag från alla håll och kanter. Åtminstone var det så jag upplevde det. Men, med lite distans till det hela så insåg jag vad det verkligen handlade om nämligen att den globala finanskrisen att börjat rulla in över Sverige och att det påverkar givetvis svenska arbetsgivare och deras vilja att anställa nya medarbetare.

Det är först nu under perioden september till december 2013 som jag börjat hitta tillbaka till mig själv igen, och det mycket tack vare de olika FB-mingel och after work som jag varit med på här hemma i Malmö. Detta tack vare inbjudan från Nina Jansdotter som är karriärcoach, beteendevetare och författare. Hon har varit så förstående och väldigt hjälpsam vilket jag är mycket tacksam för. Dessutom är Nina Jansdotter en fantastiskt trevlig människa som de är lätt att ha med att göra. Under hösten 2013 så har jag skrivit ett par debattartiklar tillsammans med Nina Jansdotter angående näthat, då detta är ett gigantiskt problem och ett systemfel. Här har min del varit att sätta fokus på det juridiska regelverk som finns i Sverige och det som finns i det land där den sociala plattformen har sitt juridiska säte, nämligen USA. Vi har där argumenterat för de förändringar vi vill se, för att kunna få stopp på hatet, trakasserierna och de övriga kränkningar som pågår på dessa sociala plattformar.

Så, nu börjar jag se positivt på framtiden och att det säkert kommer att dyka upp nya möjligheter för mig.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s


%d bloggers like this: