Att skriva för att dela med mig av mina kunskaper

Att skriva för att berätta och för att dela med mig av min kunskaper

Sedan jag började med sociala medier så uppler jag att bloggen är det som jag lyckats bäst med. Jag har provat mig fram med andra alternativ tex Facebook, Twitter, LinkedIn osv.

På bloggen har jag kunna skriva mer efter mitt eget huvud och samtidigt få med lite mer än tex på FB, Twitter och LinkedIn. Detta behövs när jag skall förklara de juridiska problem som finns kopplat till publicering på internet och i de sociala medierna.

Eftersom jag hoppar mycket mellan svenska och engelska då mycket av det forskningsmaterial som jag utgår ifrån så fungerar det olika bra på olika plattformar. Twitter fungerar utmärkt för små korta budskap på engelska. Att nå ut på engelska via Facebook upplever jag att inte fungerar lika bra. I vissa fall skriver jag det på engelska på min blogg, och ibland väljer jag att översätta det så att detta också blir tillgängligt för svenska läsare.

Bloggen använder jag ofta för att dela med mig av min kunskap, då jag läser mycket inom mina olika ämnen som är statsvetenskap , internationella relationer, freds- och konfliktvetenskap och juridik.

Mina juridiska intressen

Inom juridiken har jag kommit att fokusera på ett så viktigt området som lag och rätt på nätet. Detta på grund av problemet med fejkprofiler som håller på och kränker vanliga användare. Det har nämligen visat sig vara väldigt svårt att få stopp på det här den juridiska vägen. Detta då polisanmälningar om förtal slutar med att ärendena läggs ner av polisen. Detta då kraven på särskilda skäl för att det skall gå vidare till åtal sätter stopp för processen.

Det gör att kränkningarna kan fortsätta hur länge som helst, och de har nu pågått sedan i september förra året.

Själv är jag mycket intresserad av andra länders lagstiftningar inom detta område, de dessa ser helt olika ut jämfört med svensk lagstiftning.

Immunitetsproblematiken kopplat till Internet

Problemet är dock att i Communication Decency Act så finns det något som heter Section 230 som ger de som äger och driver sociala plattformar “immunitet” mot åtal. Dvs, de kan inte hållas ansvariga för olagligt eller kränkande material som användarna publicerar. Problemet är här att alla användare inte förstår eller vill förstå att de har ett eget ansvar för det material som de lägger ut (Solove.2010:23).

Liknande lagstiftningar finns på EU-nivå, men även i enskilda EU-länder. Tex så finns det reglerat om att Internetoperatörer har “immunitet” mot åtal och kan inte ställas till svars för vad deras användare gör och vad användarna publicerar, även om det är olagligt material. Detta finns reglerat i EU:s e-handelsdirektiv 2000/31/EC (Rogers.2011:191).

När det handlar om att kunna avgöra jurisdiktion, dvs vilket land som har rätt att utreda och döma i ärendet så är detta reglerat i (EC) 44/2001 där det regleras om jurisdiktion, erkännande och genomförande av domstolsprocesser och domar inom det civila och kommersiella områdena. I vardagstal benämns det här Brussels Regulation (Rogers.2011:126).

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s


%d bloggers like this: