Mer relevant forskning om fenomenet “mobbning”

Jag fortsätter att läsa den mycket relevanta boken Sticks and Stones – Defeating the culture of bullying and rediscovering the power of character and empathy. I denna bok så lyfter författaren Emily Bazelon fram forskning om mobbning och varför den är relevant.

Ett exempel som hon lyfter fram är forskning från sociologen Robert Faris som är verksam vid University of California at Davis. Vad Robert Faris gjorde var att han undersökte relationen mellan ungdomars nivå av aggression och deras sociala status över tid. Han undersökte tusentals gymnasieelever i olika skolor i delstaten North Carolina. Bland de frågor han ställde fanns frågan där han bad individerna namnge sina närmaste vänner. Sedan använde Faris dessa svar för att kartlägga det gigantiska sociala nätverket som finns runt varje skola. På det här sättet kunde han se vilka elever som befann sig i centrum baserat på vänskap och var alla andra befann sig i relation till den grupp som befinner sig i centrum.

Efter detta så ställde Faris en fråga till eleverna där han bad dem nämna andra elever som ägnar sig åt att “hacka på” dem eller som behandlar dem dåligt/illa, men även vilka personer som de själva hackade på och behandlade illa. Sedan frågade han eleverna om fysiskt våld var inblandat i aggressionen eller om det förekom attacker mot andra personers ära/heder, tex verbala trakasserier, ryktesspridning, exludering osv.

I slutet av samma år så återupprepade han samma frågor som en uppföljning av den tidigare studien. Resultatet blev att han kunde se hur den sociala positioneringen hade förändrats över tid, tex vem som hade flyttat sig framåt och närmat sig centrum av nätverket och vilka som hamnat allt längre bort i periferin, men även vem som hade blivit del av den så kallade eliten eller vän med de som tillhör eliten. Han fick också fram vem som hade blivit mer eller mindre aggressiv beroende p åsin sociala position. Slutsatsen blev att de barn som hade avancerat närmare eliten av det sociala nätverket tenderade att vara samma personer som attackerade andra elever och attackerade deras rykte.

Det visade sig också att det inte var den fysiska aggressionen som spelade störst roll utan det var de verbala trakasserierna, ryktesspridningen och exkluderingen som kom att bli det som spelade störst roll.  Dvs, om man attackerade någon annans goda rykte så fördubblade man sina chanser att bli vän med de som tillhör eliten, och det samtidigt som sannolikheten att röra sig uppåt i de sociala skikten förbättrades.  Slutsatsen Faris drog av sina studier var att aggression är grunden för att klättra uppåt rent socialt. (Bazelon,2013:53-54)

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s


%d bloggers like this: