Att försöka hitta sig själv och en plats i samhället!

Hej vänner och kära läsare!.

Idag skall jag skriva om något helt annat, nämligen om “konsten” att försöka hitta sig själv och sin plats på arbetsmarknaden och i samhället.

För mig och många andra har det tagit många år att hitta sig själv och en plats för sig på arbetsmarknaden och i samhället. För en del människor blir sökandet livslångt därför att man upplever det som att man inte “passar in” någonstans.

I värsta fall uppstår en livssituation där man tillslut upplever rotlöshet och att man “inte” känner tillhörighet eller tillit till andra människor.

Så kand det tex se ut för så kallade “återflyttare” som inte får något fotfäste eller i värsta fall inget tillträde till sitt hemlands arbetsmarknad. Detta har det skrivits en mycket bra artikel om i jusektidningen rätt så nyligen.

Min egen erfarenhet och upplevelse som återflyttare är att det oerhört svårt att både få in en fot på arbetsmarknaden och att få några vänner. Själv flyttade jag tillbaka till Sverige sommaren 2000 efter nästan 7 år utomlands. Detta efter studier vid Universitetet i Helsingfors.

Tidigare i mitt liv har jag bara varit borta från Sverige i kortare perioder, nämligen 1.5 år i Madison (Wisconsin) och 6 månader i La Jolla (California). Med det är alltid svårt att flytta mellan länder och system som är så annorlunda. I USA var det väldigt lätt att knyta kontakter och få nya vänner, men i Sverige tycker jag det är tvärtom. Själv har jag haft jättesvårt att få vänner och hitta en plats för mig på arbetsmarknaden och i samhället. När jag återvände hem till Sverige efter andra USA-resan så vill inte mina gamla skolkamrater ha med mig att göra trots att jag hela tiden höll kontakt med dem under tiden jag var borta i California. Det kändes väldigt konstigt därför att innan jag reste så vill helt plötsligt alla vara min vän och då var alla skolkamraterna jättesnälla mot mig.

Att hela tiden mötas av stängda och låsta dörrar in till arbetsmarknaden är otroligt frustrerande, speciellt som jag är fullt arbetsför och att jag både kan och vill jobba heltid. Dessutom är jag väldigt öppen och lätt att ha med att göra. Jag har hela tiden varit öppen och ärlig mot alla potentiella arbetsgivare, och dessutom hela tiden varit mer än villig att flytta till arbetsorten. Dessutom har jag hela tiden varit väldigt flexibel vad gäller mitt arbetssökande, och sökt jobb både inom och utanför mitt kunskaps och erfarenhetsområde, detta därför att jag vill verkligen arbeta och bidra till vårt samhälle.

Men, det känns som att jag bemöts med fördomar och intolerans från alla håll. Så, sakta men säkert så börjar jag fundera på vad jag gör för fel eller om det handlar om en “kulturkrock”. Dvs, att mitt sitt att vara inte fungerar i den svenska kulturen. Själv är jag inte främmande för att flytta utomlands igen om jag inte anses “platsa” på den svenska arbetsmarknaden. Ett annat alternativ är att registrera in ett företag utomlands och bli min egen istället och därmed stänga dörrarna till Sverige. För, om arbetsgivarna i Sverige inte är intresserade av mig så är det ju bättre för mig att söka mig någon annanstans för att inte fara illa helt i onödan.

Men, jag håller fortfarande alla dörrar öppna till Sverige och kan tänka mig att fungera som en fristående konsult, dvs f-skattare som kan bidra med mina kunskaper när så behövs. Mitt fokus i dagsläget ligger på juridisk vägledning inom bland annat förvaltningsrätt, offentligrätt och folkrätt/internationell rätt.

Ett annat juridiskt område som jag brinner för är “juridiken i de sociala medierna” , detta eftersom den snabba utvecklingen inom sociala medier också har en baksida, nämligen det här med “fejkprofiler” som gömmer sig bakom någon annans namn för att mobba, trakassera, förtala och kränka andra användare. Här ser jag stor skillnad mellan Sverige och en del andra länder. I Sverige har vi en tradition med teknikneutral lagstiftning. I USA och i olika amerikanska delstater så ser vi nu att det växer fram nya lagstiftningar som är bättre anpassade för den nya tekniken och de sociala medierna. Tex nya lagar kring problemet med “impersonation”. Detta finns idag i bland annat Texas och California, och där är straffen hårda för den som gömmer sig bakom någon annans namn för att attackera, förtala, hota, trakassera och kränka andra användare. Straffet om man blir dömd är upp till 5 års fängelse.

För mig spelar det stor roll att jag blir uppskattad och accepterad för den jag är och för det jag kan!. Lika viktigt är det med livsmiljön dvs en miljö där jag känner att jag “mår bra”. Därför att enligt mig och många andra så presterar man “inte” bra om man “inte” mår bra.  Själv älskar jag både stad och landsbygd, så jag kan lätt kombinera detta då jag i dagsläget bor på landsbygden, men har en lagom kort/lång resväg in till huvudstaden Stockholm.

Eftersom jag är född och uppvuxen i Skåne, så kan jag även tänka mig en flytt hem till Skåne om det dyger upp något lämpligt/relevant jobb där.

Så, i dagsläget håller jag alla dörrar öppna åt alla håll. Så, jag hoppas att potentiella arbetsgivare/uppdragsgivare är “open minded” och ser möjligheter istället för att säga “nej” och “stop”.  För, jag tror alla har något att bidra med och att tillföra den “riktiga/reguljära” arbetsmarknaden. Jag tror “inte” att någon mår bra av att gömmas undan i det så kallade “åtgärdslandet” som är en återvändsgränd och en väg till permanent utanförskap.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s


%d bloggers like this: