Att vara människa!

Hej vänner och kära läsare!

Jag sitter ofta och funderar på varför det här eller har blivit så här, dvs att det skall vara så svårt att få en plats på arbetsmarknaden och i samhället. När vi var yngre så fick vi ofta höra att “utbildning löser alla problem”. Men, nu många år senare kan vi konstatera att det var en “lögn”. För, aldrig tidigare har vi haft så många välutbildade och så många unga välutbildade med minst en examen från högskolan och som ändå inte får några jobb oavsett hur många 1000 jobb de söker.

Vi ser en allt hårdare sortering och utsortering av människor, och det är många som inte får en möjlighet att komma till sin rätt i samhället. De skickas direkt ut i utanförskap därför att de är annorlunda eller avvikande på något sätt. Det kan handla om utseende, religion, kultur, etniskt ursprung eller bristande arbetslivserfarenhet. Men, vi ser nu också att erfarenhet från andra länder kan “straffa sig” i Sverige. Det syns i artikeln med rubriken “ovälkomna återvändare” som publicerats i tidskriften Jusektidningen.

Vi ser också att de som har gått delar av sin skolgång utomlands har problem att ta sig in i gemenskapen igen när de återvänder hem till Sverige. Jag känner flera som gått i skola i Amerika och som blivit “utstötta” när de kommer hem igen. De blir liksom den som alla “hackar på”. De får svårt att få vänner och blir ofta väldigt ensamma. En del av dem här blir “outsiders” för alltid, och en del utvandrar tillbaka till det land där de gick i skolan en gång i tiden eftersom de inte längre känner sig välkomna i Sverige.

Vid flera tillfällen har jag hört statsministern säga att “vi vill inte ha ett “vi mot dem” samhälle!. Men, sedan vänder han bara på klacken och kör med retorik om “arbetande mot arbetslösa, sjuka mot friska osv”. Dvs, han befäster fördomarna gentemot “de andra”.

När bortsorteringen/utsorteringen av människor blir allt råare och brutalare , så är det ju klart det påverkar människors hälsa. Människor som blir exkluderade och känner att “jag får inte vara med” tar illa vid sig och blir förbannade. Det finns en gräns för hur länge man klarar av att bli “nobbad” av hela arbetsmarknaden eftersom det påverkas ens privatekonomi, och i värsta fall så kraschlandar hela ens privatekonomi på grund av det här. När man då märker att “ingen” står vid ens sida och man lämnas i sticket då är det lätt att man ger upp och tycker att “varför skall jag anstränga mig när jag bara får skit tillbaka?”.

Ett samhälle där människor känner sig utanför, bortglömda och att ingen ser eller vill ta tillvara deras kunskaper och erfarenheter kan leda till ökade motsättningar, ökad bitterhet från de som “inte” får vara med. Det kan också leda till att människor väljer att vända sitt land ryggen och att de istället söker sig till någonstans där de känner att de får vara med och där deras liv spelar någon roll. För, jag är övertygad om att människan är en social varelse och att när man blir “utstött” så vantrivs man och vill då bort från den miljön och i värsta fall vill man kanske “emigrera/utvandra” till någonstans där man känner sig välkommen, behövd och önskvärd.

För, tänk dig själv in i den situationen att du inte känner dig hemma i ditt eget land, känner dig utanför och rotlös…därför att oavsett hur hårt du anstränger dig så duger det inte. Tänk dig själv in i situationen att alla arbetsgivare där du söker jobb “nobbar” dig utan att du får veta varför och att det slår över i “utfrysning” och olika former av mobbning.

Är det kanske dags att titta på ett annat system för arbetsmarknaden, tex Entry Level , för att göra det enklare att få in en stabil fot på arbetsmarknaden och för att på den vägen sedan kunna skapa sig ett fungerande ekonomiskt och socialt liv.

Om det inte går att förändra den svenska modellen, och att fler fortsätter att lämnas i “ofrivillig” arbetslöshet….så är det kanske dags att införa “emigrations och utvandringshjälp” och kanske ett “utvandringsdepartment/utvandringsministerium” inom ramen för regeringskansliet. Detta så att de som är friska och som kan och vill jobba, men som inte ryms på svensk arbetsmarknad kan få ekonomisk hjälp för att starta ett nytt liv någon annanstans där de lättare kan få in en fot på arbetsmarknaden än i Sverige.

Men, i dagsläget där världsekonomin är i kris så måste vi börja tänka och agera på ett nytt sätt!. Man kan inte ha samma sätt oavsett konjunktur. Alla måste inse att utslagningen av människor är ett hot mot sammanhållningen i nationen. Vi ser det särskilt bland lågutbildade som har en tendens att i tider av social och ekonomisk oro rösta på populister och nationalister så de upplevs erbjuda den trygghet som de etablerade partierna inte kan erbjuda.

Därför måste vi börja ställa oss själva ett antal frågor:

– Hur förändrar vi de mycket negativa attityder som idag finns mot arbetslösa , långtidsarbetslösa och andra utsatta människor i vårt samhälle?.  

– Hur kan vi skapa tillit och förtroende för varandra som människor, istället för att öka motsättningarna i samhället?.

– Hur skall vi ta tillvara människors kunskap, kompetens och vilja att bidra?. Hur kan vi tex ta tillvara de fördelar som mångfald skapar, och på så vis ta tillvara kunskaper och kompetenser från andra länder och kulturer?

– Hur skall vi få stopp på bortsorteringen och exkluderingen av fullt friska människor, som kanske är lite      annorlunda eller avvikande på något sätt?

– Hur skall utbildningssystemet reformeras så att inte människor går direkt från utbildning till FAS 3 och evigt utanförskap?

– Skulle vi kunna tänka oss ett system med “transferstudent” under pågående termin, dvs om det visar sig att det inte finns någon efterfrågan/avsättning på arbetsmarknaden vad gäller den kunskap man har påbörjat att skaffa sig , så kan man få göra “transfer” till annan utbildning, annat lands utbildning under pågående termin?.

– Hur skall de som arbetsgivarna “inte” anser platsa någonstans på arbetsmarknaden trots att de har bra utbildning ta vägen, finns det tex möjligheter att kunna hjälpa dem att starta ett nytt liv i en annan stat eller på en annan kontinent?

– Kan vi tänka oss att den som söker jobb men inte släpps in, och som redan förbrukat sina CSN-terminer kan få nya CSN-terminer för att slippa FAS 3 eller totalt utanförskap och utslagning …och på så sätt kunna skaffa sig en ny utbildning och få en ny chans att bli anställningsbar på den svenska arbetsmarknaden?

– Skulle vi kunna ta efter det system som används inom Internationell Ishockey, där ledig arbetskraft kan bli “utlånad” till ett annat land eller en annan kontinent där denna arbetskraft behövs?. 

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s


%d bloggers like this: